Vaknade i morse av att ett barn grät i liggvagnen som jag spenderat natten i. Väntade på att ungens mamma skulle göra något tills jag insåg att det bara var jag och det lilla barnet som befann sig i kupén. Försökte nyvaket säga några tröstande ord om att hennes mamma antagligen bara var på toaletten, djävligt psykologiskt av mig "antagligen" på toaletten liksom, men jag hade ju ingen aning var hon befann sig. Det funkade ett tag, ungen slutade lipa, men om det var för att hon var så skräckslagen så att hon inte vågade fortsätta eller om kände sig tryggare kunde jag inte avgöra. När morsan till slut kom tillbaks började hon stortjuta igen iaf, men det gick över ganska snabbt.
Förutom det har jag hunnit med att bli dissad för att hålla en presentation om intervjuteknik som var illa förberedd och fått hela min uppsatsidé reviderad idag.
Jag hatar spotify också, typ alla playlists jag gjort är halverade. Kommer knappt ihåg hur de såg ut från början.
1 comment:
Hahaha! jag trodde först att du hade sovit i en barnvagns-liggvagn! en armada av tankar liknande: hmm var han asfull och råkade lägga sig i ett stackars barns vagn, har han varit barnvakt, har han kanske blivit far,-rusade genom huvet innan jag fattade att det var på tåget. HOHOHO
Post a Comment