Dia dos Heróis Moçambicanos

Kärlek kan visas på många olika sätt...

Idag har vi fått möjligheten att fira Dia dos Heróis Moçambicanos till minne av landets revolutionära hjältar. Det gjorde sig mest påmint genom att radio och tv sänder massa tal från diverse (gissningsvis) politiker som vi inte förstår. Svenska ambassaden som vi pliktskyldigt tagit oss till var stängd likaså de butiker där man registrerar sina mobilkort. Istället för att deppa ihop på grund av såna värdsliga ting begav vi oss på en promenad till Costa do Sol som enligt Lonely planet skall vara en restaurang/turistattraktion man inte ska missa. Avståndet dit från vår del av stan visade sig vara betydligt längre än vad vi beräknat. Istället för att kollapsa i solen efter mer än halva vägen gav vi oss på en jungfruresa i den lokala kollektivtrafiken. Chapas heter de lokala minibussarna som pressas fulla till max men inte kostar mer än några meticash för att ta en längs en bestämd sträcka.

Första portugisiskalektionen var tänkt idag men läraren var tvungen att ställa in tyvärr. Hade varit skönt att komma igång och se hur det hela fungerar, med videosamtal och allt. Nu får jag (Marita) plugga ikapp det jag missat under resan hit och på ett igen på tisdag och då från ny plats.

Imorgon ska vi förhoppningsvis träffa Elins kompis Jenny som jobbar på FAO här i Maputo för att få mer matnyttiga tips om staden. Nu däckläge på hotellet.