Hemförsäkring sökes

Inne i värsta bloggflowet nu av någon anledning, det har absolut inget att göra med att det stjäl tid från tentapluggandet nej nej. Det händer bara så mycket i mitt liv nu helt enkelt, bah. Höll till exempel på att elda upp hela lägenheten när jag stressade i väg till årets första fotbollträning med division 7-laget. Hade en sån obegriplig tur att jag glömt min vagnkort hemma och var tvungen att springa hem igen. Först då märker jag att jag lämnat en platta på sexan i köket. Vojne vojne vill inte tänka på vad som skulle ha hänt annars. Speciellt eftersom jag inte fått tummen ur och styrt upp en hemförsäkring än. Velar fram och tillbaks Länsförsäkringar verkar bra, tips någon?

Annars gick fotbollsträningen över förväntan bra, har inte haft en tränare som coachar och styr upp regelrätta träningsmoment sen jag var 15 så det var lite upplyftande. Helt ur gängorna var jag inte heller. Kommer dock att sakna korpens sköna lekfullhet. Det bästa med att träna utomhus i februari är nog att ens medhavda vatten blir så kallt, satan vad gott det är med iskallt vatten efter träning. Ska vara onyttigt har man hört men det är väl som med alla härliga grejer.

Nu till det sega, på vägen hem i mina skabbiga svettkläder stöter jag såklart på K. Vi hälsade inte ens, hon var liksom på andra sidan gatan och jag pratade med en sydafrikan som spelar i vårt lag. Men det var hon och jag vet att hon såg att det var jag också. Det var liksom inte läge att skrika "halllå" och springa över på andra sidan gatan heller. Är sjukt konstigt egentligen att jag inte stött på henne sen i höstas. Har ju släppt det där, har nya flings och allt. Men det drog ändå upp en massa grejer som begravts långt ned och som jag hoppats var borta vid det här laget.

Ett steg för långt?

Nästa gång jag nojar lite över fettinnehållet i min bakispizza ska jag tänka på det här. Skottland verkar ha en härlig matkultur.

"One truly nutritious snack - the deep fried pizza and its crust juicy with frying oil."

Mysterium

Var med om något ganska märkligt för någon vecka sen. Efter att jag jordfäst min farmor i Lindesberg var det häng med kusinerna i hennes lägenhet på kvällen. Samtalen kretsade naturligt kring minnen av henne och om hur vacker cermonin varit. Att farfar dök upp i bilden var också ganska naturligt. Pappa berättade att farfars dröm som yngling var att bli tulltjänsteman. Märkligt val. Hursomhelst blev han aldrig tulltjänsteman utan fick ägna sitt liv åt att sälja damunderkläder istället. Det märkliga som inträffade var att jag berättade om ett glasklart barndomsminne för mina släktingar och möttes av total skepticism. Det var som att vara ett barn igen och inte bli trodd, visst det var ett barndomsminne men ändå.

Det jag mindes var att jag som liten knodd, 6-9 skulle jag tro svårt att hålla isär de där åren man är ju ingen Mats Jonsson direkt, får följa med farfar in på kontoret. Där finns ett kassaskåp som alltid var fascinerande, bland annat innehöll det två äkta guldmynt som han fått i deposition av en zigenarfamilj, jepp på den här tiden sa man negerbollar också, som aldrig kom tillbaks för att byta familjemynten mot kronor. Kassasåpet var lite av en skattkista alltså. Nu till det spektakulära, jag minns råklart att farfar tog fram en pistol ur skåpet och visade mig den. Det var en hemlighet som jag inte fick berätta för farmor och jag minns också att han var noga med att poängtera att pistolen inte var hans. Ingen i min släkt hade hört talas om det inträffade. Till saken hör att farfar var lite av stadens starka man och var med i Odd Fellow, Rotary, hemvärnet och alla sådana där nätverk. Nu undrar varför han visade sitt barnbarn en olagligt innehaft vapen? Kan ju som sagt ha varit 1986 det hände och han var inte direkt någon socialdemokrat min farfar...

Fotbollsmåndag

Försöker hitta motivationen att lägga ner tillräckligt med tid för att klara fredagens tenta. Om någon för ett år sedan sagt att jag skulle plugga fysik och nationalekonomi hade personen i fråga nog mötts av ett garv från min sida. Nu har det där skrattet mest fastnat i min egen hals. Har ändå gjort det hyfsat idag med två vändor på KTB, tog en paus för att lyfta skrot med Mörn. Skrotlyftandet har för övrigt gått riktigt bra på sistone känns härligt att ha kommit in i det igen.

