Det är såhär års som man verkligen får möjlighet att njuta
av att en bor på landet. Kvällarna är fortfarande hyfsat långa och en
sensommarafton som den här är det såklart njutigt att kunna hänga i sin
trädgård. En priviligierad djävel är vad man är.
Men semestern är slut så nåt
ska man väl få klaga på iaf. Det jag saknar mest med semestern är orken att
läsa böcker. Tid för att läsa finns ju alltid, vad jag än påstår, men orken det
är där det tryter tyvärr. Sätter jag en bok framför näsan en vardagskväll så
grissover jag efter en kvart. Det slår aldrig fel. På helgen orkar jag läsa och
på kvällen innan jag går och lägger mig blir det alltid några sidor också så
det är inte det att jag inte läser alls. Nä, det jag saknar är de där långa
timmarna i sträck framför en bok som jag kan unna mig på min ledighet när jag
kommit ned i varv tillräckligt. På Rossö t.ex kan den där känslan infinna sig
och det är så gôtt när den kommer. När jag är på resande fot har jag också
lättare att koppla bort allt sätta på mig hörlurar med jazz eller något annan
instrumentalmusik och läsa timme efter timme.
Då orkar jag läsa lite mer
svårpenetrerade alster också. Har ju fått för mig att jag ska läsa allt som
Eyvind Johnson har skrivit. Vilket såklart är vettlöst eftersom jag antagligen
redan läst det bästa i och med Strändernas svall och Krilontrilogin och
tidigare gett mig på Romanen om Olof-sviten utan att fastna för det riktigt.
Men ändå, Eyvind är en sån där författare som jag måste vara i ett speciellt
stämningsläge för att till fullo kunna uppskatta och få ut en maximal läsupplevelse av och det kan jag inte ikväll känner jag.
