Tillbaka i civilisationen där internet flyger i luften och hämtmatsutbudet inte är begränsat till flottig pizza från Sylos. Då finns det inte heller lika många lama ursäkter att hålla sig från bloggandet. Det känns alltid lite märkligt att återvända till stan efter två sommarmånader på den norrländska landsbygden. När jag lämnade gbg i juni ville jag inte alls härifrån, men med facit i hand har den här sommaren varit en av de bästa på många många år. Det finns såklart en rad anledningar till det men den främsta är ganska självskriven.
Efter en Urkulthelg där viskyn flödade och jag inte såg ett enda "band" är peppen hög på kvalitetsspelningar på WoW. Under våren var jag i mitt livs längsta musiksvacka tror jag. Det handlade nog lika mycket om iPodsaknanden, hepp där kom det igen, som att jag bara lyssnade på streamad musik från Spotify. Ladda hem ny musik var det inte tal om iaf. I och med investeringen i biljetten till det utsålda rajrajet i Slottskogen har jag gjort en djupdykning i årets artistutbud och hittat mycket bra jag inte alls lyssnat på tidigare: The National, Okkervil River, Lightspeed Champion och Grinderman (inte Nick Cave men ni fattar) är alla artister som gått mig helt förbi tidigare. Tillsammans med gamla favoriter som Håkan, Kelis, Lil’ Kim och Neil Young är förväntningarna ganska höga inför helgen.
2 comments:
jag är SÅ HÄR jävla avundsjuk på er som får se lil kim ikväll! hoppas det blir kul och att regnet håller sig undan.
Du behöver inte vara avundsjuk pga Lil Kim iaf. Det var den taffligaste hiphopkonsert jag sett på länge. Otight och med mesiga sidekicks levererade hon inte alls. Mina förväntningar var kanske för höga iofs. Att hon tog upp en snubbe på scen och snuskdansade till "How Many Licks" var den största behållningen av den spelningen.
Post a Comment