Det nygamla svarta

Har ni lagt märke till den lakritstrend som sköljer över oss? Lakritspucken kom ju iofs tillbaks redan ifjol men sen i höstas har Malacos mjölkchoklad med lakrits, Plopp med lakrits och Ballerina med lakrits dykt upp i butikerna. Jag som snöat in lite på naturgodis, för att fylla upp nikotinhålet, har även upptäckt den yoghurtöverdragna lakritsen. Vet inte hur länge den funnits men den känns ny. Om detta är vår tidsanda så välkomnar jag den liquoricious delicious.

Seriepremiär

Måndagen bjuder på sommarvärme och korppremiär. Är olidligt spänd inför kvällens debut i 11-manna korpen. Det stolta lagbygget Stäppvargarna tar ett nytt steg i karriären genom att delta i den ädlaste av ligor. Det tål väl att diskuteras hur välslipat vårt spelsystem är, offsidefällorna och hörnvarianterna står inte som spön i backen direkt. Men med rätt inställning och lite kämpaglöd kan vi nog gå långt, har införskaffat nya benskydd och strumpor dagen till ära.

Imorn tar jag nattåget till Umeå för sista gången den här terminen (någonsin?). Surt att missa CL-semin bara men det är smällar man får ta för ett långdistansförhållande.

Dra åt helvete...

vad förbannad jag var igår natt på väg hem från jobbet. Någon hade roat sig med att skruva ur ventilerna på min cykel och alla mackar och dylikt som skulle kunna tillhandahålla luft var stängda. Det blev till att knalla muttrandes och svärandes hem från Olskroken bland allt lönehelgssupande pack. Misstänker starkt att det var Partille-Johnnys som låg bakom attentatet, de har hittat min blogg och vill inte få sin livstil identifierad, det här var första varningen liksom. Eller vänta nu, vad var det för bok jag läste ut igår?

Har haft P3 inrattad på radion sen jag lyssnade på A-Los dokumentär om Docklands i söndags, den var ju bra, men alltså jag klarar knappt av den där kanalen längre. Hanna Fahl säger efter att de spelat Promoes hämnlöst eurodiscodoftande "Svennebanan" att den spås bli en sommarhit. Klart som fan den kommer att bli det. Men det blir lite löjligt när man tänker på att det är Germund Stenhag och typ två till som bestämmer all musik som spelas i den där kanalen och då också vad som ska bli sommarhits eller inte. Sjuukt egentligen vilken stor makt de har över vilken musik som ska slå i det här landet. Nä tacka vet jag P1, idag sänder de en dokumentär om Eddie Meduza bara en sån sak.

Patos

Vilken underbar torsdagskväll det blev igår. Först levererar Giffarna en vinst hemma på Norrporten och sen så lyckades jag glida in på gästlisteplats när nya Parken skulle invigas. Det kan nog bli nåt av det där stället, kul med ett nytt lagom stort spelställe i gbg iaf, det har saknats något i den storleken sen Bommens salonger la ner.

Florence Valentin alltså, de måste fan vara Sveriges bästa band just nu. Jag kan inte säga att de har bättre låtar än Håkan eller gör något ”nytt” som Fever Ray och det finns antagligen en helvetes massa andra band som gör saker bättre på olika plan om jag skulle tänka efter. Men när Love Antell och c/o ställer sig på scen spelar det där inte någon roll för han har nämligen ett patos som saknar motstycke i svenskt musikliv idag. Detta gestaltar sig framförallt genom att han hanterar den ädla konsten att mellansnacka utan att det blir platt och konstlat. Något som det här landet saknat sen Dennis Lyxéns glansdagar någon gång under mitten av nittiotalet. Att förra plattans Clash-på-svenska funkar alldeles utmärkt live visste jag ju redan men att de nya hitsen "Du kommer gå långt" och "såld är såld" skulle vara såna dansgolvsvältare var desto osäkrare. Jag blir så jävla glad när jag ser Florence Valentin, glad och lite stolt. I en tid där imbeciller som Simon Norrsveden och Lasse Lindh med sin totala avsaknad av något vettigt att säga på något sätt ska representera svensk indie är det svårt att inte känna lite stolthet över ett band som Florence.

Vårläsning

Jag har lyckats läsa lite böcker på sistone, tror att det är vårljuset som gör det mer lockande med bok än tv. Har iofs knappt laddat hem något sen iprenlagen heller men det handlar nog mest om tillfälligheter. Sommaren brukar i vanliga fall vara läsetid för Pat annars är jag för trött och somnar efter några sidors läsande. Har fört läsdagbok sen 2006 och brukar hamna runt 12-13 böcker på ett år. 2009 kanske är året det ska slås rekord på den fronten.


Fantomerna av Klas Östergren är en sån där bok som jag tänkt läsa aslänge men aldrig riktigt kommit mig för att plocka upp. Den är ju hypad som fan inom vissa nördiga kretsar, Matti sjunger om den i en låt (Ändra på allt?) osv. Hade med andra ord ganska höga förväntningar på den. Dessa förväntningar visade sig vara helt korrekta då Fantomerna är den bästa bok jag läst av herr Östergren. Det jag gillar är att det är en så rak och enkel story och att det är lätt att identifiera/sympatisera med huvudkaraktären. Det har jag inte kunnat göra i exempelvis Gentlemen som ju ofta lyfts fram som hans främsta verk. Lite löjligt att Östergren ska behöva snöra ihop storyn med någon ramberättelse som utspelar sig i Frankrike bara. De är de direkta ungdomsskildringarna från Stockholm och beskrivningen av överklassflickan Sandi som är bokens höjdpunkter i mina ögon. I Pocketvarianten som jag läste ingår en intervju med Östergren där han medger att han var lite rädd för att boken skulle bli för ”enkel” utan det där perspektivet.

