Den 3 november släpps Our Choice och för att citera pressutskicket "Gore intends to mount the most intensive and widespread global book tour ever." Det kommer med andra ord bli ett enormt pådrag då och i samband med klimatförhandligarna i Köpenhamn. Eftersom jag läst boken både en och annan gång i form av faktagranskare tycker jag inte att ni ska behöva vänta så här kommer mitt utlåtande, enjoy.
I kontrast till de negativa nyheterna inför Köpenhamsförhandlingarna som avlöser varandra i medierna erbjuder Al Gores nya bok Our Choice en känsla av tillförsikt. Al Gore är optimistisk, nästan intill det naiva ibland, i sin övertygelse om att vi kan lösa klimatkrisen. Boken är ett ambitiöst hantverk där mycket bred kunskap om potentiella klimatlösningar sammanfattats och komprimerats på ett pedagogiskt vis. Om En obekväm sanning var motsvarigheten till Maos lilla röda, storleksmässigt alltså, så är Our Choice snarare en familjebibel med tillhörande psalmbok. Vi pratar om en rejäl tegelsten till bok med andra ord.
Inledningen av boken är en liten generalrepetition av hans hyllade filmprojekt: här redogörs helt enkelt vilka de främsta orsakerna till dagens klimatförändring är. Utsläpp av koldioxid, metan, sot, halokarboner, dikväveoxid och kolmonoxid samt lättflyktiga organiska föreningar är bovarna i sammanhanget. Att utsläpp av sot räknas in bland de andra mer konventionella växthusgaserna är kanske inte något direkt revolutionerande men ändå värt att framhäva. Då jag har pluggat miljövetenskap på universitetet har sotets påverkan på klimatförändringarna exempelvis inte setts som någon självklar sanning. Så lite ny is bryter (smälter) det konstaterandet ändå.
Resten av boken tar upp de alternativ som existerar och dess utvecklingspotential samt vilka politiska hinder, mest i USA så republikanerna får ju väldigt mycket skit såklart, som gör det svårt att utveckla dessa tekniker. Det ska dock konstateras att Gore inte enbart är någon tekniksnubbe som tror att detta är lösningen på våra framtida problem. Saklig kritik mot den globala, men framförallt amerikanska, konsumtionsutvecklingen och köttkonsumtionen finns med i boken. Den västerländska satsningen på etanol pekas ut som ett varnande exempel på vad som kan gå fel då man är så ivrig att hitta ”miljövänliga” alternativ att man inte gör livscykelanalyser på slutprodukterna.
Ett genomgående tema i boken är att en global prissättning på kol skulle ändra förutsättningarna radikalt för alla gröna energiformer. Solkraft, vindkraft men kanske mest geotermisk energi lyfts fram som tänkbara alternativ. Kapitlet om geotermi innehöll en hel del ny information för mig, mycket intressant om EGS-tekniken bland annat.
Den i media hårt lanserade tekniken kring koldioxidavskiljning ställer han sig däremot väldigt skeptisk till. CCS- teknik beskrivs som väldigt avlägsen rent tekniskt för att vara lönsamt, 20 – 30 år framåt i tiden. Lanseringen kan väl snarare anses vara ett sätt för Vattenfall och liknande företag att lugna omgivningen för att kunna fortsätta med business- as-usual för sina dirty kolkraftverk.
Kärnkraftsutvecklingen beskrivs i mina ögon förvånansvärt neutralt. Irans och al- Qaidas vilja att skaffa kärnvapen ses nästan som mer problematiskt med kärnkraft än förvaringsproblematiken eller det faktum att kärnkraft INTE är klimatneutralt. Boken är något reserverad men tar inte ställning dock ges en trovärdig beskrivning av hur kärnkraftssituationen ser ut.
Sammanfattningsvis tycker jag att boken ger en bra genomgång av klimatläget och den politiska situation på ett pedagogiskt vis utan att blanda in massa personligt dravel om Al Gores familj som jag tyckte sänkte ”En obekväm sanning” en aning. Det framgår tydligt att syftet är att påverka utgången av Köpenhamnsförhandligarna och det görs i en väldigt optimistisk ”yes-we-can-anda”.
Det som känns lite märkligt är att den viktiga roll som haven spelar i och med att de upptar koldioxid och vilka konsekvenser detta får i form av förändrat pH i haven osv inte ges något utrymme. Detta nämns knappt i boken men borde ha förtjänat ett eget kapitel minst. En annan kritik som Al Gore antagligen kommer att få motta är den enorma förhoppning han ställer på att en prissättningen på koldioxid också kommer generera marknadsekonomiska lösningar till den globala uppvärmningen.
No comments:
Post a Comment