Ups and downs

Jag har länge varit inne på att livet är en ständig pendling mellan bra och dåligt. När det är tungt, deppigt och kallt lyckas jag ofta lugna mig själv med att det kommer att vända snart. När jag har det gött och solen skiner går jag iofs inte och tänker på att det snart kommer att bli segt igen, då pajar man för sig själv så att säga. Den inställningen är en anledning till att jag inte tror så mycket på knark och psykofarmaka (djävligt förenklat att dra dem över en kam och jag kan ABSOLUT förstå nödvändigheten av det sistnämnda i vissa fall, men ni fattar). Dricker jag mycket bärs dansar och blir för fuller har jag kul. Dagen efter är jag bakis och mår dåligt, en tydlig pendling från bra till dåligt eller handling och konsekvens om ni vill kalla det så. Mixtrar man med andra substanser känns konsekvenserna både uppåt och nedåt allvarligare på något sätt.

Det jag vill komma till är att de senaste tre veckorna har jag haft det så djävulska oförskämt bra, njutit av mitt nykära tillstånd och umgåtts med många av de vänner jag trivs bäst med. Med tanke på att jag för exakt ett år sedan hade de pissigaste veckorna i mitt liv blir det nästan löjligt hur mycket vatten jag fått på min naiva livsfilosofikvarn. Nu väntar en höst med miljörättsplugg och ett gäng Umeåresor, det känns riktigt bra.