Stan Lee och alliteration

Jonathan tipsade mig om att ett avsnitt av The Big Bang Theory tog upp ämnet alliteration och seriehjältar. Framför allt Marvelgurun Stan Lee har gjort det som sitt kännetecken att använda sig av denna teknik för att lättare komma ihåg karaktärerna i arbetet med sina serieplots. I Big Bang, där Stan Lee förövrigt medverkar i en cameo-roll, droppades en rejäl bunt karaktärer men det var inte tillräckligt för mig. Jag var tvungen att ge vika för min autistiska sida och kolla igenom alla marvelkaraktärer bara för att. Det blev 60 stycken till slut. Det märkliga är att jag själv aldrig har reflekterat över att Peter Parkers samtliga medarbetare på Daily Bugle till exempel bär alliterativa namn. Det verkar nästan vara ett krav för anställning.

Personer
J. Jonah Jameson
John Jameson Junior (Jonahs son)
Robbie Robertson (Daily Bugle)
Randy Robertson (Robbies son)
Betty Brant (Sekreterare DB)
Glory Grant (Sekreterare DB)
Dum Dum Dugan (S.H.I.E.L.D.)
Betty Banner
Harold "Harry" Hogan (Iron Mans polare)
Wyatt Wingfoot (Fantastic Four hangaround)
Pepper Potts (Tony Starks sekreterare)
Moira MacTaggert (X-men)

Hjältar
Fantastic Four
Invincible Iron Man
Power Pack
Peter Parker
Susan Storm
Reed Richards
Scott Summers (Cyclops)
Matthew Michael Murdock (Daredevil)
Warren Worthington III (Angel)
Stephen Strange (Dr. Strange)
Bruce Banner ( Hulken)
Wade Wilson (Deadpool)
Amara Aquilla (Magma från New Mutants)
Brian Braddock (Captain Britain)
Barnell Bohusk (Beak i New X-Men)
Celeste Cuckoo (en av Stepford Cuckoos i New X-Men)
Agent Axis
Beta Ray Bill
Devil Dinosaur
Jessica Jones
Machine Man
Madame Masque
Master Man
Millie the Model
Shanna the She-Devil
Silver Surfer

Superskurkar
Green Goblin
Fin Fang Foom
Curt Connors (Lizard)
Doctor Doom (Victor Von Doom)
Meteor Man
Molten Man
Otto Octavius ( Doctor Octopus)
Princess Python
Red Ronin
Sebastian Shaw (och hans son Shinobi Shaw)
Silver Samurai
Super Sabre
Super-Skrull
Warrior Woman
Freedom Force
Sinister Six
The Council of the Chosen
Frightful Four
Grey Gargoyle
Man Mountain Marko
Masked Maurader
Mole Man
Spider-Slayer (skapad av Spencer Smythe)

Eftersom jag är en betydligt större Marvel än DC-entusiast har jag inte orkat göra några större efterforskningar där men vissa exempel kommer ju av sig själv:
Lois Lane
Lex Luthor
Vicky Vale (Batmans tjej)

Alan Moore drev ju säkert också med allt det här när han döpte mannen bakom Nite Owl i Watchmen till Dan Dreiberg. Men okej vi lämnar det där.

Världens bästa rockband till WOW igen?

Enligt en annons i senaste Filter så är The National bokade till Way Out West i sommar igen. Det vore ju helt djävla underbart om det är sant. Spelningen de gjorde för två somrar sen var ju makalöst bra, bland det bästa jag sett live någonsin faktiskt. Kan inte minnas att jag längtat efter ett nytt albumsläpp så mycket sen jag var tonåring som jag längtar efter deras nya platta High Violet heller. Bra fredagsnyhet i ett annnars oerhört genomgrått Gbg där mitt slipande på ett research proposal i anknytning till the development-security nexus och Köpenhamnsskolan inte går något vidare. Ja ja man får vara nöjd med det lilla.

