Restänk

Jag har åkt en hel del tåg den senaste tiden, åkt tåg själv ska tilläggas. Den typen av transport tillhör mina absoluta favoriter. Utrustad med en musikspelare och en god bok innebär resandet en perfekt kvalitetstid som inte går att slösa bort på oväsentliga aktiviteter. Fast för min del har det inte blivit så mycket läst under de här tågresorna, ingen fungerande iPod äger jag heller. Istället har tankarna fokuserats på lite allt möjligt, mycket framtidstänk men också rannsakande av nya handlingar och äldre sådana. Vet inte vad det är men någonting med tågresande får min tankeverksamhet att kicka igång aktivare än i vardagen. Lite samma med buss men absolut inte med flyg. Det handlar om att blicka ut genom ett fönster och se landskapet forsa förbi tror jag, det är terapeutiskt på något vis. Har kommit fram till ganska många stora beslut på tågresor i mitt liv. De där oplanerade terapitimmarna med mig själv har nog påverkat mer än jag själv insett. Det är ofta där i tågsätet som distansen kan kännas som störst eller saknaden som värst. Kan inte påstå att det skett något avgörande beslut under mina senaste resor, förutom insikten att jag inte längre tar Göteborg som min självklara hemstad.

Annars är en väldigt lustig grej med X2000 de där minuterna innan dörrarna öppnats och ingen vågar stiga fram för att testa om dörren fortfarande är låst. Alla väntar i snålblåsten på den myndiga personen som ska ta första steget. Någon måste ju göra det, själv vågar aldrig längre efter att en gång varit för hetsig och testat för tidigt.