Har i princip plöjt mig igenom Roberto Savianos Gomorra också, tjugo sidor kvar, vilket har varit bitvis underhållande och bitvis skrämmande läsning. Även här är det personbeskrivningarna jag fastnar för, plus att Savianos språk flyter på ett snyggt sätt genom reportaget. Gillar att det inte finns någon hejd på hur många metaforer han använder sig av. Lite less på all namedropping blir man ju och efter att det kortfattat redogjorts för den femtioelfte camorraledaren så fastnar inga namn i min skalle längre. Trots det så är jag grymt fascinerad av den värld han så stilistiskt beskriver.

Härnäst ska jag nalla lite på sommardeckarläsningen genom att hugga in på Lapidus senaste.

Ps. Jag har slutat snusa också, tio nikotinfria dagar idag, kommer garanterat rapporteras mer om denna bragd framöver.

Mera Partille-Johnnys

Men guu vilken djungel det är med alla dom här stilarna. Tydligen ska kidsen som syns här ovanför vara guidos och INTE Partille-Johnnys, allt enligt den där facebooktråden. Imponerande hur de jobbat med brun utan sol. Dessutom har jag förstått att det är fejd mellan Emos och Johnnysarna också en klassisk subkultursrivalitet á la hårdrockare mot syntare.
I eftersnack går de närmare in på hela stildjungeln det roligaste är att programledaren låter precis som Phille. 19 minuter in hittar de en äkta Johnny.

Men det återstår ju så många frågor, vad lyssnar de på för musik? Hur många finns det? Vad gör de på fritiden?

Le printemps

Så blev det vår helt plötsligt och om jag var lagd åt det hållet så skulle jag kunna ägna dagarna åt att vara tacksam för att jag inte är pollenallergiker. Men det finns ju annat att sysselsätta sig med, som att värka fram en uppsats i statsvetenskap exempelvis. Jag blir helt störd av att skriva uppsats, det manifesterar sig främst i ett onormalt manodepressivt beteende. Ena dagen flyter allt på och entusiasmen flödar bara för att nästa dag brytas ner helt av tvivel och icke-aktivitet.

Märkliga tider vi lever i förresten, giffarna är favorittippade och i helgen blev jag informerad om att det finns en hel ungdomsstil som heter Partille-Johnny. När jag undrat varför kidsen har hårband på jeansen har jag inte fattat att det är en hel ungdomsrörelse det handlat om.

Annars är jag mest glad sådär. Helgen var härlig och innehöll bland annat ett biobesök där valet till slut föll på filmatiseringen av Stieg Larssons kioskvältare ”Män som hatar kvinnor”. Den var mot alla odds, Michael Nyqvist, en ganska bra film. Framför allt Noomi Rapace var bra. Sen är man såklart less på att det alltid är samma skådisar med i alla filmer i Sverige men det gäller ju all svensk film generellt.

Statsvetarhumor

Generellt brukar jag ha svårt för punk´d-humor blir ofta för pinsamt för att jag verkligen ska uppskatta det. När Sacha Cohen gjorde sina första Ali G och Boratgrejer var det iofs fantastiskt kul. Men det var länge sen jag såg något lika kul som när den här norska reporten "intervjuar" Europaparlamentarikern Anders Wijkman. Hans pedagogiska svar är hysteriskt roliga, iaf för en statsvetare.

Om humorn inte faller i smaken kan ni roa er med ännu ett klipp av typen OMG. This is soooo cute!!!!!

Förövrigt har jag spenderat påsken på landet hos farsan. Härligt att lämna stan för några dagar och bara slappa, läsa skönlitterära böcker som omväxling och njuta av solen med Florence Valentin i podlurarna.

Veckans garv!

Sara Granér levererade i söndags den bästa analysen av hela den här glas-i-kyckling-hysterin.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka, det är som med dom somaliska piraterna. Någonstans tycker jag att det är härligt att det går dåligt för Kronfågel och hela deras skitverksamhet. Men samtidigt är jag tillräckligt human för att inte riktigt tycka att det är ok att någon stackars pensionär får magen uppskuren av glassplitter. Det har ju inte hänt än som tur är. Men Kicki Danielsson får se upp, nu verkar det ju vara falukorven som är det nya svarta för djurrättsaktivisterna.

In a northern town

Måste medge att vårfeelingen försvann ganska snabbt efter att jag anlänt till Umeå. Men det känns inte som att det spelar så stor roll, vårsolen har mest varit irriterande då den inte direkt inspirerat till att sitta inomhus och skriva uppsats. Den här staden har ju andra fördelar till exempel bor det en asgrym tjej här som jag råkar vara ihop med, bara en sån sak. Jörgen har dessutom gjort sitt bästa för att hålla mig i trim så träningsschemat har inte drabbats så hårt på grund av en veckas geografisk flytt.

Märker att jag blivit lite skadad av att bo i södern så länge, snö i april känns ganska exotiskt numera.