Roadkill

Grejer jag gjorde förra veckan men inte orkade blogga om: Kollade på Stalinkrabbor och annat skräckinjagande på Universeum med mitt kid. Svor med Jonny, Mörn och Björn framför ett tv-spel. Spelade min sämsta SIL-omgång någonsin. Djade skivor i Uppsala. Det jag uppskattade mest var nog Fifa 06 med gubbsen. Ser fram mot mer av den varan.

Idag höll jag på att bli överkörd av två tokiga knarkare när jag var på väg hem från KTB. Pundarna genade liksom över gångbanan mellan Handels och KTB när jag var på väg över. Det var två killar i 25-årsålden som satt i bilen, det komiska var att jag först blev lite glad för att lirarna såg ut som "Volvoraggare" från Kramfors. Men sen, när de faktiskt stannade vid rödljuset, såg man att de var höga som hus. Då var det inte särskilt kul längre. En kvinna som också höll på att bli överkörd ringde bängen och gav dom registreringsnummret. Tydligen hade de kört runt på Haga nygata tidigare och nästan kört ihjäl folk där med. Det är lite lustigt att min första reaktion var att några grabbar "spexade lite" medan min närmaste medmänniska ringde polisen. Hon gjorde nog rätt.

Annars präglas min vardag av stark ambivalens med manodepressiva drag. I ena stunden är jag rånöjd över beslutet att kicka psykologracet för att i nästa stund panika över vafan som ska läsas istället. Just nu känns det Samhällsvetenskapliga miljöprogrammet som ett hett alternativ. En rolig utbildning på pappret där jag kan tillgodoräkna mig mina 40 poäng i Statsvetenskap också. Frågan är om det är framtidens grej eller ett tvärvetenskapligt steg rakt in i den arbetslösa akademikerns vardag?

Har även avslutat hela The Comeback-säsongen, Hanet har länge hävdat att Lisa Kudrow är hetast av Friends-brudarna, efter att ha sett henne i rollen som Valerie Cherish så är jag benägen att hålla med. Min nya tv-kärlek är serier som gått 1 eller 2 säsonger. Då kan man kliva på med vetskapen om att det finns ett slut och kan njuta mer av upplevelsen.

Stating the obvious

Det är mycket film och tv nu. Datorskärmen och jobb. Studierna har trängts undan i en perifer del av min vardag. Kanske framförallt för att jag börjat tvivla på psykologupplägget. Är inte så peppad längre. Pendlar mellan framtida livsöden som ofta känns rejält grådaskiga (gymnasielärare, socionom, arbetslös polmagare/journalist) funderade till och med på att bli miljölirare härom dan.

Att det är mycket tv är iof en sanning i modifikation. Tv á la torrentgenerationen, men det är kanske synonymt med att "titta på tv" nuförtin. Har avslutat de två säsongerna av Sports Night , och visst det var en bra serie men inte det mästerverk som Kjell Häglund fått den att framstå som. Children Of Men var en obehaglig historia. Som tonåring snöade jag in på dystopiska romaner med deppiga framtidsscenarion. Har sedan dess alltid hyst en fascination för den typen av filmer (fan jag gillar t.o.m Waterworld). Children Of Men var både läskig och deppig, en bra sevärd film men mörkare än vad jag förväntat mig. Det perfekta botemedlet blev Little Miss Sunshine, å vilken sucker man är för amerikanska "indie"-filmer, om de kör roadmovietemat är det bara ett plus. Att de åker runt i en folkabuss som råkar ut för typ exakt samma haverier som Svanös stolthet "Roadrunnern" drabbades av sommaren 2002, på väg till Roskilde, får ses som en högst personlig bonus.

De tre ägigaste serierna just nu är annars i rakt nedstigande numrerad ordning: Rome, andra säsongen är ju briljant so far. Studio 60 On The Sunset Strip, Aaron Sorkin vet hur en slipsten ska dras. Heroes, hur länge håller det? Faktum är att t.o.m Veronica Mars ser ut att få en värdig avslutning. Efter den totala djupdykningen för ett par veckor sedan har den repat sig, är det så enkelt att Logan måste vara heartbroken för att serien ska vara bra?

