Vi är på Svanö nu alltså om någon missat det. Mambos. Det är ganska gôtt, jag fördriver dagarna genom att plita på min uppsats och räfsa lite i trädgården medan Marita står för brödfödan genom hårt arbete i Kramfors.
Lyssnade på Mörns P1-debut (?) i morse och reagerade på en sak som kändes väldigt självklar då den togs upp i programmet men som jag inte riktigt tänkt på tidigare. Kommer inte ihåg hur de exakt formulerade det men det gick i alla fall ut på att man nuförtiden inte jobbar för att finansiera sin livsstil, som man har på fritiden, utan att jobbet mer blivit en del av livsstilen.
Kan känna igen mig mycket i det där och bli lite förbannad över att jag påverkas så mycket av den rådande normen. Den oklara skillnaden mellan arbete och fritid tror jag är en avgörande del i att jag har lite panik över att släppa storstan helt och flytta hem till Svanö på allvar. Ju länge tid jag är här ”hemma” desto mer trivs jag här och så har det varit de somrar jag spenderat på ön också. Men eftersom det läggs så stor vikt vid vad man har för jobb och inte vad man liksom uträttar på sin fritid känns ju alternativet: kommungubbe i Kramfors, ganska mycket som ett icke-alternativ. Men bara för att man skulle jobba där innebär det ju inte per automatik att man ÄR sitt jobb. Tror att det där med vilken vikt man lägger vid sitt yrke har större betydelse i Sverige än på många andra platser. Från vad jag hört inbillar jag mig att det inte alls har samma betydelse i t. ex Spanien.
Är det bra eller dåligt? I can't really tell, men lutar åt det senare.
4 comments:
Det där med jobb som livsstil kan nog variera rätt mycket. Kan nog finnas, till exempel, både läkare och städare som ser det som en 8-5-grej för brödfödan och inget mer.
Tror att saker som vad man jobbar med och var man bor är otroligt mycket viktigare som identitesmarkörer i stockholm än vad det är i säg östersund.
Man ska inte vara rädd för att bli kommunaltjänsteman.
Ni kommer ju med viktiga poänger båda två förstås. Skillnaden ligger väl i att fler har jobbet som livsstil nu än förr, inte att alla har det. Och såklart beror det på vart man bor också hur viktigt det är.
Det är därför landsbygden blir så lockande kan jag tycka, eftersom det kan kännas som att det har mindre betydelse här.
Kommunaltjänsteman kan man vara överallt. Överallt var man än är finns det alltid en kommun för tjänstemannen att knega i. Förhoppningsvis är det ingen, varken i Kramfors eller Stockholm, som lever ut den kommunala tjänstemannen som livsstil.
/Kommungubben
Post a Comment