Annars brukar jag ägna stor del av måndagen åt att sammanfatta helgens fotbollsevents. Mina standardrutiner är att först läsa sportbladet XL på kafferasten och sen på kvällen kolla alla mål från senaste Premier Leagueomgången innan djupanalysen i ofta så underhållande Euro Talk som är mumma för en fotbollsnörd. Erik Niva är ju en gammal favorit när det kommer till fotbollsjournalistik men jag måste erkänna att både Marcus Birro och Chris Härenstam har växt i mina ögon sedan jag började följa Euro Talk varje måndag. Har nästan helt slutat streama matcher då den undermåliga kvalitén ofta bara gör det plågsamt. Nu när Arsenal har chansen att rycka i toppen kunde jag dock inte låta bli. Ganska förvånad blev jag då det i pausvilan inte visades några fotbollshöjdpunkter eller matchanalyser utan hårdporr med explicita kuken-i-fittan-scener. Jag fattar verkligen inte. Hur tänkte kineserna eller vilka det nu är som står för streamningen att man ska blow of some steam i pausen eller? Att internet är depraverat är väl den totala ickenyheten men vissa dagar blir det onekligen tydligare än andra.

Restänk

Jag har åkt en hel del tåg den senaste tiden, åkt tåg själv ska tilläggas. Den typen av transport tillhör mina absoluta favoriter. Utrustad med en musikspelare och en god bok innebär resandet en perfekt kvalitetstid som inte går att slösa bort på oväsentliga aktiviteter. Fast för min del har det inte blivit så mycket läst under de här tågresorna, ingen fungerande iPod äger jag heller. Istället har tankarna fokuserats på lite allt möjligt, mycket framtidstänk men också rannsakande av nya handlingar och äldre sådana. Vet inte vad det är men någonting med tågresande får min tankeverksamhet att kicka igång aktivare än i vardagen. Lite samma med buss men absolut inte med flyg. Det handlar om att blicka ut genom ett fönster och se landskapet forsa förbi tror jag, det är terapeutiskt på något vis. Har kommit fram till ganska många stora beslut på tågresor i mitt liv. De där oplanerade terapitimmarna med mig själv har nog påverkat mer än jag själv insett. Det är ofta där i tågsätet som distansen kan kännas som störst eller saknaden som värst. Kan inte påstå att det skett något avgörande beslut under mina senaste resor, förutom insikten att jag inte längre tar Göteborg som min självklara hemstad.

Annars är en väldigt lustig grej med X2000 de där minuterna innan dörrarna öppnats och ingen vågar stiga fram för att testa om dörren fortfarande är låst. Alla väntar i snålblåsten på den myndiga personen som ska ta första steget. Någon måste ju göra det, själv vågar aldrig längre efter att en gång varit för hetsig och testat för tidigt.

Too drunk to dream

Ganska ofta önskar jag att Wolverines standardslogan skulle kunna lämna mina läppar med en myndig stämma "Jag är den bäste på det jag gör". Ett grundkriterium för att göra det måste nog vara att ha koll på vad det är man sysslar med och varför. I Wolverines fall handlar det om att slasha upp bad guys. I mitt fall så har jag den här veckan frågat mig själv flera gånger vad mitt gebit kan tänkas vara. Gillar ju miljöbiten men vet inte riktigt hur jag ska få ihop det med mina framtidsvisioner. Vet inte ens vart jag ska spendera min sommar än iofs. Har varit lite för mycket halvdant för min del på sistone. Ogenomtänkta beslut i alkoholens tecken och ofokuserat i det mesta jag tagit för mig. Sluta snusa 2008 har ju exempelvis varit ganska fiaskoartat hittils. Fast jag har inte proppat i mig nikotin i vanlig utsträckning heller, halvdant.

Ikväll blir det bordshockeyturnering i lyan med ungkarlar och folle. Sen Låt den rätte komma in på nattabio med Anna och Mörn. Nya Magnetic Fieldsplattan verkar väldigt lovande. Har lyssnat igenom tre-fyra gånger och tycker mig höra en rejäl uppshapning i jämförelse med besvikelsen I.

Janvier

Idag är det den 24 januari och jag har knappt reflekterat över att det är ett nytt år och att det borde vara vinter ute. Med undantag för helgen som spenderades i Sthlm och på Svanö har mina januarikvällar bestått av : The Wire säsong 5, Friday Night Lights, Bordshockey, brödbak, Mammas nya kille, Band Of Horses och Ratata. Idag lyckades jag med något så ovanligt som att hitta ett par jeans på rean. Det händer ju typ aldrig att det finns något i rätt storlek som inte ser ut som ett par som Fredrik Ljungberg hade på sig 98. Det var gôtt att få ta del av den kakan.

