Var på fest hos okända igår. Det var kul och eftersom det var ganska många jag kände på själva festen så var det inte särskilt jobbigt med den sociala biten heller. Men jag insåg också att det var oerhört länge sedan jag gick på fest och träffade nya människor, det händer liksom inte längre. Eftersom man har sina etablerade kompisar redan känns det liksom inte lika relevant att träffa nya.
Ett av kvällens inslag bestod av att festdeltagarna fick spela sina "skämslåtar" dvs låtar man skäms för att man gillar. Det var ganska lamt till en början mycket gamla nostalgilåtar som "Jimmy Dean" osv. Tror att denna lek hade varit mycket mer laddad för fem-sex år sen för min del, nu har man ju släppt alla sina barriärer och visar öppet att man gillar Grymlings t.ex. Men när jag valde "Natteravn" med Rasmus Seebach väcktes känslorna trots allt i lägenheten. Flera personer tog illa vid sig och beklagade sig över hur dålig låten är. Så här i efterhand så har jag insett att det var fel att jag spelade just den låten för jag gillar den faktiskt på riktigt, utan att skämmas fört. Sommarens bästa kommersiella hitlåt utan tvekan.
Den här låten däremot gillar jag också och det är skämmigt 4 real:
6 comments:
Jo dansklåten får nog ses som en "guilty pleasurelåt" även för mig.. Förstår dock inte varför den skulle vara mer skämmig än Jimmy Dean?
Fussball am sieben uhr?
Jag tycker ju inte att Seebach är skämmig, har släppt sargen och omhuldar det mesta bara jag tycker om ett. Men däremot tror jag det för många är svårare att acceptera en ny "dålig" låt så där i största allmänhet i jämförelse med en gammal "dålig" låt som anses lite "kult" och om inte annat iaf kan fylla en funktion som nostalgitripp...
Vet inte när matchen börjar på torsdag men nån timme innan och ladda med en bärs?
patrik: jag tror också på ditt resonemang när det gäller nya "dåliga" låtar kontra gamla. det var väldigt bra att välja den där dansken, det var ju egentligen enda gången det blev en hetsig diskussion. det borde tyda på att den är mest äkta skämmig.
/han1
det finns typ ingen skämsmusik längre! det är lite fräckt att gilla superkommersiell musik (lady gaga) och det är sedan länge lite fräckt att gilla gubbig musik så till den grad att även den bespottade softrocken är i ropet nu. möjligtvis att dansband och schlager (med undantag för gammal) rynkas på näsan åt. jag hade samma diskussion med några kursare på en förfest hos mig i fredags varpå en kille (med i övrigt rumsren musiksmak) erkänner att han gillar linda bengtzing och spelar flera låtar med henne. trots att alla pratat om att man ska stå för sin musiksmak var det inte riktigt ok. det blev obekväm stämning.
teenage dirtbag hade ju killgänget i generation kill allsång till. allt som nuddat vid HBO och alexander skarsgård kan ju omöjligt vara skämsmusik!
Delvis är det väl sant att gränserna suddats ut för vad som är skämmigt eller inte. Men samtidigt så blev det ju obekväm stämning när Bengtzing och dansken spelades. Tycker det är skönt att folk reagerar vore så trist annars. Det skämmigaste jag kan komma på är om man själv skulle gilla någon av Lars Winnerbäcks låtar. Eller KENT alltså dyrka dom som deras hängivna fans gör(dom har ju gjort några fina bitar, det kan jag erkänna barnkörslåten t. ex).
Post a Comment