Serietips

Jeff Lemires Essex County är ett litet seriemästterverk

Tänkte bidra med lite serietips såhär i sommartider. Tänkte först skriva lite om TWD # 14 som nyss kommit ut men insåg snabbt att det är svårt att inte spoila och att det antagligen bara är Paddan som förstår vad jag skriver ändå. Kan iaf kortfattat konstatera att Kirkman fortsätter att leverera en serie av hög klass och att senaste samlingen innehåller mer splash och gore än på mycket länge. En av de absoluta huvudkaraktärerna drabbas av en allvarlig skottskada så samlingen avslutas dessutom med en cliffhanger av rang. Att karaktärerna behandlas så osentimentalt är en av de aspekterna som gör att jag gillar TWD så mycket men ibland blir jag lite oroad över att Kirkman inte kommer att avsluta serien i tid. Att den kommer börja gå på tomgång och kännas urvattnad innan den når vägs ände. När dessa tendenser ökat, som t. ex i TWD # 11 & 12 har Kirkman lyckats vända på det och så även i den senaste samlingsutgåvan så min oro är kanske obefogad. Jag skulle ändå gärna se ett avslut relativt snart.

Nu till mitt egentliga tips som inte kräver några förkunskaper förutom god smak och kanske en uppväxt på landsbygden. The Complete Essex County av Jeff Lemire tillhör nämligen det finaste jag läst i serieväg och golvade mig fullkomligen. Boken är en samling av Lemires trilogi om sin kanadensiska födelseort Essex County och hardbackutgåvan är värd at köpa bara för att den är så snygg. Storyn skiljer sig väsentligt från den typ av serier jag brukar läsa det hela handlar om en episk skildring av fem generationer i Essex som utan kronologisk ordning skildras på ett otroligt varmt och levande sätt. Min favoritdel är nog den första Tales From the Farm som handlar om pojken Lester som efter sin mammas död i cancer flyttat till sin morbror på landet. Den stela relationen mellan Lester och hans morbror är fantastiskt skildrad. Det skär stundtals i en när Lester i sina superhjältekläder försöker hantera sin sorg och sin ensamhet. Den delen ska tydligen bli film också, kan nog bli bra serien känns liksom filmisk på något sätt. Hela serien är präglad av ett långsamt tempo och en sparsam dialog men det blir aldrig segt eller för sentimentalt. Skildringen binds dessutom samman av något så otippat som ishockey.

Själv fick jag nys om samlingen genom Shazam som gav den högsta betyg och en utförligare recension finns att läsa där.