Veckans skönaste rubriksättning! En dvärgliga länsar Swebus bussar

Hur var det med filmfestivalen det måste kanske införskaffas billetter nu snarast om det ska bli nå av?

Latmansblogg

Om nu någon lyckats missa denna världshändelse. Jag ska definitivt åka dit då Stoorn är klar. "Om du är duktig vid tavlern"...

Välformad men inte bäst

Igår gick jag på bio och kollade på Natalie Portmans bakdel. Den var fin. Men jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Darjeeling Limited som helhet egentligen. Wes Anderson levererar ju nästan alltid med sitt habila val av skådisar, uppenbara känsla för filmsoundtrack och snygga miljöer/kläder. Lustigt att Bill Murray var med i en i princip meningslös biroll. Hade dock lite svårt att fastna för Owen Wilsons storebrorsakaraktär. Lillebrorsans uppdatering av iPod från förfilmen är en sån där typisk detalj som gör Andersons filmer så speciella. Av de Andersonfilmer jag sett hamnar nog Darjeeling på tredje plats efter 1. Rushmore och 2. The Life Aquatic. Sist kommer The Royal Tenenbaums som absolut inte är en dålig film men som jag anser är rejält överskattad. Bottle Rocket har jag inte sett så den kan jag inte uttala mig om, laddar hem den nu för övrigt.

Grattis till mig

Efter en ganska seg och, som sig bör i gbg, regnig helg var det otroligt uppmuntrande att i söndags få ett telefonsamtal från min far med frågan om jag vill följa med till Egypten i februari. Det fanns bara ett svar på en sån fråga. Så nu ska koldioxidkontot för 2008 fyllas upp med råge. Vet inte riktigt vad man gör i Egypten men inbillar mig att jag ska kolla på sfinxar och snorkla eller nåt i den stilen. Med den karamellen att se fram mot känns inte den sedvanliga januarideppen med kommande begravningspåfyllning så tung att bära längre. Tack för det och grattis till mig.

Något som är en påtaglig skillnad mellan att vara singel och inte vara en del i en kombo är att det lätt blir så mycket missförstånd kring prylar. Möjligtvis är det bara jag som är känslig och tolkar eller övertolkar situationer men det tror jag inte riktigt på. Inte så mycket i alla fall. Vardagen blir kanske mer spännande så också men samtidigt tar det en jävla massa energi att behöva, om man nu behöver men jag gör det som redan konstaterats, tyda och tolka hela tiden. Sen kan ju det där vara olika från dag till dag och tillfälle till tillfälle också. Man kan få skäll för att inte ha fattat eller skrivit ett klumpigt sms eller vad som helst. Det kan väl hända i en relation också men då är min erfarenhet att det lättare kan redas ut. Det här blev kanske lite rörigt men jag kan inte formulera det bättre tyvärr.

iPod-döden

Jag har ägt två iPods i mitt liv so far, båda har dött ipod-döden ungefär ett år efter att de införskaffats. När den första dog lyckades jag tjata till mig en ny fast försäkringen gått ut. Nu när ersättaren fuckade ur i Nice orkar jag inte med den där resan igen. Främst för att jag inte har någon försäkring så att det känns lönlöst. Det finns väl någon konsumentlag eller liknande som det skulle gå att härja med. Men jag orkar helt enkelt inte hålla på. Vänner med mer teknikpejling än undetecknad säger att iPod nano är bättre för att de har ett flashmine som inte gör att den drabbas av iPod-döden. När lön och CSN-dollars rullar in lär det med stor sannolikhet bli en sån jag motvilligt kommer införskaffa. Motvilligt för att jag hatar hela Applelurendrejeriet men lik förbannat är slaviskt beroende av en musikspelare. Äckligt att inse hur lurad och nere med hela slit och slängskiten man är. När jag tänker på sånt där är det svårt att inte tro att hela systemet sakta men säkert går käpprätt åt ni vet vart.

Årets gladaste nyhet är att Offsideredaktören Mattias Göransson, den svenska journalist jag uppskattar och respekterar mest oavsett kategori, ska starta en ny reportagetidning. Filter ska den heta och Ika Johannesson mfl ska skriva. Om den blir hälften så bra som Offside kommer det bli Sveriges näst bästa läsning, lätt. En annan kul grej är att jag ska börja skriva om giffarna på Norrlandsfönstret. GIF-fanatismen kommer att tas till en ännu högre nivå, om det nu är möjligt. Hoppas de värvar den irakiske landslagsmålisen det ryktas om.

