Acklimatiserad?

En vecka har förflutit i Maputo och någon form av acklimatisering kan kanske skönjas. De första dagarna var så fulla av ”intryck” att vi var helt slut bara efter några timmar på gatan. Så är det i och för sig fortfarande men vi har börjat vänja oss vid värmen något och vågar ställa frågor på oerhört knagglig portugisiska nu vilket inte var fallet de första dagarna. Vissa saker kommer man såklart aldrig att vänja sig vid. Något som är oerhört deppigt är att alla försäljare på gatan och anställda på restauranger osv. kallar Pat för ”Boss” det europeiska koloniala arvet blir väldigt tydligt då.

En sak som vi vant oss vid nu i viss mån är i alla fall trafiken: vänstertrafiken. Eftersom Moçambique aldrig varit en brittisk koloni var vi lite förvånade över detta först men det är tydligen ganska vanligt med vänstertrafik på den afrikanska kontinenten. Det vanligaste fordonet vi använt oss av är tuk-tuk som kostar lika mycket som en taxi men vars chaufförer är mer benägna att ragga upp sina kunder. Chapas (minibussar som går efter fastlagda rutter) har vi åkt några fler gånger också.

I måndags flyttade vi från vårt ”lyx”-hotell till ett betydligt sjavigare backpackerställe som heter Base och ligger på Avenue Patrice Lumumba. Trivs betydligt bättre här trots brist på AC och lite skabbigare dusch och toa. Personalen är oerhört hjälpsam och man kan laga sin egen mat och använda kök och kyl och så. Ganska många original som bor här, oftast bara över en natt för att sedan åka vidare till någon av turistorterna Tofu eller Vilankulos. Så vi känner oss lite som stamgäster efter bara tre nätter. Vi har preliminärbokat ett rum här i tre veckor framåt men också lagt ut lite krokar om att vi vill hyra ett rum av någon FN-anställd eller så om det skulle bli aktuellt.

Apropå saker som man inte kommer vänja sig vid så är diskrepansen mellan den rika delen av stan och den fattiga onekligen en sådan aspekt. Det investeras tydligen otroligt mycket i Moçambique för närvarande och mest i Maputo. Att landet enligt världsbanken har stigit från en placering som världens 10 fattigaste land 2008 till världens 15 fattigaste 2010 säger en hel del. Detta innebär också att lägenhetspriserna i centrala Maputo verkar vara sanslöst höga 5000 dollar i månaden för en trea är tydligen kutym.