Har hamnat i en träningssvacka. Sen jag la min licensierade fotbollskarriär på hyllan dyker inte lika många träningstillfällen upp längre. Ett och annat badmintonpass och fredagsbandyn känns inte tillfredställande nog. Att min gympartner in crime verkar förlorad för en oöverskådlig framtid underlättar inte heller. Den här veckan har jag iofs varit ute och joggat i Änggården och det var härligt. Men nu har jag fått en släng av höstförkylning och en kall joggingtur är nog inte vad min kropp behöver för tillfället. Då slog tanken mig att man faktiskt kan gå på promenad. Vissa såna där hälsojummare på teve säger ju till och med att det är bästa sättet att "bränna fett".
Men jag vet inte ja, promenad är något jag aldrig förstått mig på. För mig är promenad förknippat med något dåligt. Något jag gjort med vänner eller mina nära när nåt traumatiskt hänt. Dödsfall, skilsmässa, breakups, ångest och annat jobbigt är det jag relaterar till när jag tänker på promenad. Det enda positiva jag kommer att tänka på är hund, med människans bästa vän kan man traska utan att det är jobbigt. Ytterligare en anledning till att de spöar töntiga katter i alla avseenden som husdjur. Men visst, det kan väl vara trevligt att flanera en solig dag, men då vill jag ha ett mål med det och sällskap. Att själv gå ut och gå bara för att, det är väl mest den grejen jag inte fattar. Att göra det som motionspryl är jag nog för rastlös för. Borde kanske jobba på det där ändå och reclaima promenerandet.
8 comments:
Ha ha, du är en sådan karl! Ska man ut gå ska man ha ärende eller rasta hunn.
Jag har ju min morgonpromenad som en daglig rutin. Det är väldigt gött, men jag skäms om jag möter någon. Då känns det bättre att springa. Powerwalk passar ju egentligen bara för kvinnor och kroppsbyggare.
Jag har alltid gillat promenaden, speciellt när jag var yngre och dampigare tyckte jag att det var skönt att traska omkring. Du får väl testa att gå lite snabbare om du är rastis.
Vet inte om tempot skulle ändra på min inställning. Går du samma väg varje dag? Som harvey keitel i smoke som tar en bild på sin butik varje dag? Det skulle jag deppa ihop på tror jag. När jag är på en ny plats kan jag gilla att vandra omkring. Men då har det ju ett syfte: att utforska området/stan.
/The man
grejen med att gå är att man ska gå ensam för då går det snabbt. går man med någon pratar man en massa och livets stora frågor kommer upp och att flåsa och diskutera typ framtid funkar inte så bra.
grejen med att springa är att man inte ska göra det runt en sjö som jag gör, för man möter alltid samma människor och vi hinner båda räkna ut exakt hur sakta den andra sprungit sen sist vi möttes för tio minuter sen. jag lyckas alltid möta de här människorna när jag är inne i gå-delen av min runda dessutom, så de ba "flåsar så mycket och GÅR??". dessutom har jag alltid mobilen i ena handen och ipoden i andra och helt nya neon-nikes så jag ser ut som värsta posern.
i alla fall, tempot kommer ändra din inställning. se helst till att få med en massa uppförsbacke också. så tillfredsställande. och gå själv.
Går du i Slottsskogen eller Änggården är det ju massa backar som gör att röven får något att tänka på. Lyssnar man på ipoden så blir man inte uttråkad, speciellt om man lyssnar på prat.
Väldigt jobbigt det där med att möta samma människor, jag möter jämt samma joggman i slottskogen. På slutet har jag gått mkt, då får jag dåligt samvete när jag möter honom. Att han ska tänka, vad lat den där killen jag alltid möter har blivit.
Varför har du med dig mobil undrar jag?
Ok, att gå ut att gå själv i backig terräng med en bra podcast i lurarna blev jag faktiskt lite peppad på nu. Ska ge det ett försök om vädret tillåter i helgen.
Visst är det lustigt att man tycker det är så pinsamt att gå när man har springkäder på sig. Jag brukar alltid stanna och stretcha efter halva min Änggårdsrunda och sen lunka lite innan jag börjar springa på riktigt igen. Men om det är people around så skäms jag och börjar springa direkt istället. Konstigt beteende egentligen vad har jag att skämmas för liksom?
Jag fattar inte heller varför du har mobilen med dig när du springer jon? Det är ett av ytterst få tillfällen då jag med lugn kan lämna nallen hemma. Sen tar mina löprundor aldrig längre än 40 minuter heller.
jag är också en sådan karl för jag känner exakt som pat. promenad känns bara ok med mål eller hund. att promenera med mänskligt sällskap är ok men inte i motionssyfte. så jag tar till mig tips och börjar också bli peppad på uppförsbackar och podradio.
när jag sprungit i slottsskogen ser jag alltid till att springa uppförsbacken på vägen dit förbi tex folket på cafe con leches uteservering. skulle aldrig gå i träningskläder förbi dem. konstigt, att bli misstagen för en powerwalkare borde inte vara så löjligt 2008? kanske är det för att min pappa maratonlöparn jämt smädat folk som går i träningskläder.
Förresten Mörn, det finns ett härligt uttryck för den där typen av meningslösa promenader som du sysslar med. I Kramfors kallas de av män i övre medelåldern för att "tomgå". Lysande beskrivning av meningslöst traskande om du frågar mig, hur kul låter det att tomgå ejenklien?
varför jag oftast joggar med mobilen är att jag oftast gör det under arbetstid (kommunal friskvårdstimme!) och kan behöva nås.
Post a Comment