Jag har för vana att lyssna på P1 på morgonen, vet inte riktigt när den här ritualen smög sig in i mitt livspuzzel men de senaste åren har det varit så och det finns stor potential för att det kommer bli en livslång vana. Frågan är bara om jag lika länge kommer att fnissa lite för mig själv när nyhetsuppläsaren läser upp siffrona för dagens Nikkei-index. I mina öron hör jag nämligen Nick Cave-index och bli barnsligt förtjust. Tänkbara citat som: "Till följd av sviktande försäljningssiffror av det senaste Grindermanalbumet har Nick Cave-index under förmiddagen sjunkit till rekordlåga nivåer" spelas upp i mitt huvud och ett inre leende sprider sig i kroppen.
Så lättroad kan jag vara. Och apropå underhållning fyttegrisen vilken El Utlasico det bjöds på igår! Eller kanske snarare vilken sinnessjuk uppvisning Barcelona bjöd på. Jag är en riktig vindflöjel när det kommer till Barca, varannan säsong sådär brukar jag hålla på dom och varannan tröttna på deras uppblåsta image som det "fina laget". Att majoriteten av de spanska världsmästarna, som tappat ganska mycket good will genom att propsa på att deras segerbonus från VM ska betalas ut i Sydafrika så de slipper pröjsa skatt, spelar i Barca har det talats ganska lågt om iaf i samband med skattesvineriet. Det finns annat som gjort att jag tröttnat lite på Barca den här säsongen som Peps och Ibras bråk t. ex.
Men igår var det bara att kapitulera för den enormt vackra fotbollen och det var svårt att inte njuta lite när man såg närbilderna på Mourinho vars ansikte blev mer likt Avram Grants för varje mål Les Merengues släppte in. 5-0! Jisses...
No comments:
Post a Comment