Ibland tappar jag tron på mänskligheten. Det känns fullt naturligtoch sunt att göra det from time till time. I toalettkön på Nef eller bara genom att läsa dn på morgonen. Men det släpper oftast ganska fort. Igår tvingade Augusto och Ivan mig att titta på Sanningens ögonblick, det tog ett rejält tag att få tillbaks något hopp om mänskligheten efter det. Det var fan i mig det deppigaste jag sett i hela mitt liv. Kan förnedringsteve komma länge än så här? Eller det är klart den kan. Det värsta av allt var nog att jag slutade fokusera på den streamade Olympique Marseille-matchen för att titta på idiotin. Det ska aldrig hända igen har jag lovat mig själv.
Har klivit på streamandet igen nu. kopplar man laptopen till tv:n blir det ganska schysst. MyP2P har det bästa utbudet jag hittat so far. Visar till och med Giffarna då och då.
Ganska kul grej av SVT att byta redaktionerna mellan Kobra och Fotbollskväll idag förresten.
2 comments:
Sanningens ögonblick är ju ungefär som porr. Alla har sett mer eller mindre av det. Ingen vill erkänna det.
Och när man erkänner är det med lama ursäkter som att "jag föll för grupptrycket, polarna ville kolla" eller "jag ville bara kolla vad det var för något".
Plus att det genererar i samma sorts pk-analyser. "Det är ju så förnedrande!" och "Men de här sorgliga människorna förstår ju inte vad det är de ställer upp på och vilka konsekvenser det får" (det sista sagt av mig i söndags efter att jag smygkollat mig genom programmet utan att på något sätt stå för det alls)
Det värsta var att när jag med våld, mer eller mindre, tagit över fjärrkontrollen för att kolla på fotbollen trodde jag att det var över. Men Augusto laddade då hem ALLA avsnitt av det programmet och hans dator tog helt över uppmärksammheten i rummet. Det sjukaste är ju att programidén gör att de när som helst kan slänga in en fråga som de vet att den tävlande kommer svara fel på för att den allsmäktige lögndetektorn visat det.
Jag ser nog hellre på porr om jag skulle behöva välja.
Post a Comment