Norrland

Jag har just läst ut Po Tidholms bok ”Norrland”. Chockerande nog så gillade jag den. Nu var jag dryg såklart, boken är ju som gjord för att jag ska svälja den med hull och hår. Det finns ju mycket i Tidholms story som en kan relatera till. Uppväxten på norrländsk landsbygd med akademikerföräldrar t.ex. Det där eviga pendlandet mellan avsky för det efterblivna som finns i en bruksort på dekis och omhuldandet av det autentiska och ärliga som en ändå lärt sig att uppskatta efter att ha gått på för många glättiga gratisfester i storstan.

Som det ofta blir med essäsamlingar kan det bli lite kaka på kaka. Vissa texter överlappar varandra och det innebär att läsningen tappar tempo, lite samma sak med Erik Nivas samlingsböcker. En och en är texterna oftast fantastiskt välskrivna i jämförelse med vad man vanligtvis läser i dn eller ab men samlade kan de tappa lite av sitt ursprungliga värde.

 Hanet skrev förövrigt ett uttömmande och bra inlägg om boken i höstas, där han förtjänstfullt tar upp problematiken med ”Norrland" som begrepp och avsaknaden av kvinnor i reportagen läs det här.

 Imorgon ska jag iaf lyssna på Po Tidholm när han kommer till Kramfors bibliotek och pratar om boken.  Tror det kan bli ett intressant samtal.

"Kommun"

Mitt uppsatsskrivande har fått en liten skjuts framåt de senaste dagarna. Den enkla förklaringen till det är att jag nu har tillgång till en arbetsplats som resulterar i ett mer disciplinerat arbete. Arbetsplatsen är ett kontor på ”kommun”. Det fanns ett ledigt rum på tillväxtkontoret, lite ironiskt kanske, så när K frågade om inte jag kunde få utnyttja platsen för att skriva klart min masteruppsats var det inga problem. Jag har alltså tillgång till ett eget skrivbord, kaffeapparat och kommunmänniskor att tjôta med på kafferasterna alldeles gratis! Fatta grymt. Småstad vs Storstad 1-0.

När jag ändå håller på att rapportera om mina förehavanden kan jag meddela att jag i måndags höll en liten improviserad föreläsning för eleverna på Räddningsgymnasiet om krisberedskap i Moçambique. Det gick helt ok, jag hade som sagt inte förberett mig särskilt mycket men jag tror att kidsen fick ut något av det jag förmedlade i alla fall.

En positiv grej med Höga Kusten är att jag känner mig mer kreativ här. Det finns ju som inget val direkt om man vill att grejer man själv gillar ska hända så måste man ta saken i egna händer liksom. Vet inte vad det är men det är nästan som att det finns i luften, kreativiteten alltså.