Då var man på plats då i det ”riktiga” Afrika som det brukar kallas nedanför Saharaöknen. Resan till Maputo gick väldigt smärtfritt måste jag säga. Air France levererade både oss och vårt bagage i tid och levde inte upp till epitetet ”Air Chance”. Ironiskt nog så var det när Marita konstaterade att allt flutit på riktigt smidigt som de första incidenterna hopade sig. Inget allvarligt egentligen men det började spruta skum ur flygplanets väggar när vi var på väg att landa. En stressad och lätt den minst service minded steward fick flytta på de två stackarna som satt bredvid Marita för att de blivit helt nedsmetade av någon slags rengöringsskum.
Ingen större fara som sagt. Det som oroade desto mer var att ATM-maskinerna på flygplatsen vägrade att acceptera våra Visa-kort. Då de är vår enda källa till pengar hann vi bli liite oroliga. Som tur var hade vår käre vän Emil skickat med oss lite dollars som vi kunde växla till den inhemska valutan metical (i plural meticais som uttalas ”meticash”) och betala taxiresan till hotellet.
Väl framme vid vårt hotell så ledsagades vi till första bästa ATM som fungerade utmärkt. Det första lilla intrycket av Maputo är positivt måste vi säga. De hustlers vi träffat hittills har varit väldigt lågmälda i jämförelse med deras kollegor i Egypten och på Jamaika, Indonesien eller Kuba som är de andra länder vi besökt som nosar på topplaceringar när världens fattigaste länder ska utses. Att vara i etnisk minoritet har de första timmarna inte heller känts så ansträngande som jag upplevt det tidigare, i kvarteren där vi knallade omkring nu brydde sig ingen att en viting gick förbi iaf. Dessutom är staden betydligt grönare än vad jag föreställt mig.
Träffade några riktiga svenska expats på flyget, de hade bott i Maputo i åtta år men aldrig varit med om lika mycket regn och floodings som i år. Väljer tydligen helt rätt år att åka hit med målet att skriva om översvämningar med andra ord.
4 comments:
Skumt med flygplanen.
Ja det var verkligen "skumt" kändes som något som kunnat hända i Ghostbusters typ. Tur att man inte är flygrädd då hade jag nog freakat ordentligt.
Men jaha, skum ur väggarna liksom? Fan jag hade blivit vettskrämd. I övrigt, ni verkar ha det bra! Skönt att höra.
Kram Johanna
The foam, snart på en bio nära dig.
Sen är det ju kul att det heter expat också!
Post a Comment