Bonusbilderna

Här kommer de utlovade bonusbilderna från la dolce vita i Nice och San Remo. Ciao Ciao-skylten var så klockren då Kristoffer nynnat på Galenskaparnas VM-låt från 1990 hela vägen till Italien. Härligt med världsomspännande sunkbarer också. Undrar om Gbg eller Nice var först?

Återkomsten till Sverige bjöd tyvärr på en riktig snap back to reality. Natten då Slas lämnade jordelivet gjorde min Farmor det samma. På bara ett par månader har jag blivit helt berövad på mina far- och morföräldrar. Det får bli ett slut på begravningar snart.

Annars går mina tankar till en vän som inte mår så bra just nu. Vi är många som tänker på dig, och det vet du.

Bonne anné & le photos

Efter att J.Sundin tvingat mig att lägga upp bilden där jag ser ut som en död fisk kan det kanske vara på sin plats att visa lite finare sidor av semestern på semestern. Mästerfotograf Per står för hantverket. Gott nytt år på er!

Le klubb

Har lyckats snylta mig in på någon ovetande grannes nätverk i Nice för att avge det här livstecknet. Strålande sol och en kost bestående av rosévin och ost i olika former har varit temat de senaste dagarna. Att kunna käka frukost i t-shirt på en solig balkong är minst sagt livskvalitetshöjande. Jag gillar Frankrike, och Nice är en utmärkt plats att spendera sin semester på. Det är Rossölivet fast med större möjlighet att fylla på spritförrådet. Total bortkoppling från nyhetsflöde och studier. Att Carla Bruni börjat hänga med Sarkozy har iofs inte gått att undgå. I förrgår testades stans uteliv vilket bland annat resulterade i dansande på en gayclub. Har aldrig varit på ett "riktigt" gayställe förut Gay straight to hell räknar jag inte. Det var uppenbart att le gay men kunde se att vi var hetero på mils avstånd. Kände mig ändå väl bemött. Det lustigaste med hela klubbesöket var nog att det fanns en man på toaletten som vred på vattenkranen, hällde tvål och torkade ens händer. det var märkligt.

Tack Sverige för rökförbudet btw, det är så oerhört skabbigt att lukta rök i en vecka efter att ha bevistat en rökfylld lokal i det här landet. Hade nästan glömt bort att det var ens vardag back in the days.

Efterklokhet

Dom där 200 kronorna som jag lämnade kvar i 7-elevenbankomaten i början av månaden skulle inte sitta helt fel just nu...

Lets play hockey och glömma allt jobbigt

Ganska ofta den här hösten har jag fått frågan om det inte är deppigt att läsa till miljövetare, uppfattningen hos de som frågat verkar ha varit att jag går på föreläsningar om jordens kommande undergång fem gånger i veckan. Självklart är det inte så och jag har förnumstigt svarat att det är inspirerande att lära sig om miljöproblematikens orsaker och försöka klura på vilka åtgärder som kan bromsa utvecklingen. Idag var jag på en väldigt bra föreläsning som behandlade "ansvar". Orkar inte gå in på det mer för det borde jag göra i min hemtenta istället för att skriva här. Hur som helst fick vi se en film om sko- och klädtillverkning i Indien. Ni inser deppen själva med underbetalda och utnyttjade människor, mestadels unga kvinnor, som slavar under vidriga förhållanden i fabriker för att vi ska kunna handla billigt skit på H&M. I kombination med en försenad kemisk bakfylla brast det nästan där i föreläsningssalen. Antar att det är maktlöshetskänslan som spelar störst roll.

Som tur var kunde jag komma hem till en härlig bordshockeymatch med Augusto, det gjorde den här måndagen lite mer meningsfull. Bordshockey äger verkligen, så otroligt mycket roligare än fifa och allt sånt därnt modernt. Fick för mig att sammanfatta hösten nu, men det orkar jag fan inte heller. Nöjer mig med att konstatera att det gått hiskeligt snabbt. På onsdag blir det Svanö och sen väntar Rivieran på att erövras. Ja jisses.

Luftsex och språkbruk

Om ni inte redan sett Rickards bloggning och tillhörande tubvideos om Air Sex så kolla in det här.
Det mest underhållande är nog hur seriöst mini-thugsen tar på det och att de gör det så naturligt. Här står vi och torrjuckar tillsammans och det är världens normalaste aktivitet. Undrar om de fått gösar på det.

