Blåsta

Amerikanska marvelserier från 80-talet ligger mig väldigt varmt om hjärtat inte minst på grund av de nostalgitrippar de framkallar. Just nu är jag råinne på Captain America. Efter att ha skaffat (de svindyra) omnibusarna från 00-talet har jag velat kolla upp hur Steve Rogers sköte sig på det glada åttiotalet. Kvalitén i själva storylinen går ju inte att jämföra med Ed Brubakers nylansering men halva nöjet är också att läsa den tvivelaktiga reklam som återfinns i tidningar från denna era. Måste ju ha varit drömmen för alla skojare inom reklambränschen att ha lättlurade serietidningsläsare som målgrupp. Barn och töntar som bara yes klart jag signar upp mig på en korrespondenskurs för att lära mig karate, bli tuff eller skaffa (och behålla) tjejer…




/>

I rest my case

Om ni köpte Aftonbladet i söndags så har ni redan koll på det här men jag kunde inte låta bli att göra en liten sammanställning.

Kändisar som röstar på Moderaterna: Bingo Rimér, Claes af Geijerstam, "Baren Håkan", Linda Rosing, "Robinson Robban", Anki Bagger,"Babsan" Micael Bindefeld, Anette Norberg, Tony Irving, Ulf Ekberg (svårt val där mellan SD och Moderaterna kan man tänka sig...)

Alliansen i största allmänhet: E-type, Lasse Holm, Emma Wiklund.

De Rödgröna: Stellan Skarsgård, Martin Kellerman, Moneybrother, "Skansen-Jonas", Carl Johan de Geer, Ulla Skoog, Alex Schulman, "Kurt Olsson".

***

Om nu någon missat det så plockade Aftonbladets kultursida upp debatten om den onyanserade nyhetsrapporteringen kring Mona Sahlin igår. Men vadå ägarbilden har ju alltid (iaf de senaste 20 åren typ) sett ut sådär kanske någon säger. Att det gnälls så mycket från de rödgröna nu helt plötsligt måste handla om att det går så dåligt för Sossarna. Att ledarsidorna i respektive liberal/konservativ tidning bashar på allt som har med socialism/solidaritet att göra är inget nytt nej. Skillnaden ligger i att själva nyhetsrapporteringen nu blivit politiskt. Väldigt olustig utveckling måste jag säga.

Det liberala alternativet

Slagkraftigt!

Gör som Mörn och publicerar Gustav Lymers slagkraftiga parafrasering av de rödgrönas vattenmärkta profilbild. Om jag en dag skaffar mig ett parti kommer det första jag gör vara att anställa den mannen för att fylla rollen som Toby Ziegler från West Wing.

Igår uttryckte jag mitt missnöje över hur medierna och då främst dags- och kvällspressen valt att bygga sitt drev mot Mona Sahlin baserat på illa underbyggda opinionsundersökningar. Intressant att DN idag presenterar en guide till hur man ska förstå dessa valundersökningar. Synd att deras egen redaktion och dess kollegor inte läst artikeln tidigare bara...

Att klimatfrågorna (som inte är synonymt med miljöfrågor som man gärna leds att tro i dessa tider) uppmärksammats frekvent de senaste åren men när valrörelsen drog igång helt lyst med sin frånvaro vare ett annat fenomen jag beklagade mig över. Idag klådde iaf Maria Wetterstrand upp Andreas Carlgren i P1s miljödebatt. Alltid något.

Och till sist om ni inte läst det här om sonen till vårat skämt till justitieminister så har ni något underhållande framför er. Varning för aktiverade kräkreflexer. Han är också aktiv i "arbetarpartiet" Moderaterna btw, no surprise there.

Sluta misströsta

Mindre än två veckor kvar till valet och om man ska tro på mediabilden så borde alla väljare som hoppas på ett regeringsbyte lägga sig ner och dö typ. Man har proppats så full med budskapet att Mona Sahlin är en djävla sopa från borgerlig media att det nästan är så att man själv börjar tro på det.

Men vad i består den här kritiken då? Jo vinklingen baseras i ogrundade icke statistiskt säkerhetsställda opinionsundersökningar som visar ett historiskt sviktande stöd för Sossarna. Det är alltid frågor om detta som Sahlin får svara på och sen kan det eventuellt hinnas med något annat. Att den enda seriösa valundersökningen som gjorts i vår, SCB:s stora valundersökning, visade att de rödgröna var i majoritet är i sammanhanget ointressant.

Den här skeva rapporteringen togs upp på ett bra sätt i Studio Ett i fredags. Johan Ehrenberg från ETC påpekade hur den borgerliga ägarbilden av dagstidningar såklart har en inverkan på vilken bild som lyfts fram.

