Happy nytt år!

Önskas från Svanö. Sitter och laddar i väntan på att Jonny Selmane, väl valda delar av Högströmenklaven och en viss Hällströmska med Umepartner ska dyka upp på ön och fir ain det nya året. 2011 det blir fan i mig ett intressant år. Lite läskigt också men mest spännande tror jag.

Jag avslutar året med att bjussa på en redigerad spotifyplaylist på det jag lyssnat mest på under 2010: Pats 2010.

Alternativ jul

Det blev en lite annorlunda jul det här kan man säga, eller en annorlunda julafton iaf. Jag och Marita skulle ju bila upp tidigt på morgonen den 23 men eftersom min mage revolterade hela natten så det var föga aktuellt med en 80 mils bilresa. Vi ville inte heller riskera skräckscenariot att det var galna-kräk-sjukan jag fått och att Marita också skulle bli drabbad. Så var det inte, det känns tråkigt att skriva det men jag tror att det var Red Lions fish & chips som stod för eländet.

Hur om helst så resulterade mitt prekära tillstånd till att vi firade julafton i Majorna för oss själva och det var lätt den skönaste jul jag haft sen jag var barn. Vi tankade den långa versionen av Fanny och Alexander, gjorde vegetariska köttbullar och skaffade julmust så julstämningen infann sig ändå.

Silversked i mun?

Håller på med förberedelser inför vårens vistelse i Moçambique för fullt. Bland annat ska lägenheten hyras ut och det verkar inte bli några större problem. En ung tjej var här och kollade igår och hon tackade ja på stående fot. Det är slående hur viktigt det är att få lite feeling för en person när sånt där ska göras, inte så ofta jag själv varit i den beslutande rollen bara. De som har ringt har jag direkt fått större förtroende för än de som bara skrivit mejl. Det är ju verkligen precis som ALLA sådana där söka jobb-coacher säger, att det lönar sig att ringa.

Den roligaste ansökan lyder iaf så här (i ett mejl) ”Börjar på läkarlinjen.” That´s it, ingen vidare presentation förutom det faktum att personen i fråga börjar på läkarlinjen. Man blir ju lite mörkrädd speciellt då personens efternamn inte direkt är utlandsklingande eller signalerar arbetarklass på något vis. Fascinerande att så mycket kan läsas in i så lite. Vidrigt att en sådan människa (om min fördomsprofil stämmer vill säga) kommer att få så mycket makt i vårt samhälle som en läkare ändå kan besitta.

American HC

Igår tog jag mig tid att kolla på en rockumentär som legat och samlat damm på (i?) min hårddisk alldeles för länge. Till min stora förtjusning var American Hardcore över förväntan bra. Det som talar emot dokumentären kan kanske vara ambitionen att täcka in allt som hände inom HC-scenen i Uvesa (och Kanada) mellan 80-86. Det ledde till en liten fragmentiserad bild av scenen och gjorde det lite svårt att hänga med ibland. Att Dead Kennedys och Misfits av rättighetsskäl inte behandlas är också ett stort avbräck såklart. Undrar om det är surgubbarna Danzig och Biafra som vägrat eller om det finns något ont skivbolag som är boven i dramat?

Som komplement till den utmärkta boken Our Band Could Be Your Life fungerar American hardcore emellertid utmärkt. Black Flag, SST och Minor Threat får ganska stort utrymme i filmen. Hüsker Dü nämns bara i förbifarten dock, vilket är lite synd men å andra sidan var de kanske mer intressanta som band när de började röra sig bort från den renodlade hardcorepunken. Circle Jerks men framförallt Bad Brains har framträdande roller vilket är kul såklart, BB var ju så sjukt tajta. Utöver de ”stora namnen” får man en liten inblick i ett gäng band som jag aldrig riktigt lyssnat så mycket på: D.O.A, Ssd, Gang Green, M.D.C, The Dicks och Zero Boys bara för att nämna några. Fattar inte att jag inte lyssnat på M.D.C. tidigare det är ett band helt i min smak ju.


