8/5 2012

Solen letar sig fortfarande in genom fönstret fast klockan snart är åtta och M har somnat i den blåa soffan. Jag lyssnar på jazz och läser den senaste Marvel-omnibusen som damp ned i brevlådan förra veckan. Det går att leva ett gott liv på landet ingen tvekan om det. Det hela känns bara så overkligt fortfarande. Att vi planerar och sparar för att kunna köpa huset nästa år. Att jag ägnar tid och intresse åt att kolla till hur komposten mår. Att vi liksom bor här på riktigt nu och att vi båda fått jobb och sådär. Att vi har goda vänner som vi umgås med regelbundet och att vi nog aldrig mått bättre tillsammans än nu. Det är ett gott liv, det är det.

Ny tid, ny giv

Sommaren snurrade fort som Håkan Hellström kanske skulle ha uttryckt sig. Inte ett blogginlägg sen den 25 juli och plötsligt är det höst. Jag kan nog inte påminna mig om att jag välkomnat den årstiden så mycket som nu. Jag har ju haft sommar och värme sen februari ungefär med ett undantag för april och längtan efter en vardag i lagom höstkyla är stor. I onsdags fick jag äntligen min fucking masterexamen också så nu antar jag att man typ är vuxen. Visst känns det skönt att ha avslutat fem års studier på universitetsnivå men samtidigt finns det en motstridande känsla som ligger och guppar i bakgrunden. Jag skulle inte riktigt vilja kalla den för nostalgi men något närliggande kanske som jag just nu när jag fumlar på tangenterna inte kan sätta ord på. Det handlar såklart om att jag kliver in i ett nytt skede i livet, eh det där lät inte alls högtravande eller hur, och det är fan i mig obehagligt samtidigt som det är lite kittlande.

En sak som i alla fall känns helt rätt är flytten till Svanö. Saknade inte alls Göteborg efter att ha besökt staden förra veckan. Klart att det var kul att träffa kompisar och så men själva staden, nej over and done with. Jag försöker att njuta av den här passagen i mitt liv, eufemism för arbetslös i väntan på jobb, genom att plöja GOT-böckerna och utföra diverse praktiska sysslor i trädgården och i huset. Att det bara är att kliva ut genom dörren för att ta sig en löprunda i en underbar miljö är en sån där sak som jag uppskattar grymt mycket nu men inte ens skulle ha reflekterat över som 16-åring. Det är fan gôld värt att bo så. Eftersom jag har en karriärsquinna vid min sida så känns det helt ok att vara hemmaman för ett tag. Får väl se hur det känns om en månad om arbetstillfällena skulle fortsätta att lysa med sin frånvaro.

Tankar om Norge

Jag hade tänkt att mitt nästa blogginlägg skulle handla om Norge. Jag läste nämligen nyss ut första delen av Karl Ove Knausgårds ganska överreklamerade självbiografi Min kamp som jag köpte då jag firade midsommar i Lofoten. Eftersom jag läst boken på bokmål så skulle inlägget kretsa kring roliga norska ord och hur tokigt det är att jeans heter ”dongeribukse” på norska osv. Av självklara anledningar fastnade alla skratt relaterade till vårt grannland i halsen under helgen.

Bombdådet i Oslo och massakern på Utøya är så bestialiskt utformade att det fortfarande inte går att greppa. För mig förstod jag nog innebörden av det sjuka först när jag befann mig på Norrporten Arena i lördags för att stötta Giffarna och matchen inleddes med en tyst minut. Där i sällskap med nästan fyratusen andra individer gick det liksom upp för mig att det verkligen skett. I morse hörde jag på radion att Anders Breivik använt dum-dum kulor för att orsaka största möjliga skada på sina offer. Själva essensen av verklig ondska är svår att inte förnimma men att bara tänka på Breivik som en sjuk människa är att göra det alldeles för enkelt för sig.

Behovet av att förstå att något sådant ofattbart kunnat ske så nära oss gör att de klassiska enkla förklaringarna och moralpaniken lätt dyker upp till ytan. Jag har under helgen stött på nyhetsrapportering och facebook-statusar som skyllt våldsdåden, radikalisering och extremism på allt ifrån datorspel till Internet. Jag förstår att det sker och att man gärna vill hitta en förståelig förklaring men det känns så ytligt och ogenomtänkt att det nästan gör ont att läsa. Något än mer pinsamt är att det under hela helgen florerade med ”experter” som spekulerade i vilken islamistisk grupp som kunde tänkas ligga bakom dåden och sedan var samma skara människor otroligt överraskade när det visade sig att det var en etnisk norsk som låg bakom dåden. Snacka om icke-nyheter.

Jag hoppas att de tragiska händelserna i Norge kan leda till en grundlig debatt där konsekvenserna av de högervindar som blåser i Europa kan komma att diskuteras på allvar. Min första tanke går osökt till Lasermannen som härjade i vårt land i början på nittiotalet. I Gellert Tamas bok om honom framgår det tydligt att det var de rådande samhällsnormerna med Ny Demokrati i full fart som gav Lasermannen incitament att utföra sina dåd då. På samma sätt som att det inte var en slump att John Ausonius valde att utföra sina gärningar då han gjorde det tror jag inte att det är en slump att Breivik utförde sitt vansinnesdåd nu år 2011. Har inte läst något ur Breiviks manifest än men retoriken som citerats i media verkar inte skilja sig nämnvärt från den som brukar återfinnas på Flashback. Invandrare är likgiltigt med ”kulturberikare” och Sverige styrs av en politiskt korrekt-marxist-liberal konspirationsgrupp.

Det är i vårt rådande samhällsklimat vi måste börja leta efter förklaringar.