Det hände en jävligt obehaglig grej den här veckan. Min syrra råkade ut för en galning när hon skulle gå och handla på sitt lokala Willys i Gävle. En riktigt äcklig och wacko knarkarkille hoppade fram och hotade henne med en cykelkedja. Hotade att mörda och våldta henne om hon rörde sig. Det här var typ kl sju på kvällen så det kom ju massa folk gående och så. Men de gick över på andra sidan gatan och vågade inte ingripa. Så jävla läskigt, att det funkar så. Till slut ringde någon polisen som dök upp och psykot sprang iväg. Men då hade han hunnit säga så mycket vidriga saker att det känns som att jag skulle kunna slå sönder fanskapet om han befann sig öga mot öga med mig.
Polisen vet vem skabbet är och att han gör sådana där grejer för en kick. En liten knarkare som går igång på att hota folk. Han hade fortsatt med att mordhota en fjortonårig grabb dagen efter och tydligen tagits av snuten. Han har dömts till skyddstillsyn tidigare men att hota att mörda folk och traumatisera dom för livet är tydligen knappt värt ett åtal. Först hände det och sen läser man löpsedlarna om psykot som högg ihjäl en 9-åring då fattar man att något är snett alltså. Eller, det har man väl fattat för ett bra tag sen. När nån tok körde ner folk i gamla stan och yxmannen var igång för några år sen var det ju en massa rabalder om den obefintliga svenska psykvården. Men fram tills det senaste psykmordet har det varit locket på känns det som.
Det läskigaste var kanske min egen reaktion när jag fick höra det. Att jag förvandlades till värsta amerikanska republikanen och ville plocka fram ett baseballträ och ge igen.
Friday, January 26, 2007
Thursday, January 18, 2007
Blod, svett och hockey
Fan vad sugen jag är på Tom Malmquists poesisamling Sudden death. Har läst ett par recensioner av boken och några intervjuer med honom. Själv har jag aldrig spelat hockey men det verkar var den jävligaste av alla lagidrotter med sina inbyggda våldsmekanismer. Utdrag ur boken från dn: Kom igen då, kom då din lilla fitta, kom då, slår in näsben i isen, kom då, benen ur isen, skvätter om köttet, slask min hand plöjer upp, din lilla fitta, titta inte på mig blåtiror flyter ut i blå linjer, röda linjer, banka ut lillhjärnan
Man kan bli mörkrädd för mindre, vet inte vad det är som gör hockey så extremt men man kommer ju ihåg inställningen som präntades in i en av tränare och idrottsomgivning. Jag har de senaste åren utvecklat ett ärkejockande bestående av en rejäl dos fotboll, innebandy och badminton varje vecka. Idrottandet har aldrig varit så kul som det är nu. Det känns inte som en slump. Till skillnad från när man var kid kan jag nu välja vilka personer jag idrottar med. Inga hockeyfarsor som står bredvid och manar på längre.
Tuesday, January 16, 2007
Tomt
Idag jobbade jag för första gången sedan december och möttes av beskedet att en av mina favoritelever på skolan dött under jullovet. Med tanke på hur många gånger jag kommit hem efter jobbet och grymtat om "ungjävlarna" till Kristina kändes det riktigt hemskt. Vet inte vad jag ska skriva...
Monday, January 15, 2007
Störigt
Fan vad less jag är på alla tjommar som inte kan skriva ut ett förbannat förnamn på internet. "Jag hängde med A och sen kom B sen C, D, F och hela jävla alfabetet." Kan någon vänlig själ förklara VARFÖR det ska vara så svårt att skriva vad folk heter. Är det för jobbigt? Har man så ytlig bekantskapskrets att man inte vet vad ens kompisar heter? Om det handlar om någon slags anonymitet på nätet, att man inte vill "lämna ut" folk kan man väl åtminstone vara lite kategorisk och kalla alla sina vänner för "X". Då skulle jag möjligtvis kunna förstå varför någon agerar på det viset. Eller handlar det om någon slags bonding? Att man ska sitta och känna sig så jävla nöjd över att man får vara den där bokstaven på någons blogg eller valfri ungdomsgårdssida på nätet. Snälla förklara för jag fattar verkligen inte vitsen!
Oj, efter att ha läst igenom mina rader inser jag att detta ämne tydligen berört mig mer än jag befarat. Det var inte min meningen att vara såå hatisk, jag vill bara ha ett svar.
Oj, efter att ha läst igenom mina rader inser jag att detta ämne tydligen berört mig mer än jag befarat. Det var inte min meningen att vara såå hatisk, jag vill bara ha ett svar.
Thursday, January 11, 2007
Årets dråpligaste
Upplevde nyss en dråplig händelse på mitt lokala Hemköp. Ynglingen i kassan skulle promt legga mig för mitt inköp av nikotinfritt snus. Hallå, snuset innehåller INTE nikotin och jag är 26 fucking år gammal ge mig en jävla break. Pojkspolingen gav sig till slut när de bakom mig i kön började småskratta åt situationen. Min vecka som gräsänkling börjar lida mot sitt slut. Det har faktiskt inte manifesterat sig så mycket i min vardag förutom att jag ÄNTLIGEN fått tillfälle att se Arne Hegerfors fotbollstabbar (1 & 2).
Har iof börjat titta på Sports Night också, Aaron Sorkins serie före Vita huset och Studio 60, vilket visat sig vara en hit. Har aldrig gillat Felicity Huffman i Desperate Housewifes men här är hon lysande. På 22 minuter lyckas Sorkin nästan alltid få mig att garva, M*A*S*H-humor med mycket upprepningskomik, och typ sjukt ofta att nästan ta till lipen. Den manliga vänskapen mellan Josh Charles, ni vet han från Döda poeters sällskap, och Peter Krause är såå fin. En annan rolig sak med serien är att den verkar vara inspelad framför publik som garvar typ 2 gånger per avsnitt. Otroligt skön grej.