Det är ingen nyhet direkt men shit vad våldsamt det var i den där rörelsen. Och vilka idioter det fanns. John Grisham i T.S.O.L. berättar t. ex om hur han pissade på en tjej som däckat och tyckte det var ett bra sätt att odla en cool image. Ian MacKay beskriver den där machomentaliteten ganska bra. En intressant grej kring MacKay som kommer fram är förövrigt hur Minor Threat låten Guilty of Being White anammats som en white power-anthem av polska skinskallar, inte riktigt vad han hade i tankarna då han skrev låten…
Blev inspirerade så till den milda grad att jag slängde ihop en spotifylista med amerikansk old-school HC. Enjoy!

Betyg: 4

The Pied Piper

En av de största besvikelserna för min del det här året var att R Kelly ställde in sitt planerade Stockholmsbesök i våras. Han är lätt den nu levande artist som jag främst av alla skulle vilja se live.

Avfärdade först den nya plattan som en bagatell, men den växer fan. Nyskapande? Inte ett dugg, men Kellz levererar med sin soulröst på ett sätt som gör att jag faller dit varje gång. För att vara the Pied Piper är skivan ovanligt down to earth och den megalomani som brukar vara hans starkaste kännetecken är inte lika markant som vanligt. Håller R på att sansa sig hinner jag tänka, då ramlar jag över det här klippet och känner mig lugn igen.

Folkligt

Genom att skylla på att jag måste lära mig hur man klistrar in Youtube-klipp utan att de blir monsterstora kan jag posta den här låten utan att skämmas. Eller? Fattar att det går hem i stugorna iaf.



Edit: Fast det är väl egentligen den här som blivit en riktig hit va? Som coward betraktat är den ju bättre eftersom originalet inte direkt åldrats med värdighet.

Årsbäst del 5: Musik

2010 har varit lite av ett renässansens år för musiken i mitt liv, i alla fall i sin fysiska form. I år har jag nämligen börjat köpa vinylplattor igen bland annat topp tre från min årslista. Totalt handlar det inte om några stora siffror fem, sex plattor kanske men det är ändå fler inköp än det totala inhandlat de senaste fem åren sammanlagt (beroende på hur man räknar ”kompis-köpen” av Vapenskivorna…).

Ifjol köpte jag t.ex. bara BQs platta och det var bara för att jag hade allt annat de släppt. Men vinyl är ju kul! Dessutom har jag saknat den där känslan av sensation man kan få av att läsa texterna samtidigt som man lyssnar på en skiva. Hade nästan glömt bort hur det kändes. Detta nya ägandeintresse till trots tycker jag att det är svårt att lista skivor. Vad ska man ta med i beräkningarna? Hur länge en skiva håller är på något vis det ultimata beviset på dess värde enligt mig. Kanye West-skivan som snurrat i mina hörlurar de senaste veckorna kanske jag är apless på om en månad och borde då följaktligen få en lägre placering. Sånt kan man inte riktigt gardera sig för dock. Topp tre är iaf oslagbara i den mån att jag lyssnat oerhört mycket på de skivorna och de håller än.


Årets skivor 2010


1. High Violet – The National
2. Facit – Säkert
3. 2 steg från paradise – Håkan Hellström
4. My Beautiful Twisted Fantasy – Kanye West
5. Monty Python – Bear Quartet
6. Maya – M.I.A.
7. Shadows – Teenage Fanclub
8. Kvelertak - Kvelertak
9. Le Noise – Neil Young
10.Vilja bli – Oskar Linnros

Annat jag lyssnat på från 2010: Scarface, Supersci, Local Natives, Jaheim, CEO, Vampire Weekend, Belle & Sebastian och Robyn.

Golvad

Nu sitter ni såklart och väntar på en fortsättning på den här årslisteodyssén men eftersom det är den svåraste listan (årets skivor) som ligger på lut så måste jag hålla er på halster ett litet tag till.

