Back in the USSR

Är egentligen lite emot att posta youtube-videos på bloggen, det är oftast lämpligare att göra på fejan eller skicka som länk till någon som man vet är intresserad. Bloggen borde i första hand vara det skrivna ordets hemvist anser jag. Detta hindrar mig emellertid inte från att posta youtubeklipp som aldrig förr konventioner är till för att brytas osv.

Mina klasskamrater från Östblocket fick upp mina ögon för denna fantastiska sovjetiska animation av Nalle Puh. Den lanserades i Sovjetunionen parallellt med Disneys välkända tolkning av den begåvningssvage björnen. Har aldrig gillat Disneys Nalle Puh-tolkning, förutom Tiger då kanske, det här däremot är riktigt fint. Den ryska rösten ger Winnie Pooh ett nytt djup skulle jag vilja påstå.

Förövrigt längtar jag till Svanö och känner att snö skulle vara ganska kul att få se den här vintern. Stört att det är julafton om en månad dock, heelt stört.

Out of the closet

Jag tycker att Schyffert går från klarhet till klarhet. Gillade hans framträdande hos Skavlan i höstas och här på sossarnas jobbkongress muntrat han verkligen upp mig i denna gråa novembertid (synd bara att han skull dra det där billiga skämtet om att kvinnor inte kan köra bil dock, det sänkte helhetsbetyget). Att han vågar göra det som Killinggänget alltid fått skit för att de inte gjort: ta politisk ställning hedrar honom i mina ögon. Såssialdemokratmunderingen klär honom och det är verkligen menat som en komplimang. Ser verkligen fram emot besöket på Dramaten i januari.

Lik som bær

John Arne Riise


Landrew i Friday Night Lights

Asatro

Förutom lite nojor om hur det ska lösa sig med praktikplats till våren puttrar livet på så gott det kan i november. En härlig grej med den här hösten är att jag återupptagit mitt serietidningsläsande. Jag skulle beskriva min relation till serier som någon slags periodarbeteende, det kan gå ett halvår utan att jag är i närheten av att läsa något mer serierelaterat än Rockystripparna i DN för att sen helt grotta ner mig i Marvels senaste crossover. Det är ju främst Marvels karaktärer som jag fallit för genom åren och det har varit med stor glädje jag tagit del av den renässans som dessa fått under 00-talet, mycket tack vare Hollywoodfilmerna. Just nu tror jag emellertid att förutsättningarna för kids som vill läsa dessa serier nått någon slags all time low. Mig veterligen ges inte en enda vettig marveltidning ut i Sverige förutom jönsiga Spiderman Kidz för tillfället. Trist för ungarna som missar inköpsporten till en, oftast, grymt underhållande fantasivärld.

Samtidigt så fortsätter Hollywood att peppra ut Marvelfilmer för glatta livet. För er som inte hängt med finns det en röd tråd bakom förra årets Iron Man och Hulkenfilm. Näst på tur förutom Iron Man 2 står nämligen filmer om Captain America och Thor! Vad har då dessa fyra marvelhjältar gemensamt? Jo alla är eller har varit medlemmar i The Avengers som planeras ha biopremiär någon gång runt 2012 ungefär.

Vet inte om det är en slump men i samband med att Captain America och Thor ska lanseras på den vita duken har de också shapats upp rejält i serieform. Förutom The Walking Dead och avslutningen av Joss Whedons Astonishing X-men som jag gått och tjuvhållit på är det faktiskt Thor och Captain America jag läst mest av i höst. Jag märker att det där med asar fortfarande är ett litet laddat ämne för mig. Som barn älskade jag Valhall och något barnprogram som nog byggde på Eddan. Men sen kom ju hela Ultima Thule-vågen och allt som haft med vikingar, asatro och Torshammare att göra har sedan dess varit brännmärkt i mina ögon. Nylanseringen av Marvels Thor har jag däremot fallit pladask för trots att, eller just därför att, så mycket inte stämmer med den traditionella asagudstolkningen. Loki är tex Thors bror och inte Odens i marvels värld osv. Det jag framförallt gillar i nylanseringen av Thor är att tempot är ganska lågt och att flera vanliga dödliga karaktärer ges ett så stort utrymme. Att Loki "återfötts" som kvinna gör ju inte intrigen sämre heller.