Thursday, February 17, 2011

As rotinas





Inte samma intensitet i bloggandet de senaste dagarna, det är kanske det tydligaste tecknet på att vi börjat skapa oss en vardag här i Maputo. Förra helgen såg vi till att verkligen bocka av all turistgrejer som vi inte hunnit med innan så att man kunde släppa det där och tydligare kunna koncentrera oss på annat än att vara just turister.

Till vardagen hör som bekant rutiner och en sådan som vi börjat med är att kliva upp halv sex på morgonen och powerwalka längs Avenida Friedrich Engels (bara en sån sak) innan frukost. Det låter kanske överdrivet hurtigt men det är faktiskt enda tiden på dygnet då det känns möjligt att träna här nere utan att svettas ihjäl, sen vi landade har temperaturen snittat 30 grader. Att vandra runt på Maputos gator innan all trafik och rörelse kommit igång är också en rejäl befrielse. Häromdagen när vi var ute och ”gåggade” kom den första riktiga regnskur vi upplevt sen vi anlände och då var vi mer eller mindre ensamma i stan. Regnet verkar verkligen lamslå här, annars brukar vi stöta på en hel del andra joggare och capoeirautövare under våra dagliga morgonpromenader.

Den andra rutinen vi kommit in i är att vi hittat ett bra bibliotek i närheten av vårt hostel där vi kan sitta och plugga om dagarna. Jag har försökt att hänga på Maritas portugisiska samtidigt som jag filat på min intervjuguide. Det känns som att det flyter på för oss båda. Imorgon ska vi till ett av Maputos universitet för att träffa min kontakt där. Förutom att vi räknar med att få en guidad tur av universitetet hoppas jag på att kunna få utföra en pilotintervju med en av hans kollegor också innan jag ger mig i kast med de ”riktiga” intervjuerna nästa vecka.

12 comments:

Han1 said...

Berätta om bilderna!

Hanna said...

Hade sparat upp några blogginlägg och firar lediga dan med att läsa och dricka kaffe. Kul att få en bild av hur ni har det! Har böckerna kommit måntro? Hoppas de inte fastnar på vägen..Kram

Pat said...

Om bilderna: Statyn föreställer Samora Machel som var det sjävständiga Moçambiques första president. Det andra konstverket med ett väldefinierat kön finns att betrakta på Centro Cultural Franco-Moçambicano. Där finns också en massa konstverk gjorda av vapen från inbördeskriget de kommer säkert mer bilder av dem framöver. De sista bilderna är tagna vid Costa do Sol, strandhänget strax utanför Maputo med bajsigt vatten, där vi njöt av varsin kokosnöt.

Gästbloggerskan said...

Hanna! Härligt med ledig dag! Läste någonstans att postleveransen tar ungefär 10 vardagar hit, så inga böcker ännu... Kanske i slutet av nästa vecka? Kramar!

Han1 said...

Pat: Tack! Ser fram emot att höra mer om inbördeskriget, har ingen koll på det.

Anonymous said...

Jag undrar om det är gott med såndära kokosnöt? Godare än på burk?

/Johanna

Gästbloggerskan said...

Johanna, kokosnöt är sådär gott kanske man kan säga. Mer en kul grej... men smakar helt olikt sån kokosmjölk man köper på burk, betydligt vattnigare och har en mildare smak. Jag gillar iofs att äta köttet i den sen.

Anonymous said...

Jag har träffat n'Samora en gång när jag var 6. På strandpromenaden i Maputo.

Anonymous said...

Åå tycker mycket mycket om bilden med randiga klänningen och nöten!
Gillar överlag att se dig Marita i dina välbekanta klänningar i främmande miljöer. Tryggt och nytt på samma gång.

Haha Hanna, jag firar också ledig dag med Patrik och Marita på distans och kaffemugg. Perfekt.

/Frida

Anonymous said...

Näst perfekt med distans iofs. Snart blire annat!
/Frida

Pat said...

Johan: Mäktigt att du träffat han, minns du? Hans döds"olycka" måste ha inträffat när ni bodde i Moç va?

Gästbloggerskan said...

Finaste Frida! Blir så glad av era kommentarer! Känns tryggt för mig med er på distans i allt det nya!

Hoppas det går bra på nyjobbe!
Kram kram kram!