Under tiden kan ni väl lyssna på den här låten för det har jag gjort halva dan. Autisterna levererar den bästa Håkanlåten som Håkan inte gjort och jag är helt golvad. OBS! det där var inte menat som något förminskande utan ungefär som att Håkan gjort de bästa Eldkvarnlåtarna som Eldkvarn inte gjort, eller nåt. Äh skit samma lyssna på låten bara, den är sjukt fin.

Årsbäst del 4: Film

Den här kategorin är lite mer hands-on än de tidigare har dessutom numer alla filmer jag sett under året listade på filmtipset.se vilket gör det ganska överskådligt. Den sidan kan jag förövrigt varmt rekommendera till alla er stackare som läser det här, vore kul om fler pålitliga filmvänner hade konton där.

Jag trodde att filmåret 2010 hade varit bra men när jag gått igenom vad jag sett som verkligen kom i år så är det nog lite av en besvikelse ändå. Inte en femma på hela året, å andra sidan så växer de filmer jag tycker är femmor inte på trän direkt när man är så snål med betygen som jag, iaf i jämförelse med brown nosers som Aftonladets Jens Peterson, undrar hur många femmor han delar ut per år? Beror nog på hur många filminspelningar och bjudningar med rysk kaviar filmindustrin bjussar på, ganska många är min gissning.

Å andra sidan finns det mycket som jag inte sett som ska vara där uppe och tävla om högsta betyg: Armadillo, Fish Tank, Hämnden, En profet och Precious är t. ex filmer jag inte sett men är peppad på och som jag tror är bra.

2010 års bästa filmer

4:or

1.Till vildingarnas land
2.Vägen
3.The Social Network
4.Den fantastiska räven
5.Avatar


3:or
1.Somewhere
2.Kick-Ass
3.(500) Days of Summer
4.Inception
5.Moon
6.Youth In Revolt
7.Oskuldens tid
8.I rymden finns inga känslor


Dokumentärer:


1.Man On Wire
2.Catfish
3.The Shock Doctrine
4.Amerikas farligaste man
5.Eleganten från vidderna, Filmen om Eddie Meduza
6.Broder Daniel Forever
7.Videocracy
8.Den nya tiden


Årets i särklass sämsta film:
Valentine's Day

Årsbäst del 3: TV

Hm, jag har stagnerat lite i det här känner jag. Min peak vad gäller tv-konsumtion var nog för fyra år sen då det kändes helt revolutionerande att tanka hem nya tv-serier och TV helt plötsligt var det nya coola. Det fanns ju så många bra serier som gick samtidigt ett tag där de räckte i princip med HBO för att vara nöjd: Sopranos, The Wire, Rome och SFU är fortfarande bland det bästa jag sett. Dessutom skämdes man bort med guldkorn som de första säsongerna av Veronica Mars. Till och med Heroes och Prison Break var ju bra i början.

Av de serier som HBO rullar nu är det egentligen bara Big Love jag tycker är riktigt bra, visst True Blood är beroendeframkallande underhållning men jag kommer aldrig att se om den. Det är på något vis när man gör det som en series sanna kvalitet kommer fram. Förra hösten och i våras repriserades Sopranos med M som inte sett den tidigare och jag fick minst lika mycket ut av att se om den som när jag först följde serien. Det samma kan sägas om The Wire som vi plöjt nu under hösten. Har iofs inte sett femte säsongen än som var en rejäl dipp vill jag minnas. Oavsett: sjukt bra tv.

Är lite peppad på Boardwalk Empire så det kan mycket väl bli nästa projekt att bita i men annars har jag inte fastnat för någon av HBO:s nyare serier varken Hung eller Sons of Anarchy har fått mig på kroken.

Årets största TV-besvikelse är för mig utan tvekan The Walking Dead, piloten var bra men sen har den successivt blivit sämre och sämre. När den är som bäst ger den samma sorts spänning som Prison Break och Lost kunde leverera innan de serierna ballade ur. Men stämningen från serieversion har de missat heelt tycker jag och det är en enorm besvikelse då det är bland det bästa jag läst i serieväg på väldigt länge.


