En epok går i graven

Jag har varit lite ledsen för att Göteborgs mest originella seriebutik Dolores ska lägga ned om en vecka. Den affären har symboliserat själva essensen av serietidningsnörderi för mig. Det var där jag svältfödd på coola marvelserier bunkrade upp med obskyra amerikanska Thor och Captain America-tidningar som grabb då jag besökte släktingarna i storstan. Sen gick det kanske 15 år innan jag fick upp intresset för serier igen men de senaste fem åren har jag varit en ganska frekvent kund på stället. Efter gårdagens besök, fick med mig House of M som hardcover, sörjer jag inte lika mycket längre. Det man lätt glömmer bort är den skabbiga sidan av sådana här affärer vilket ofta innebär att de säljer begagnad pôrr. Nu säger jag inte att porr i alla avseenden är förkastligt och intar någon kristdemokratisk absolutism här, jag säger bara att jag om jag får välja inte gärna hänger i samma butik som de som konsumerar begagnad porr. Apropå ämnet så hörde jag en intervju med Ylva Maria Thompson i P1 för någon vecka sen och hon menade att det måste komma kravmärkt porr snart (låter vettigt, men hur ska gå till?).

Tillbaks till Dolores, samtidigt som jag rotar runt i reabackarna efter kvalitetsserier så gör uppenbarligen porrjunkisarna detsamma i XXX-backarna en börjar till och med fråga butiksinnehavaren om en specifik fransk film från 90-talet. Det hela mynnar ut i en lång berättelse om hur han och hans studentpolare (Chalmerister garanterat) kollat på pôrr,en specifik fransk film var det tydligen. Det extraordinära med denna p-rulle var att en radiostyrd R2-D2 robot plötsligt dykt upp i bild. Fatta kombon robot från Star Wars OCH Pôrr i samma film för en übernörd. Mannen i fyrtioårsåldern är alldeles till sig när han berättar om scenen där den radiostyrda roboten tydligen åker runt i bakgrunden. Jag kan inte undgå att fortsätta lyssna och tycker att det är sjukt deppigt att den här mannen är så uppspelt över att få berätta sin historia det känns som att lyssna på en lumparskröna fast från en töntig nörd. Märker att butiksinnehavaren tycker att det är ganska jobbigt att prata med den excentriske nörden och motvilligt medger att det låter intressant men att han missat detta fantastiska ögonblick i filmhistorien och att han inte har den i sitt lager.

Att jag i framtiden kommer att bli besparad dessa möten med märkliga män i en lokal som dessutom tagit doft av dessa besökare, en ganska obeskrivbar lukt, är vid närmare eftertanke inte så mycket att sörja ändå.