Har tagit mig en funderare på det här med blogging, eller vad man nu kallar det, och kommit fram till att det verkar finnas en massa oskrivna regler. Mina bloggande vänner brukar titt som tätt dissa varandra för att de inte uppdaterar sina sidor tillräckligt ofta. Men vad är t.ex tillbörlig bloggtid per vecka? Är det verkligen hur frekvent man uppdaterar som räknas? Kvalitet vs kvantitet och update, vad är viktigast egenklien?
Att dissikera populärkultur framstår dock som det i särklass populäraste och mest uppmärksammade temat i mina bloggkretsar. Så jag tänkte fortsätta på den inslagna banan genom att sparka på en låt som redan ligger ner, och förhoppningsvis snart är begravd. Sommarens mest outhärdliga "hit" i etern måste ju vara Sandi Thoms vedervärdiga "I wish I was a punkrocker (with flowers in my hair)". Inte nog med att dess själva uppbyggnad sprider äckliga 90-tals folk/grunge/AlanisMorisette-vibbar, låtexten är så patetisk att man vill skruva av sin radioapparat snabbare än Sundfors släpper in första bollen i mål. Ett smakprov: "When the head of state didn't play guitar, not everybody drove a car, when music really mattered and when radio was king, when accountants didn't have control And the media couldn't buy your soul". Jag HATAR verkligen hela den där grejen med "Åh tänk om vi levt på 60-talet då skulle allt vara gött". Yeah right att det skulle, dumma hippie! Den anakronistiska refrängen om punkrock och blommor i håret är ju förövrigt så puckad att det inte ens förtjänar en kommentar...
4 comments:
fortsätter att sparka på öppna dörrar men är det inte så tröttsamt att musik BETYDDE NÅGOT på 60-talet til skillnad från dagens kommerisella musikvärld, historielöst hrmpf. Du sätter nog själv standarden för antalet poster i bloggen om du lägger dig på en nivå med en post varannan vecka kommer nog ingen att vänta sig mer läsning men om du en period skriver varje dag och sen låter bloggen vara i en månad så blir det nog gnäll.
jag fattar resonemanget om det kommer från en gubbe/tant som var 18-20-nånting när den här VIKTIGA MUSIKEN kom. på samma sätt som justins "cry me a river" alltid kommer betyda mer för mig än, säg, donovan. men att ett, what, 20-årigt barn sjunger om the good ol times som knappt ens hennes föräldrar var med om är ju bara debilt.
Om hon vore en Johan Jacobsson-typ som gick på skivmässor och fortfarande spelade in blandband så skulle jag ändå kunna förstå det. Men hon verkar ju inte ha några ambitioner att leva sitt drumliv utan vill bara ha cash. Stackarn har väl blivit cynisk av dagens kalla samhällsklimat.
Tack för tipsen David! Ska försöka att vara lite mer konsekvent med mina blogginlägg och inte lova för mycket. Fan, hörde på radion att Sandi Thom hade kollapsat innan en spelning i Amerikat. Det fick mig nästan att känna mig lite skamsen. Men antagligen var det guds straff, eller karma, ha ha!
Post a Comment