Spårvagn genom ljuva livet

Kan börja med att utdela en varning redan efter att själv ha läst vad jag nyss plitat ned här nedan: om man har svårt för överdrivet lyckliga nyblivna mammors bloggar och liknande kanske man ska skippa att läsa det här inlägget.

”Fan vad bra jag har det”. Det är alldeles för sällan jag kommer på mig själv att tänka den tanken. De senaste veckorna har det däremot hänt ett flertal tillfällen att jag tänkt just så och det är ett enormt befriande tankemönster. Jag trivs väldigt bra med min livssituation just nu helt enkelt, har nog aldrig haft det bättre i mitt vuxna liv skulle jag till och med våga påstå. Jag bor i ett en mysig lägenhet i ett område där jag har nära till mina vänner och de fritidsaktiviteter jag föredrar. Jag läser en väldigt stimulerande kurs som dessutom går väldigt bra. Jag bor ihop med en lovely tjej som jag bara vill hänga med hela tiden och får göra det med också.

Men all good things must come to an end som det bekant heter. Om två veckor lite drygt bryts den här trygga vardagen upp mot ett ny verklighet i den kungliga huvudstaden. Jag ska nämligen praktisera och jobba på FOI i tre månader. Det ska bli sjukt spännande men det känns samtidigt väldigt surt att lämna den underbara tillvaro som jag befinner mig i i Göteborg just nu. Att återgå, om än bara för ett begränsad tid, till distansförhållande igen känns inte heller särskilt muntert.

11th of May baby!

I heart Wikipedia

Man måste älska Wikipedia ändå. På fem minuter fick jag reda på att Michael Foucault var homosexuell, tillbringade fyra år som gästprofessor i Uppsala och dog i AIDS. Det är ju sådan information om en fransk filosofs levnadsöden som gör att jag orkar engagera mig i hans tankar.

Punisher (varför jag så lätt distraheras under mina studier)

Handlingsmönster: läser ordet ”rejig” i en akademisk text om ”The Security- Development Nexus” blir lite osäker på ordets betydelse (fräscha upp) och går in på Nationalencyklopedins hemsida. Söker på ordet men skriver lite slarvigt så sökmotorn hittar inte, ”jigsaw” dyker dock upp som ett alternativ. Börjar självklart direkt tänka på Marvels råaste vigilante Punisher och hans ärkefiende i serien. Kom det inte en ny Punisher film ganska nyss? Går in på filmtipset och kollar. Av de tre Punisher-filmer som gjorts borde jag tycka att alla får 2:or i betyg enligt sidans oberäkneliga uträkning. Det stämmer nog. Måste ändå kolla lite fakta om filmerna, den första Punisher-filmen från 1989 fyllde nämligen en alldeles speciell plats i min ungdom. Först och främst så spelar ju Dolph Lundgren den förre detta militären Frank Castle som får sin familj mördad och då väljer att bli en besinningslös brottsbekämpare på heltid, bara en sån sak. Filmen gick inte upp på bio i Sverige och klipptes stenhårt av den svenska filmcensuren innan den kom till videohyllorna. Jag lyckades få en kompis som hade lyxen att bo i en familj som ägde en parabol, en styggelse enligt min pappa, att spela in filmen då den gick på TV 1000. Att filmen var från 15 år var ju ballt också såklart när man var 11-12 år. Den gömdes på lämpligt ställe i en garderob i pojkrummet för att enbart plockas fram då det var garanterat föräldrafritt. Filmen höll väl om sanningen ska fram en ganska låg kvalitet och lyckade inte alls förmedla det mörker som Punisher i serieform lyckats så väl med. Det spelade mindre roll det var det förbjudna som var grejen. Måste nog ladda hem den senaste filmatiseringen ändå om inte annat för att Dominic ”McNulty” West spelar Jigsaw, lär ju bli en besvikelse men som sagt det är inte alltid filmers kvalitet som ger dem deras behållning.