Kepsarna!

We Used to Love you Frank

Tintintråk

Gick på matiné med Jonny i söndags, Tintin. Borde kanske inte blivit så förvånad över att filmen var en sådan besvikelse. Det har förövrigt blivit en grej det där att vi går på barnfilmer ihop. Som tur är så vägs det upp av tunga svåråtkomliga rumänska grejer på Ådalens filmstudio då och då. Det tråkigaste med Spielberg & Jacksons Tintinversion var att hela konceptet förminskades till enkel action. Karaktärerna fick inte det utrymme de ges i albumen och det äventyrliga och kluriga från seriealbumen hastades igenom. Tintin har iofs aldrig varit min favorit och då menar jag alltså varken karaktären eller seriekonceptet. Dupondtarna och Kapten Haddock är ljuspunkterna och de sagolika spännande miljöerna de ofta hamnar i.

Sammanfattningsvis försvann det charmiga med Tintin till förmån för actionformatet. Egentligen är jag inte ett tillräckligt stort fan för att komma med kommentarer om att de inte följt originalstoryn men det är lite fult hur mötet med Haddock tagits rakt av ur Krabban med guldklorna i storyn som annars består av Enhörningens hemlighet och Rackham den Rödes skatt.

En annan störig grej var att familjen Hadocks nemesis Sackarin, (inte var det så i albumen va?) porträtterades som en androgyn bad guy i sann Scar-i-Lejonkungen-anda, visst känns den grejen vääldigt gjord?

Bäst-i-test?

Känner att jag behöver ta ett litet konsumentjournalistiskt ansvar här på bloggen. Eftersom jag numera har ett jobb och tjänar pengar har detta fått som följd att jag börjat konsumera all möjlig skit som jag bara kunde sukta efter som fattig student. Förhoppningsvis är det en fas som snart går över när jag kommer till insikten att mitt liv inte blir så mycket bättre bara för att jag köper Marvels samtliga omnibusar för skyhöga överpriser, helt ärligt var jag nära att lägga en beställning på den slutsålda New X-Men omnibusen för 2000:- nyss, innan jag fattade vad dollarn är värd nu för tiden that is. Kan inte riktigt släppa tanken att folk har för mycket pengar som de lägger på helt fördjävligt puckade saker och kan absolut använda mig själv som ett lysande exempel på detta fenomen. Jag blir helt ärligt lite mörkrädd när jag börjar fundera på vad gemene man antagligen spenderar sin månadslön på. Om JAG som är en sån djävulskt fin upplyst och medveten individ ägnar mig åt det här tramset vad borde inte då your average moderat konsumera? Jo jag vet att det är ett äckligt elitistiskt resonemang men det tål ändå att tänkas på.

Nog om detta nu, jag hade ju en internetspaning att rapportera om. Tro det eller ej så har jag inte lagt alla mina pengar på svindyra amerikanska serier i lyxförpackning. Nä vissa andra mer vardagliga attiraljer till mitt hem har också införskaffats i takt med att pengarna rullat in, t. ex en ny dator. Eftersom det kändes oansvarigt och lite lamt att bara slentrianmässigt köpa en ny mac, som verkar vara synonymt med en dator nuförtiden, ägnade jag mig åt lite reserach på nätet innan det stora beslutet skulle tas. Efter lite googlande hamnade jag på www.bast-i-test.se en till synes pålitlig hemsida som samlar resultaten av en massa olika test för en massa olika prylar. Efter att ha kollar igenom ett gäng produkter märkte jag emellertid ett ganska intressant samband. Nästan uteslutande så återfanns de vinnande produkterna på NetOnNets hemsida, med tillhörande länk. Fatta vad smart tänk från deras sida. Antingen har de riggat hela sidan själva eller så har de helt enkelt sett till att de tagit in alla produkter som vunnit testerna. Det förklarar iofs inte den konsekventa länkningen från test-sidan till deras hemsida.

Känner att jag är något sort på gång här kan bli ett scoop alltså. Att stå på konsumenternas sida det är viktigt alltså det ska bli mitt nya kall. Rätten att konsumera vad vore vi utan den?

November

Sprang på min gamla lågstadielärare för någon dag sedan, det var lite märkligt. Hon mindes inte vad jag hette men hade en klar bild av hur jag var i första till tredjeklass då hon var vår klassföreståndare. Kommer du ihåg att du alltid ville sitta inne på rasterna och rita frågade hon mig. ”Du var ju inte direkt någon som gillade att spela fotboll”. Tiderna förändras, och man själv med tydligen. Men kanske inte så där överdrivet mycket. Mina ”raster” nuförtiden utgörs av lunchen på jobbet och de skiljer sig inte nämnvärt från hur jag agerade som 8-åring obviously. Jag slänger i mig min medhavda matlåda och beger mig sen till biblioteket i grannbyggnaden och drömmer mig bort i fantasyns fantastiska värld tills det är dags att knega igen.

Så mycket fotbollspelande blir det inte heller tyvärr. Fast det är inte ett aktivt val från min sida. Det är väl en av de få aspekterna av att bo på landsbygden som jag upplever som negativ. Saknar verkligen de där rutinerna med korpfotboll och fredagsinnebandy med ett gäng hyfsat likasinnade. Å andra sidan har det gett mig tid och möjlighet att börja med gubbaktiviteter som långdistanslöpning á la milen och simning på Ådalshallen.

Apropå gubbaktiviteter såg jag Mattias Alkberg på Pipeline häromkvällen och det var en nostalgitripp som heter duga. Stället har inte förändrats nämnvärt sedan mitt senaste besök någon gång i slutet av nittiotalet. Kul att den anrika rockklubben finns kvar och att det fortfarande arrangeras kvalitetsspelningar i ”Norrlands huvudstad”. Minns att det var något upprop mot ställets nedläggning för några år sedan. Skönt att stället inte förvandlats till en sushibar eller något annat "trendigt".

Konserten var bra, schysst ljud och trevlig stämning både bland publiken och hos Matti och hans nerver på scenen. Enda besvikelsen var väl att de inte körde Asterism & Obelisk. Oh well.