Borås, Borås

Eftersom kidsen har sportlov fick de som går på eftermiddagsaktivitet hitta på nåt sköj idag. Vem skulle guida boysen i omklädningsrummet? Då det, som i hela landet, bara jobbar kvinnor på dessa arbetsplatser fick man ringa in favoritvikarien Pat. Borås äventyrsbad, here I come. Hade Galenskaparnas New York, New York-cover (Borås, Borås) ringandes i min innre i-pod hela dagen när jag gôttade mig i den bubbliga poolen eller tävlade i vattenruschbansåkning. Klättervägg däremot, huvva! Inbillade mig av någon anledning att jag hade lite grundläggande koll, kanske för att jag har kompisar som är duktiga. Det hela slutade iaf med sendrag i foten och hånskrattande elever.

Fick även chansen att testa donkens nya veggoburgare. Mcbean, fy fan vilket skämt. Det exemplar jag fick var tört, tråkigt och kvalade in som en av de sämsta i genren. Och vad är dealen med cp-Mcdonalds lilla pappring runt sina burgare? Den verkar vara där för att hålla salladen på plats, men när man tar bort ringen så tappar man ju all sallad fortare än kvickt. Helt stört upplägg. Det har varit mycket Säkert! i min yttre i-pod på sistone. Annika Norlin blir ju föbannat mycket bättre på svenska hon med. Allt som är ditt är såå bra. Hon låter hämdfebrig på riktigt. Temat känns också, tyvärr, lättrelaterat. Nu ska gösen surprisas med finmiddag, (ja, det blir laxlasagne) lyxchoklad (inget 99 procentigt kakaoskit, men chili- visky och ädelostschoklad) och kjärlek.

Stockholmsnatt

Som väntat blev stockholmsvisiten en intensiv historia. Jag hann klämma in kvalitetstid med far, ett biobesök (Last King of Scotland), manifestgala, svanömöte och en trevlig quell på Tranan där vårt sällskap fyllde typ halva lokalen. Kändisbehovet fylldes också med råge. Det första jag ser på centralen är den läspande FC Z-målisen med en jätteful mössa. Manifestgalan kryllade mer eller mindre av "kändisar", Andreas Mattsson jobbade med kissångest bredvid mig på pissoaren. Lämpligt nog hamnade jag också i samma tågvagn som Ingvar Carlsson på vägen hem till sweet old gbg.

På Tranan var det många kompisar och alldeles för lite tid, men det var bra ändå. Jag har alltid kul när jag kommer till sthlm men samtidigt så känner jag också tydligare för varje besök att det aldrig kommer att bli min stad. Det som lockar är väl främst att så många av ens kamrater bor där. Antar att jobb kan vara en magnet också. Men kamratargumentet faller ganska platt då det verkar vara så förbaskat svårt att umgås i vår huvudstad. Under tiden jag bodde i Nacka var det verkligen ett projekt om man skulle ta en fika med någon. Den grejen känns som ett rejält minus. En annan störd grej är att det kostar 40 spänn att åka tub nuförtin. En ännu störigare grej är att det verkar vara policy för alla stockholmsbor att försvara den bisarra prishöjningen. Busschaufförernas säkerhet yadayada. Det var obehagligt att ta sig hem på natten också. Först blev vi gestapoanfallna av securitasvakter på Slussen för att Johny glömt sin biljett i kassan, det var en otrevlig upplevelse. Sen var jag helt övertygad om att ett gäng fightclubkillar skulle spöa upp oss på centralen. Men vi såg väl för mesiga ut eller nåt, spö blev det inte iaf.

De va la gött, de va la gött de

Igår när jag och Kristina söp öl på det klassiska tjockishaket Gyllene Prag fick jag äntligen se en äkta göteborgskändis. Carl-Einar Häckner rullade in runt 23-snåret och beställde panerad ost, staropramen och bacon. Det är typ den fjärde kändisen jag sett sen jag flyttade till stan. De andra är Oldsberg, Papa Dee och Jonas Wallerstedt. Ur vissa aspekter är faktiskt Sthlm överlägset, kändisar är såå kul. Av den anledningen, plus ett svanömöte, åker jag till den kungliga hufudstaden imorn bitti. Jag hoppas på Luckyhäng men är skeptisk till manifestgala. Nu ska jag vara "farsa på stan" och få betalt för att titta på ungdumlig amerikanske komedi.

Addictions pt II

Har svårt att förstå varför jag inte snöat in på smoothies förrän nu. Hela upplägget är genialt, en hel frukost i en liten milkshake. Smoothieskillarna är ju dessutom godare än mjölk och glasskombon. Jag är helt såld och mixar minst två om dagen. I morse när mitt supply av djupfrysta bär höll på att sina hängde jag på Hemköps dörr vid öppningstid som värsta horsejunkien. Det viktigaste jag lärt mig är att inte underskatta bananens betydelse. Utan banan får man inte det där tröga sköna ihoppklibbiga konsistensen. Favoriten just nu är björnbär + vaniljyogurt + banan + is + liite jordgubbssylt.

