Sommar går mot höst

Lika som bär?

Moçambiqanska rytmer.

Solnedgången.

Spännande arkitektur.

Först en kort resumé:

februari: resans början, landa – både fysiskt och mentalt. Förvirring, intryck, inte så mycket tid till reflektion egentligen. Även svårt att greppa det här med tiden. Första veckan kändes typ som tre. Lösa det mest nödvändiga, boende och vidimerade kopior av passen, orientera oss i staden (lokalsinnet är ju inte någon av våra starkare sidor så det lades en del tid på orienteringen).

Nu är det mars, vilket här betyder att sommar börjar gå över i höst. Kan kanske var en del i förklaringen till Pats influensa, årstidsförändringen. Även om den ibland bisarra hettan - enligt oss - fortsätter så tycker vi oss märka en liten skillnad i att det faktiskt kommer en ganska behaglig bris om kvällarna nu. Pat använde till och med ordet kallt en kväll, men det hade nog snarare med hans tillstånd att göra, det är inte kallt. Ibland tror vi att vi kanske vant våra kroppar vid värmen en aning, men jag tror i nästa ögonblick inte att det är möjligt för min del – fan vad jag svettas. Fick mig även en påminnelse häromdagen då jag av någon outgrundlig anledning glömde dricka vatten under förmiddagen. Det var lite tryckande väder och en huvudvärk låg och skvalpade. Istället drack jag på grund av detta tre koppar kaffe och gick ut för att göra ärenden innan lunch. Det drog ut på tiden och vi kom även på att vi skulle gå och handla i en annan del av centrum och sedan gå hem. Då sade kroppen ifrån och jag höll på att svimma där ute på gatan – typ klockan ett på dagen – i tryckande hetta – med vätskebrist… inte alls konstigt i efterhand, att jag höll på att svimma alltså, och en tydlig påminnelse om att inte få för sig att kroppen har några extra reserver att ta till i detta klimat.

Pat har ju skrivit en del om sina intervjuer och det råder väl ingen tvekan om att han är här för att göra fältstudier till sin masteruppsats. Jag har nog inte riktigt klargjort min del. När Pat började fundera i MFS-banor tänkte jag att om det passar för mig så skulle jag ju vilja haka på. Jag har aldrig varit i ”riktiga” Afrika och att åka iväg för att arbeta i ett afrikanskt land har ibland kommit upp när jag och Pat diskuterat framtidsplaner. Nu passade det fint in då jag inte kände mig nöjd med situationen som den var innan. Att bryta den genom att börja med att åka till Moçambique passade ju fin fint! Jag är nu här på en såkallad ”CSN-semester” (vågar jag skriva detta på bloggen?!) då det var det enklaste och även ett snabbt sätt (hade ju kunnat ta sms-lån - snabbaste) att få ihop ekonomin, att använda det sista av studiemedlet och läsa en distanskurs från Sverige. Jag var först inne på att läsa någon psykologikurs men behövde lite paus från det kände jag. Då de har portugisiska som officiellt språk i Moç och jag inte kunde ett ord i början av december blev det så att distanskursen blev en nybörjarkurs i portugisiska. Det har tyvärr gått mig lite emot och varit lite knöligt kan man väl säga. Först var böckerna typ en månad försenade och kom till slut till Hanna i Stockholm dagen efter att vi åkt… nu befinner de sig någonstans i någon postgång mellan Sverige och Moç och jag sätter inte mycket hopp till att få se dessa böcker. Mjukvaran vi använder oss av är nåt liknande Skype men kräver väldigt fett internet vilket inte är optimalt i ett land med så mycket lägre standard än Sverige. Det är ca 1 minuts fördröjning och jag blir bara stressad av att hela tiden höra allt försent typ.

Det som är positivt å andra sidan är ju att jag befinner mig i ett land där de knappt pratar engelska, så jag måste ju utsätta mig för att prata portugisiska någon gång varje dag. Tycker nu efter fem veckor att jag börjar kunna förstå lite i alla fall. Men känner nu även att framtiden börjar göra sig påmind, nytt arbete när jag kommer hem till exempel, vilket gör att jag bestämt mig för att inte stressa upp mig över den här kursen nu utan ladda batterierna, läsa böcker, åka på semester (på semestern!), yoga och vara lite mindful :) hakuna matata! (Herregud vad har hänt?! Kanske jag ska sadla om till dykinstruktör!)