Brothers in Arms

Vårt eminenta värdpar!

Vy från ballkongen.

Långt från Platons skuggvärld.

Meducin, läskig färg men funkar bra!

Vet inte vart jag ska börja riktigt, har känt mig som återuppstånden från de döda på mer än ett sätt de senaste dagarna. Flytten från Base skedde i något slags drömskt febertillstånd och jag är lite imponerad över att min kropp pallade att ta sig sex trappor upp med ryggsäck i det skicket jag befann mig i då. Efter att ha fått inhemsk dundermedicin gick tillfrisknandet i alla fall snabbt. Helt plötsligt vaknade jag upp med en magnifik utsikt över staden och med ett fantastiskt värdpar i form av Roberta och hennes mocambikanska kille Ivan. Man kan säga att vår tid på the Base var lite som att sitta fångna i Platons grotta och bara se skuggorna av vad Maputo egentligen har att erbjuda. Genom Roberta och Ivan har vi fått en helt ny ingång till det mocambikanska samhället. De har tagit med oss på fester och uteställen där de gladeligen introducerat oss till deras vänner. Detta nya sociala liv har verkligen lyft tillvaron i Maputo.

Igår satt vi till exempel och diskuterade konspirationsteorier gällande CIAs inblandning i Lybien med en inhemsk hiphopstjärna på en galen fest hemma hos en norsk diplomat. Bara en sån sak. Ett ganska jobbigt fenomen är att det verkar vara kutym att köra rattfull här. Har inträffat två kvällar i rad att 'the designated driver' inte varit fullt så 'designated' om jag säger så. På tal om trafik så frågade vi Ivan häromdagen om det är svårt att skaffa körkort i Moçambique. Nejdå, det är inga problem svarade han. Det gäller bara att muta bilskolläraren vid uppkörningen. Om man inte gör det är det emellertid omöjligt att få körkort. Den bästa kommentaren hittills kom även under gårdagens fest från Ivans kompis och kollega Erica som tittade på oss och frågade: ”Are you brothers? No? Really, cause you look the same!”. Väldigt roligt på så många sätt!