TV-serier:
1. Big Love
2. Friday Night Lights
3. 30 Rock
4. True Blood
5. The Big Bang Theory

Årsbäst del 2: Läst

Den här kategorin är lite klurigare än t. ex musik och film eftersom jag i princip aldrig konsumerar ny litteratur. Märker också att jag läst väldigt lite skönlitteratur i år. Tror att det har mycket att göra med att stora delar av min sommar ägnades åt en viss tidskrävande rysk författares magnum opus. Den enda bok jag läst som är från i år är nog Irene Sabatinis Zimbabweskildring ”The boy next door” jag läste den iofs på engelska och den utgåvan kom 2009 så det är inte heller riktigt sant. Men precis som med min årliga spotifyplaylist så håller jag mig istället till det bästa JAG läst i år (vilket i princip också är vad jag läst i överhuvudtaget).

När det kommer till serier har jag valt att bara lista fysiska album. Jag laddar ner ganska mycket serier som jag läser på min iPhone eller datorn vilket också är en anledning till att jag nog skulle utnyttja en iPad ganska väl ändå. Det blir en lite tråkigare lista därför då jag i princip läst alla nya amerikanska serier nedladdat. Det som jag gillat mest har nog varit X-Men: Second Coming som var sådär mörk och apokalyptisk á la Claremonts klassiska "Days of Future Past". Besök från framtiden, inre stridigheter, spänning och ond bråd död, whats not to like? Siege-crossovern var väl helt ok den också men inte lika episk som Civil War eller i samma klass som House of M som jag förövrigt la vantarna på tillsammans med den underbara Captain America Omnibusen innan Dolores stängde igen butiken.

Nuff said här är det: Pats bästa läsning 2010

Skönlitteratur:


1. Bröderna Karamazov – Fjodor Dostojevskij
2. I väntan på barbarerna – J.M. Coetzee
3. Efter floden – P.C. Jersild
4. The boy next door – Irene Sabatini
5. Vem var John Brown? – Ross Macdonald


Facklitteratur:


1. Chockdoktrinen – Naomi Klein
2. Blåsta – Gustav Fridolin
3. Climate Conflict – Jeff Mazo



Serier:




1. Captain America Omnibus Vol. 1 – Ed Brubaker
2. The Walking Dead Vol 13: Too Far Gone – Robert Kirkman
3. Kick-Ass – John Romita & Mark Millar
4. Captain America Omnibus Vol. 2 – Ed Brubaker
5. The Svamp Thing: Book Two – Alan Moore
6. From Hell – Alan Moore
7. Thor Vol 3 – J. Michael Straczynski & Marco Djurdjevic
8. Hetero i Hägersten – Sofia Olsson
9. House Of M – Brian Michael Bendis & Oliver Coipel
10. The Portent – Peter Bergting

Årsbäst del 1

Året lider mot sitt slut mina vänner och vad är det för vits att ha en blogg om man inte tar sig förmånen att ägna de närmsta veckorna åt att sammanställa årsbästalistor av olika slag. Älskar listor, verkligen, kanske framförallt för att de aldrig stämmer och för att de ändras över tid och att folk inte kan komma överens. Eftersom det ändå finns några veckor kvar av 2010 och det kan tänkas att jag inte sett den bästa filmen eller läst ut den grymmaste boken än så tänkte jag idag lista de bästa spelningar jag sett i år.

Det är en ganska enkel uppgift att sammanställa en sådan lista eftersom jag inte gått på så våldsamt många konserter i år, fler än ifjol kanske men ändå ganska få i jämförelse med min ungdum. De flesta artister jag sett live i år var de som gästade Way Out West i somras som ändå var den svagaste av de WoWs jag varit på (alla).

1. The National- Oslos Operahus (nå så djävulska, djävulska fint…)
2. Håkan Hellström- Scandinavium
3. Christopher Sander med vänner- Annedalskyrkan
4. Håkan Hellström- WoW
5. Orup- Debaser
6. Teenage Fanclub- Trädgårn
7. LCD Soundsystem- WoW
8. La Roux- WoW
9. Reflection Eternal feat. Talib Kweli & Hi-Tek – WoW
10. Oskar Linnros- Härnta