En annan grej, angående sms och chattandets undergrävande av det svenska språket, jag kommer aldrig att acceptera imån eller alternativt imon som förkortning för imorgon. Aldrig.

Bevisa motsatsen

Även förra helgen lyckades genomlevas. Trist att missa glögghäng på fredagen men med tanke på hur tentan gick så var det nog tur. Har lärt mig en otrolig massa naturvetenskapliga och miljövetarmässiga termer och processer i höst. Fast ganska ofta kan jag fortfarande känna att jag undrar vad jag håller på med egentligen. Hoppas att det kommer ändras nu när det blir mer statsvetenskap i min nya kurs. Fick ordentligt med stryk, bokstavligen, på bandyn i lördags. Är fortfarande helt mörbultad och mina knän ser ut som ett barns efter en cykelolycka.

Har ju länge slentrianmässigt dissat elektronisk musik men i lördags efter att ha tentatfestat med klassen hamnade jag på Pustervik och klubben Locus. De spelar enligt sig själva "techhouse" vad det nu är. Saken är den att jag faktiskt gillade det som spelades och dansade mig svettig. Har börjat hänga med fler kursare och det är kul. Gör mig ingenting att de befinner sig i de nedre regionerna av 20-åren. Vet inte varför jag upplevt det som jobbigt tidigare, tror att det gått inflation i någon form av åldersnoja som är ganska onödig. Har mött ganska mycket skilda meningar från dom kring min uppfattning att "alla människor är idioter tills de bevisat motsatsen" vet inte riktigt när jag började med den livsfilosfin. Inbillar mig att fikagänget har ganska mycket att göra med den tanken. Inte så att jag omvärderat det på något sätt eller så, kom bara på mig själv att rannsaka mig om när det började.

Nu lyssnar jag på den långa demoversionen av Stuguvägen, fan vad den kickar ass. Ska bli kul att höra vad gubbarna lyckas med i studion den här veckan.

Tro rätt tro fel

Att jag vid 27 års ålder skulle se Dia Psalma live för första gången på en jazzklubb i Göteborg är inte direkt något jag förväntat mig. Hela gårdagskvällen var iofs lite lätt surrealistisk. För att fira Borders 25-års jubileum radades den mest osannolika lineuppen upp. Idol-Cornelia, Almedal, Diamond Dogs + Louise Hoffsten, Dia Psalma, Governor Andy, den där Elias och Adam Tensta trängdes på scen. Höjdpunkten för mig var lätt Dia Psalma. De körde sin nya firmalåt plus ovanstående rubrik och en Strebersdänga. Adam Tensta var bra också. Blir alltid glatt överraskad numera när hiphopers levererar live. Det pinsammaste jag sett på en scen var nog Governören som kvällen till ära hade min fiende Pothead-Gillis som dj. Det har tagits upp förut men hur fan kan den karln komma undan med sina genomusla och sexistiska texter? Varför ställer sig inte Sveriges gemensamma kritikerkår och pissar på honom? Nu menar jag alltså governören men de kan få pissa på Gillis också när de ändå håller på. Träffade en punkare på toaletten som var polare med Moderat Likvidation också, det var oväntat och kul. Sångaren lever tydligen lika mycket pinkliv nu som på gamla fornstora dar.

Dagens roligaste händelse var nog när jag, Mörn och Jonny kliver in hos skomakaren på andra lång för att hämta mina nytvättade mockadojor och karln i butiken glatt hälsar på "Selman" och undrar varför han inte sett till honom på sistone. En del behöver tydligen inte axe för att att få första intrycket att bestå.

Ny vecka, nya tag

Förra veckans überstressighet fick ett soft slut. Bakisdagen efter den lyckade inflyttningsfesten var nog precis vad jag behövde. Lite väl självgott att skryta om sin egen fest kanske, har jag aldrig haft problem med förut iofs. En väldigt brokig skara minglare och inte de jag förväntat mig som kom till slut, men kul var det. Att halsa Jack Daniels klockan 4 på morgonen och må som en kung gör jag inte varje kväll. Extra roligt att Johan, Ivan och Pelle kom från Stockholm för att förgylla kvällen. Mindre roligt att behöva använda hot för att få loss andra lamrövar från sina potatisskruvar i soffan.

Nu väntar en veckas tentaångest och förbannande över att jag aldrig tagit det där med kemi på riktigt allvar. Härligt. Det märks att jag blivit miljönörd på riktigt då jag glädjs åt att Kd vill höja bensinskatten.