Jag har just läst ut Po Tidholms bok ”Norrland”. Chockerande nog så gillade jag den. Nu var jag dryg såklart, boken är ju som gjord för att jag ska svälja den med hull och hår. Det finns ju mycket i Tidholms story som en kan relatera till. Uppväxten på norrländsk landsbygd med akademikerföräldrar t.ex. Det där eviga pendlandet mellan avsky för det efterblivna som finns i en bruksort på dekis och omhuldandet av det autentiska och ärliga som en ändå lärt sig att uppskatta efter att ha gått på för många glättiga gratisfester i storstan.
Som det ofta blir med essäsamlingar kan det bli lite kaka på
kaka. Vissa texter överlappar varandra och det innebär att
läsningen tappar tempo, lite samma sak med Erik Nivas samlingsböcker. En och en är texterna
oftast fantastiskt välskrivna i jämförelse med vad man vanligtvis läser i dn
eller ab men samlade kan de tappa lite av sitt ursprungliga värde.
Hanet skrev förövrigt
ett uttömmande och bra inlägg om boken i höstas, där han förtjänstfullt tar upp
problematiken med ”Norrland" som begrepp och avsaknaden av kvinnor i
reportagen läs det här.
Imorgon ska jag iaf
lyssna på Po Tidholm när han kommer till Kramfors bibliotek och pratar om boken.
Tror det kan bli ett intressant samtal.