Eftersom vi fortfarande inte fått tummen ur och skaffat en televisionsapparat blir det en hel del p3 på quellarna. Tre quinnor gör mig gladast just nu: Nelly Furtados All Good Things (Come To An End) är ju jävulska fin. Mer otippat är att jag även gillar Gwen Stefanis The Sweet Escape där ärkeröven Akon gästar. Har verkligen haft svårt för hennes solokarriär. Inte för att det rört sig om överdrivet dåliga låtar men de har varit så in your face överallt. Och hennes medvetna strategi att rikta in sig på den japanska marknaden har också varit störig. Men nu bomben! Fergies senaste singel Glamorous med Ludacris är ju också bra faktiskt. Jobbigt när hatobjekt blir ohatobjekt, fast jag hatar nog Fergie fortfarande egentligen...

Addictions

En bra grej med det nya året är att jag hållit mig i princip nikontinfri, i fyllan och villan har väl nån liten rackare smitit in men ändå. En sämre grej är att jag för att kompensera det dagliga snusintaget blivit mer beroende av det nikotinfria substitutet "Onico" än vad jag var av den äkta varan. Med riktigt snus höll jag medvetet igen konsumtionen för att man någonstans visste att det var dåliga prylar som stoppades in i käften. Nu när de rör sig om lakrispåsar är det bara att ösa på. Det kommer säkert visa sig att de i själva verket innehåller någon ingrediens som är mer beroendeframkallande än nikotin.

Var på konsert igår, det var kul. Det klagas ibland på utbudet av mellanstora spelställen i gbg. Jag tror att man ofta glömmer bort Storan eftersom det inte känns som ett "naturligt" ställe för band att gigga på. Både [Ingenting] och Juvelen gjorde bra spelningar. Det bästa med Storan är att ljudet alltid är bra. På äldre dar har jag totalt tappat den lilla punkaren i mig som skiter i hur det låter bara bandet är bra. Hade en jobbig upplevelse av det senare slaget på Hagabion i fredags. Fredagen var också dagen då jag fick uppleva hela filmfestivalens rövighet i all dess prakt. Efter att ha sett Hata Göteborg var jag faktiskt beredd att omvärdera min inställning till "festivalen". Orkar inte gå in på det i detalj men konferensknullstämmning, dyr öl, lama vänner, äcklig techno och störig kö sammanfattar nog allt ganska bra.

Den perfekta presenten

Hanet har redan hypat den här SNL-sketchen och den må vara old news för de flesta. Jag och Kristina kan dock inte sluta garva. JT äger verkligen när han wailar loss på slutet:

Tveksam moral

Vilken besvikelse de nya avsnitten av Veronica Mars visat sig vara. Det är så deppigt när en serie man följt med hjärta tappar fart, för att slutligen gegga ihop totalt. Jag har länge försvarat serien från angrepp och trott stenhårt på konceptet. Men nu kan jag verkligen inte göra det längre. Det senaste avsnittet var riktigt vidrigt. Den amerikanska (tv) synen på strippklubbar och deras förmåga att få det att framstå som den mest normala stället att hänga på i hela världen är ju bekant sen förr. I typ alla serier från roliga Friends (ja Mörn, serien heter Vänner på svenska) till stenhårda Sopranos så hängs det på strippklubb och det är all gött. Det där har man nästan slutat reagera på, normaliseringen av strippklubbshäng i tv-serier är ett faktum. Men det verkar också finnas en tendens att skämta bort prostitution som en "rolig grej". Det senaste vm-avsnittet kretsar ganska mycket om eskortflickor. Veronica använder sig bland annat av en "horsökmotor" , något som framställs som väldigt lustigt. Sen frågar hon ut Logan, ja de är ihop igen, om han någonsin legat med en hora. Veronica är cool med det liksom hon bryr sig inte, att ligga med horor är ju bara en "crazy" grej...

Äh, vet inte om jag lyckas förmedla vad jag är ute efter. Det var ett värdelöst avsnitt ur många aspekter, men attityden gentemot hela upplägget med prostitution lämnade en fadd smak i munnen på mig iaf. Borde kanske läsa Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister innan jag uttalar mig om det här. Den verkar sjukt intressant. Sedär, ännu ett blogginlägg om en bok jag inte läst.