Jag har ganska lätt att dra paralleller till supportervärlden då fotboll är en av mina största passioner i livet. Många gånger har jag varit med om att mitt lags framgång och nedgång påverkar både publikstödet och det allmänna intresset bland måttligt fotbollsintresserade norrlänningar. Om det ständigt rapporteras att allt är skit så påverkar det såklart folks mentalitet också. Det är roligare att hålla på ett lag som det går bra för, tyvärr ett mycket ovanligt fenomen när det gäller GIF Sundsvall.

Det känsloläge som jag upplever hos de rödgröna väljarna så här strax innan valet påminner mycket om inställningen hos misströstande fans till ett lag som tagit ut förlusten i förskott, men med den viktiga skillnaden att de rapporterade uppgifterna om dåligt spel inte ens stämmer i det här fallet. Det är kanske inte något sambalir som de rödgröna erbjudit hittills under valrörelsen. Att de valt att ligga så lågt vad gäller klimatfrågorna då de så uppenbarligen sparkar alliansen röv på detta område (om man har som ett mål att skapa ett hållbarare samhälle) är för mig fullständigt oförståeligt.

Här tror jag att det fokus som ständigt lyfts fram på kvällspressens löpsedlar spelar en stor roll: privatekonomin. Det är så sjukt förenklat att kondensera ner valet av parti (ja eller block som det blivit nu) baserat enbart på hur mycket cash man har kvar varje månad. Men det är här "det nya arbetarpartiet" Moderaterna lyckats, delvis genom att fiska upp många invandrares röster som inte riktigt förstått hur det svenska samhället fungerar (vad man får för skatten osv) men dessutom let's face it många medelklassröster där hjärtat bytts mot plånboken. Det är det som är mest skrämmande tycker jag bristen på solidaritet att det inte bara är överklassen som röstar blått men också "vanliga" löneknegare.

Men ärligt jävla talat vill ha se ett samhälle där klyftorna mellan de som har åtskilligt och de som saknar nästan allt ska fortsätta i fyra år till? Vi har delvis sett resultaten där de mest utsatta i samhället som långtidssjukskrivna har utförsäkrats och tvingats att försörja sig på socialbidrag. Konsekvenserna av ett samhällsklimat som gör det möjligt att skita i de fem till tio procenten som har det som jävligast har vi däremot knappt börjat se än. Jag är helt övertygad om att det kommer slå bakut inom nästa mandatperiod om inget radikalt händer (vilket jag inte är övertygad om att de rödgröna är kapabla till men samtidigt helt säker på att alliansen definitivt INTE har på sin politiska karta).

Det går att räkna upp mycket negativt med de rödgröna och den allmänna likriktningen inom svensk politik som mer och mer börjar likna ett majoritetsval snarare än ett proportionellt sådant. Att en successiv dragning åt höger är uppenbar och att jämlikhetsfrågan nästan helt försvunnit från agendan etc.

Oavsett detta så är jag helt säker på en sak och det är att jag inte vill vara en del av det Sverige som alliansen vill fortsätta bygga (riva?) och att det är långt ifrån kört för ett alternativ i det här valet. Där har jag till och med valgurun Henric Oscarsson på min sida. Dessutom känns det som att det är på tiden att vi får en kvinnlig statsminister i det här landet. Så kom igen nu och sluta gnälla. Ignorera högermedias subjektiva nyhetsrapportering och rösta bort den regering som har muppar som Sabuni, Björklund och Ask på sina ministerposter! (bara för att välja ett axplock av eländet).

Skämslåtar

Var på fest hos okända igår. Det var kul och eftersom det var ganska många jag kände på själva festen så var det inte särskilt jobbigt med den sociala biten heller. Men jag insåg också att det var oerhört länge sedan jag gick på fest och träffade nya människor, det händer liksom inte längre. Eftersom man har sina etablerade kompisar redan känns det liksom inte lika relevant att träffa nya.

Ett av kvällens inslag bestod av att festdeltagarna fick spela sina "skämslåtar" dvs låtar man skäms för att man gillar. Det var ganska lamt till en början mycket gamla nostalgilåtar som "Jimmy Dean" osv. Tror att denna lek hade varit mycket mer laddad för fem-sex år sen för min del, nu har man ju släppt alla sina barriärer och visar öppet att man gillar Grymlings t.ex. Men när jag valde "Natteravn" med Rasmus Seebach väcktes känslorna trots allt i lägenheten. Flera personer tog illa vid sig och beklagade sig över hur dålig låten är. Så här i efterhand så har jag insett att det var fel att jag spelade just den låten för jag gillar den faktiskt på riktigt, utan att skämmas fört. Sommarens bästa kommersiella hitlåt utan tvekan.

Den här låten däremot gillar jag också och det är skämmigt 4 real: