8/5 2012

Solen letar sig fortfarande in genom fönstret fast klockan snart är åtta och M har somnat i den blåa soffan. Jag lyssnar på jazz och läser den senaste Marvel-omnibusen som damp ned i brevlådan förra veckan. Det går att leva ett gott liv på landet ingen tvekan om det. Det hela känns bara så overkligt fortfarande. Att vi planerar och sparar för att kunna köpa huset nästa år. Att jag ägnar tid och intresse åt att kolla till hur komposten mår. Att vi liksom bor här på riktigt nu och att vi båda fått jobb och sådär. Att vi har goda vänner som vi umgås med regelbundet och att vi nog aldrig mått bättre tillsammans än nu. Det är ett gott liv, det är det.

Changes

Oj tydligen tusen år sedan man försökte sig på att blogga ett litet blogginlägg. Hela blogger har förändrats. Alla redskap ser helt crazy ut liksom. Annars då? Jo tack bara bra. Försöker anpassa mig till att vara på den andra sidan i handledarskapet och förstår helt plötsligt hur mycket ens handledare på universitet uppenbarligen fuskat hela tiden. Känns konstigt att vara någon slags lärare men det är ganska kul för det mesta. Att underkänna folk är inte något som är särskilt angenämt fick jag dock erfara idag. Oh well.

Ska verkligen försöka att skriva lite mer inlägg här istället för att ödsla så mycket tid på alla nya heta twitter och intstagramappar på iphonen. Det är ju trender som lär gå över vad det lider. Bloggen däremot lär bestå. Men apropå twitter så ska jag jobba med att twittra om några veckor. Bara en dag men ändå att det kan vara ett jobb! Ja jisses.

Tveksamma tyskar

Fick ett märkligt förslag från ett tyskt förlag idag. Eftersom jag inte hittade några svenska blogginlägg som handlar om den här grejen tänkte jag att det kanske kan vara värt ett inlägg. Det handlar om ett mejl från ett tyskt förlag som heter LAP Lambert Academic Publishing som erbjuder sig att trycka min masteruppsats som en bok. Efter lite research på nätet visar det sig att det finns många som likt mig anat ugglor i mossen och tyckt att erbjudandet känns lite väl skumt. Ett antal blogginlägg och kommentarer pekar på att förlaget är fishy. Efter fortsatt kontakt vill företaget nämligen ha kontonummer för att kunna betala in ”royalties” på. För alla vet ju vilka kioskvältare masteruppsatser brukar vara. Min egen uppsats heter "Implementation of flood early warning systems in Mozambique - A stakeholder involved process?" ni hör ju den skulle kunna konkurrera med Henning Mankells verk alla dar i veckan, eller?

Vissa som svarat på kommentatorsfält på de bloggar jag läst menar att det inte handlat om något lurendrejeri på den skalan med bankkonton och grejer. Flera skriver att de verkligen fått ett gratis exemplar av sin uppsats i paperbackform och att det är allt.

Jag vet alltså inte om det är mer fejk än att LAP hoppas att deras kunder ska bli så begeistrade av tanken på sina masteruppsatser i bokform att de själva köper ett gäng exemplar av den.

Vem som annars skulle göra det med min uppsats kan jag inte riktigt föreställa mig. Och nu menar jag inte pga mina eventuella vetenskapliga brister utan det faktum att uppsatsen finns att ladda hem som pdf från Göteborgs Universitets hemsida.

Jag håller mig iaf borta från vidare kontakta med

Här är mejlet i sin helhet:

---

Dear Patrik Klingberg,

I am writing on behalf of the International publishing house, LAP Lambert Academic Publishing.

In the course of a research on the University of Gothenburg, I came across a reference to your thesis on "Implementation of flood early warning systems in Mozambique - A stakeholder involved process?".
We are an International publisher whose aim is to make academic research available to a wider audience.
LAP would be especially interested in publishing your dissertation in the form of a printed book.

Your reply including an e-mail address to which I can send an e-mail with further information in an attachment will be greatly appreciated.

I am looking forward to hearing from you.


Kind regards

Olga Rusu
Acquisition Editor

LAP LAMBERT Academic Publishing GmbH & Co. KG
Heinrich-Böcking-Str. 6-8
66121, Saarbrücken, Germany

Fon +49 681 3720-310
Fax +49 681 3720-3109

o.rusu@lap-publishing-house.com / www.lap-publishing-house.com

Handelsregister Amtsgericht Saarbrücken HRA 10752
General unlimited partner: VDM Management GmbH
Managing directors: Thorsten Ohm (CEO), Dr. Wolfgang Philipp Müller, Esther von Krosigk

Refused are not fucking dead

Jag har svårt att lämnas oberörd av det faktum att Refused ska återförenas för ett gäng konserter i sommar. Det finns ganska få band som har haft en sån stor betydelse för min generation som just Refused. I alla fall om man med min generation menar alternativa tonåringar i Norrland under mitten av nittiotalet. På den tiden var Refused någonting man var tvungen att förhålla sig till vare sig man gillade hc eller inte och som i mitt fall formade stora delar av de värderingar som jag fortfarande bär med mig som 31-åring. Att det är djävligt puckat att äta djur är exempelvis en åsikt jag delar med mitt 16-åriga hc-jag.
Själv formades jag också rent bokstavligen av Refused, eller iaf av dess publik, genom att få en stålhätta från en stagedivande punkare i pannan på Tingshuset i Öset 1996. Blodet sprutade och fastnade i, håll i er nu, mina dreadlocks som glada kamrater fixat på en fyllefest i Docksta. Finns förövrigt förevigat på något skolfoto och lär dyka upp vid något olämpligt pinsamt tillfälle vad det lider. Ärret bär jag fortfarande med stolthet dock.

