Monday, March 28, 2011

The Black Mambas

45 000 förväntansfulla fans skapade en grym stämning



Mannen med Moçambiques tightaste shorts ville gärna kramas.


Vad gör man inte för att visa sitt stöd?



Peppade mulungos.

Om det första besöket i Mafalala fick oss att se hur en stor del av den moçambikiska befolkningen lever sina liv fick gårdagens landskamp mellan Moçambique och Zambia oss att inse hur en folkfest ser ut i det här landet. Om sanningen ska fram så var det resan till Machavastadion och publiken före under och efter matchen som var den största behållningen. Det är inte så ofta som vi känt oss i minoritet här i Moçambique men i folkhavet på väg in till stadion var det svårt att inte göra det. Att så många överförfriskade män ville tjöta med mulungon som dagen till ära var klädd i en Moçambiquetröja bidrog till känslan. När jag sa att jag trodde att 'The Black Mambas', som landslaget kallas, skulle vinna fick jag kramar och glada tjut till svar. Så det var liksom inte hotfullt eller läskigt på något sätt. Fast när samma snubbar på mer eller mindre taktfulla sätt försökte stöta på Marita kunde det förstås bli lite jobbigt.

Rent fotbollsmässigt höll landskampen knappt Allsvensk klass. Det fanns några individuellt duktiga spelare i båda landslagen men spelet var stundtals riktigt bedrövligt. Till råga på allt spelades matchen på konstgräs vilket tydligen ska ha dealats till på något tveksamt vis där företaget som la mattan pungat ut med pengar till rätt personer inom Frelimo för att få igenom affären. Att det spelas på konstgräs i Sundsvall är en sak men här kan man knappast skylla på vädret.

Att matchen stundtals var under all kritik spelade dock mindre roll då behållningen var att blicka ut över den knökfulla stadion fylld av rödklädda fans som supportade sina Black Mambas. 45 000 personer rymmer stadion officiellt men jag skulle inte bli särskilt förvånad om det trycktes in några tusen till. Minst var tjugonde åskådare hade också någon form av vuvuzela. Självklart hamnade jag bredvid en riktig jock som när han inte kallade spelarna för horor och homosexella tutade ordentligt i sin vuvuzela. Annars var publiken till vår förvåning inte så mansdominerad som man är van vid att fotbollsmatcher är hemma i Sverige. En stor del av fansen var kvinnor och barn. I princip alla var klädda i rött och innan matchen drog igång var stämningen på topp.

Matchresultatet? 2-0 till Zambia vilket var fullt rättvist. Moçambique spelade riktigt dåligt och Zambias målvakt var bäst på plan vilket resulterade i att de kunde kontra in både det första och andra målet. Zambia är tydligen något av ett boogieteam för The Mambas också. De moçambikiska fotbollsfansen verkar dock vara lika luttrade som GIF-Sundsvallsupporters och tog förlusten med jämnmod. Nästa gång vinner vi med 5-0 fick jag höra då jag sa att jag var besviken på matchresultatet. Tyvärr glömde vi vår kamera i bilen men Ivan tog några bilder så cred till han för dom.



4 comments:

Anonymous said...

Vuvuzelan står här hemma och väntar på dig. Du kan väl ta med den och pigga upp GIFSundsvall lite när du kommer hem? Imponerad att ni lärt er så många ord på konstigt språk!

Pat said...

Ha ha, nja, just vuvuzelabiten är jag ganska glad över att man slipper på svenska fotbollsarenor. Den positiva stämningen skulle jag å andra sidan gärna ta med mig till IP. Att vi lärt oss vad "mulungo" betyder (viting) är kanske inte så imponerande med tanke på att det är det vi blir kallade titt som tätt.

Den fulla jocken som satt bredvid mig på stadion såg det emellertid som sin uppgift att lära mig changana på riktigt. Det jag minns av hans lektion är att "nakurandza" betyder jag älskar dig. Ganska fint ord.

Jonathan said...

Den där jävla jocken. Varför hamnar man ALLTID bredvid honom?

Pat said...

Bra fråga men man får väl till viss del skylla sig själv som har samma fritidsintresse som jocksen antar jag. Det fascinerande är att det verkar vara ett universiellt fenomen. Han var ganska aggressiv & full men ville ändå bonda, det känner man ju igen tänk en full Wesslan i patronerna t. ex.

Som tur var försvann han i halvlek med sin flaska rom och sin vuvuzela och kom inte tillbaks. Mitt högra öra lider dock fortfarande efter sviterna av hans skrikande och tutande.