Stockholm

Försöker formulera mina tankar om Sthlm men det är svårt. Det svåra är att sätta ord på vad det är jag inte gillar med den här staden: förutom det mest uppenbara som bostadskarusellen, Stureplan, stressen på T-banan och sånt tjafs. Det hör väl till iofs att de där bitarna förstärker men jag tror att det jämnar ut sig till slut ändå. Eftersom det finns mer av allt i Sthm så finns det lika mycket mer skit som det finns mer bra saker. Till de bra sakerna hör ju alla vänner som bor i stan. En detalj som inte ska underskattas på något sätt eller vis. Men om man lämnar allt det där med positivt och negativt som går att rabbla i all oändlighet så kommer det snarare ner till en känsla till slut. Jag känner mig kort och gott som en sämre människa i Stockholm. Alltså inte sämre i förhållande till andra, så upplevde jag nog situationen senast jag bodde här men det är en rejäl skillnad på att vara 22 och 30 i det sammanhanget, utan sämre rent allmänt. En som följer med strömmen, hoppar på tåget med mössan i hand och accepterar att det bara är i hufudstaden som det finns jobb som ”betyder nåt”. Karriärshetsen som präglar den här staden är ju inte särskilt tilltalande alltså. Men vem vet det här är kanske första steget i en långsam process som handlar om att acceptera detta faktum.