Den spelningen är nog den bästa jag sett med bandet. De turnerade ju väldigt flitigt under hela sin karriär och jag såg dom ett dussintals gånger åren mellan 1996-1998 då jag var som mest hc-frälst. I hc-scenen var ju Refused verkligen pionjärerna som tog nya musikaliska och stilmässiga steg framåt i en annars ganska stel och konformistisk rörelse. Standard chugga chugga hc-metalen från valfritt Victory-band från nittiotalet har ju i ärlighetens namn inte åldrats med så stor värdighet. Mycket av Refuseds material känns däremot fortfarande väldigt aktuellt.

I pressreleasen skriver Refused att de vill ge låtarna från den genrebrytande avskedsplattan ”The Shape Of Punk To Come” en ärlig chans att framföras live. Jag kan verkligen förstå det. Sista gången jag såg bandet var på Storsjöyran 1998, i Badhusparken om jag inte minns fel. Det var en lam föreställning i jämförelse med de energiska scenframträdanden de bjudit på tidigare år.

Förväntningarna är därför såklart skyhöga på sommarens spelning(ar?). Jag tror inte jag är ensam om att ha velat tycka om det herrarna Lyxén och Sandström tagit sig för efter Refused men liksom snarare gjort det på grund av någon plikttrogenhet än att de nya projekten verkligen betytt något i närheten av det som Refused skapade.

Ska bli grymt spännande att se om gubbarna fortfarande kan leverera och om Dennis alltjämt kan få till sina imponerande hc-hopp. Sell out-snacket orkar jag inte ens bemöda mig med att kommentera.

Årets bästa musik!

När jag såg Love Antell framföra sina Imperiet/Billy Bragg-doftande sololåtar på Scharinska för några veckor sedan spydde han galla över årsbästalistor som koncept. Han sa nåt i stil med att han var "allergisk" mot årsbästalistor. I beg to differ, jag är en sucker för listor av alla slag. Gillar att läsa dem och i sämsta fall ondgöra mig över hur fel de är eller i bästa fall bli överraskad och få tänka till lite eller bli inspirerad. Ifjol slängde jag ju upp ett gäng årsbästalistor här på bloggen. Får se hur det blir med den saken i år.

Sen 2008 har jag iaf gjort spotifyplaylists med de låtar jag lyssnat mest på från respektive år. Jag har gett mig själv väldigt fria tyglar vad gäller de här listorna, låtarna behöver inte alls komma från nämda år men JAG har upptäckt dem samma år.
 
Här är iaf Pats 2011

24 låtar jag lyssnat mycket på i år.


Om nån har ett nostalgiskt behov:
Pats 2010
Pats 2009
Pats 2008

God Jul  folk!

Absolut gubb

Två youtubeklipp på raken då vet man att blogginspirationen går på sparlåga. Det må vara som det är med den saken men jag har iaf börjat twittra och tycker det är en ganska god kompensation för uteblivet bloggande. Mer direkt och kommunikativt liksom.

Videon med bossen; efter att biljetterna till Ullevi säkrades i onsdags har jag knarkat Springsteen mer än vanligt. Svårt att inte njuta av alla 80s frisyrer det bjuds på i den här videjon.

Jag har alltså börjat grotta ned mig i den period som generellt anses som Bruce svagaste, mellan 1987-1995 när albumen ”Tunnel of Love”, ”Human Touch” och ”Lucky Town” släpptes. Efter att ha slölyssnat på skivorna några gånger kan man ganska snabbt konstatera att det inte rör sig om några helgjutna album i klass med ”Born to Run” direkt men jag skulle vilja påstå att de fått ganska oförtjänt dåligt rykte. Har mest lyssnat på ”Tunnel Of Love” och den plattan innehåller ett par lågmälda ljusglimtar i Nebraska-style, min favvoskiva med Bossen, som ”Cautious Man” och ”Two Faces”. Förutom ”Tougher Than the Rest” är ”Brilliant Disguise” en given hit från skivan. Jag är svag för "Walk Like A Man" också. Självklart finns det trattiga bonnarocklåtar som "Spare Parts" som sänker helhetsbetyget men det är ju inte så mycket sämre än t. ex. ”Working on the Highway” på ”Born in the USA” eller ”Adam Raised A Cain” på ”Darkness On the Edge of Town". Jag ger "Tunnel of Love" tre starka bandanas av fem möjliga.

Ska återkomma med mer utförliga recensioner av dubbelplattorna från 1992 då jag gett dom mer tid. Som ni längtar.

Kepsarna!

We Used to Love you Frank