Ganska segt nu. Det är ju det man är van vid att februari ska leverera, seghet. Vaknade härom dagen upp från en jobbig mardröm med känslan av att tiden inte räcker till. Att jag inte hinner göra/se/umgås med dom jag vill alternativt att det jag vill göra/se/umgås med inte har tid eller kan.
Det kändes hopplöst att vakna med den där insikten, för liksom om jag känner så nu hur fan kommer det bli sen då man är kontorsapa 24-7, eller nåt liknande? Å andra sidan så pluggar jag faktiskt på "heltid" (Stats på C-nivå är fan nästan heltid) och jobbar på helgerna. Så det kanske blir bättre sen iaf. Man får väl hoppas det.
Annars känner jag mig mest blödig över det faktum att min tjej inte bor där jag är utan 100 mil bort. Det går liksom inte att gå runt och tycka synd om sig själv på grund av det faktumet hela tiden för då blir allt asjobbigt mest hela tiden. Men ibland måste man få vara lite martyr. Det är lättare att vara det just nu av någon anledning.
Det bästa som hänt var att jag i helgen blev tipsad om att jag hade fem osedda avsnitt av FNL kvar att bevittna. Det kommer rädda min kväll.
6 comments:
Lärju att det är mest synd om dig. Min tjej heter Seven of Nine och är fast i en galax 70 år om man reser i Warp speed 9-ish. Och finns dessutom bara i en teveserie som slutade sändas för femton år sen. Och det finns inga fler avsnitt.
OCH mitt FNL är ett korrumperat, algeriskt statsbärande parti som blir allt mer maktgalet för varje år som går.
Ok, nu känns det mkt bättre. Speciellt efter att ha fått lipa lite till de sista(?) avsnitten av världens bästa rednecksåpa.
Lycka till med Warpingen.
Den här kontorsapan stämmer in i klagosången. Februari är sämst
OCh min kompis som åker till Umeå drar hellre iväg och spelar innebandy med Jörgens arbetskamrater än han äter lunch med mig. Det är og det värsta.
Äh,sluta mensa nu Jonny. Du sa ju att du skrivit upp dig på JOBB! Sen att du din vana trogen inte svarar i telefon och därför missade lunchdejten iaf gör ju inte saken bättre. Som man bäddar osv...
Post a Comment