The long goodbye

Att i princip alla bloggar jag någonsin följt (förutom Mörns) har lagts ner skulle kanske kunnas ses som en indikation för att det är tid att stänga butiken för den här diffusa bloggen också. Men icke, tänkte jobba tvärtom istället gubben mot strömmen osv. Det här ska bli hösten då Pat kommer tillbaks.

Har återvänt till Gbg efter diasporatiden i Sthlm och ett vilt flackande liv under sommaren. Det känns…märkligt att återvända till stan som varit mitt huvudsakliga hem de senaste sju åren. Det märkliga består mest i att jag vet att den här hösten med största sannolikhet är min sista i ”lella London” och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta faktum på lämpligast sätt. Planen är ju att vårens masteruppsats ska skrivas i det stora landet Afrika. Preliminärt är det Moçambique som är målet och intervjuer koncentrerade på hur klimatförändringarnas inverkan på Zambezifoden kommer att påverka potentiella konflikter är utkastet till uppsatsen. Det är jag aspeppad på och om allt går som planerat kommer det nog bli sjukt spännande.

Efter det så talar det mesta för en flytt norrut för mig och gösen nästa sommar/höst. Sthlm som en första anhalt pga jobb och vänner men sen i en 5-års plan á la planekonomi finns det en viss ö i Ångermanälven som lockar också. Allt det där känns också kul att tänka på och det är kanske därför den här hösten i gbg redan känns lite vemodig. Avsked gillar väl inte någon egentligen men jag fullkomligen hatart. Om jag ska resa vill jag helst göra det på morgonen annars går hela dagen åt att vela och inte få nåt vettigt gjort. Nu tror jag väl inte att hela den här hösten kommer att bli en enda lång velning men just nu känns det lite så.

Hursomhelst så tänker jag inte plocka ner skylten, minst ett djävla inlägg i veckan ska det tryckas fram, promise.

XXO
/Pat