Thursday, October 23, 2008

Veckans klassiker



Det är så här riktig musik låter. Så långt ifrån den där elektroniska skiten som kidsen lyssnar på nu för tiden man kan komma. Suverän musikvideo också.

7 comments:

martin said...

Har aldrig fattat Replacements. Köpte skivan då de sitter på ett tak, men kom aldrig in i det.

Roligt att den här låter ganska mycket som Bryan Adams i början av låte. Mest det där gitarrkompet iofs.

Word verification: "intro"! Roligt att få ett musikrelaterat ord.

Tycker att ditt hat mot elektronisk musik är rolig, speciellt med tanke på att du gillade hip-hop, ragga och sånt så mycket förut. Men jag håller med lite elektronisk musik är roligare att göra än att lyssna på.

Pat said...

Mitt electrohat är väl lite av en pose iofs. Gillar ju fortfarande hiphop och dancehall. Men det är väl främst instrumental "electro" jag hatar. Reaktionen har blivit att jag snöat in på Punk och gammal hederlig gubbrock istället. Mycket Hüsker Dü och Replacements på sistone för mig.

Var det Let it be du köpte med Matts? laddade hem den igår. Annars är det dont tell a soul och Tim jag lyssnat på.

martin said...

Ja, den var det. Kallas de för Matts?

Pat said...

Nja, the Mats med ett t kallas de för.

Just to clarify, "the Mats" - the Replacements' nickname - came about because people used to jokingly refer to the band as the Placemats (Replacements/Placemats... har de har har). So 'Mats was short for Placemats, really.

Anonymous said...

OK. Förstod inte riktigt vitsen m den filmen men smaken är olika. Får nog lyssna några gånger på låten för att fatta hur bra den är.Ha det bra!Ronaldinha

JON said...

åh åh åh bastards of young!

Pat said...

Skönt att veta att någon förutom jag uppskattar den gamla godbiten.