Fick värsta cdnostalgitrippen förra veckan när jag oförhappandes vandrade in på andra långatans cd-utförsäljning. La rabarberna på en gäng riktiga HC-Punk-klassiker, eller vad sägs om: Gorilla Biscuits Start Today, Earth Crisis Firestorm och Monster ep:n Honour Your Friends. Mest nöjd är jag nog över den sistnämnda, kommer ihåg att jag försökte beställa den en från en massa ställen under Stuguvägentiden men att den var slutsåld från det obskyra skivbolaget Deaf & Dumb. Finns ju med på samligsplattan men det här är ju the real thing liksom. Anders Wendin ser för jävla rolig ut i skivkonvolutet också. Nu ska det drickas visky, juleklapp från storebror, och tittas på andra säsongen av SN. Livskvalle med andra ord.
Har iof börjat titta på Sports Night också, Aaron Sorkins serie före Vita huset och Studio 60, vilket visat sig vara en hit. Har aldrig gillat Felicity Huffman i Desperate Housewifes men här är hon lysande. På 22 minuter lyckas Sorkin nästan alltid få mig att garva, M*A*S*H-humor med mycket upprepningskomik, och typ sjukt ofta att nästan ta till lipen. Den manliga vänskapen mellan Josh Charles, ni vet han från Döda poeters sällskap, och Peter Krause är såå fin. En annan rolig sak med serien är att den verkar vara inspelad framför publik som garvar typ 2 gånger per avsnitt. Otroligt skön grej.
Fick värsta cdnostalgitrippen förra veckan när jag oförhappandes vandrade in på andra långatans cd-utförsäljning. La rabarberna på en gäng riktiga HC-Punk-klassiker, eller vad sägs om: Gorilla Biscuits Start Today, Earth Crisis Firestorm och Monster ep:n Honour Your Friends. Mest nöjd är jag nog över den sistnämnda, kommer ihåg att jag försökte beställa den en från en massa ställen under Stuguvägentiden men att den var slutsåld från det obskyra skivbolaget Deaf & Dumb. Finns ju med på samligsplattan men det här är ju the real thing liksom. Anders Wendin ser för jävla rolig ut i skivkonvolutet också. Nu ska det drickas visky, juleklapp från storebror, och tittas på andra säsongen av SN. Livskvalle med andra ord.
Monday, January 08, 2007
King of Kings
När jag stiger in på den skabbiga krogen märks det på en gång att något är annorlunda. Det är alldeles för mycket folk i lokalen för att vara klockan tre på en söndag. Nästan alla platser är upptagna och den stackars ensamma tjejen bakom kassan ser ordentligt stressad ut. Jag orkar inte ens klaga på att mitt kaffe är iskallt när jag fått det, hon har fullt upp ändå. Hennes chef har uppenbarligen missbedömt hur omtyckt och älskad en av världens största fotbollsspelare fortfarande är i sitt hemland. Jag minns när Henrik Larsson debuterade i det svenska landslaget, det var i november 1993 och han nickade in ett mål mot Finland på Råsunda. Det är 13 år sedan nu, 13 år, det är halva min livstid. Under så lång tid har jag sett Henrik Larsson spela fotboll.
Ok, det ska villigt erkännas att jag kan räkna det antal Celticmatcher jag sett på en hand, men det är oväsentligt nu. När jag vid 26 års ålder sitter ensam på en skabbig sportbar i Göteborg med en samling tysta men förhoppningsfulla människor för att se en alldeles för gammal fotbollspelare göra debut i Manchester United spelar det ingen roll. Att jag inte känner en enda person i lokalen gör det hela ännu mer surrealistiskt. Kristoffer skulle komma men orkade inte trotsa spöregnet och lokaltrafiken. Känslan av ensamhet infinner sig inte riktigt ändå, det är lite som att vara på utlandssemester i en annan världsdel och stöta på nordbor. Man söker sig instinktivt till varandra på något sätt, vi mot dom liksom. Henrik Larsson mot världen. När den 35-årige skåningen vars fotbollskarriär jag följt i halva mitt liv gör mål i den 55 minuten lyfter hela lokalen. Det går verkligen rysningar genom min kropp på riktigt och straffmissen från i somras är förlåten.
Ok, det ska villigt erkännas att jag kan räkna det antal Celticmatcher jag sett på en hand, men det är oväsentligt nu. När jag vid 26 års ålder sitter ensam på en skabbig sportbar i Göteborg med en samling tysta men förhoppningsfulla människor för att se en alldeles för gammal fotbollspelare göra debut i Manchester United spelar det ingen roll. Att jag inte känner en enda person i lokalen gör det hela ännu mer surrealistiskt. Kristoffer skulle komma men orkade inte trotsa spöregnet och lokaltrafiken. Känslan av ensamhet infinner sig inte riktigt ändå, det är lite som att vara på utlandssemester i en annan världsdel och stöta på nordbor. Man söker sig instinktivt till varandra på något sätt, vi mot dom liksom. Henrik Larsson mot världen. När den 35-årige skåningen vars fotbollskarriär jag följt i halva mitt liv gör mål i den 55 minuten lyfter hela lokalen. Det går verkligen rysningar genom min kropp på riktigt och straffmissen från i somras är förlåten.
Saturday, January 06, 2007
2006
Högströms, Alfa-kassan, hysterisk nöjesguidenfest, Johnny Cash, Gamlestadsskolan, Vapnet, SIL, Rome, Dave Cockrum & Desmond Dekker RIP, Rednex + Kristoffer + Runkiballevideon, GIF-besvikelsen, Natalie Portman på SNL, Halloumi-körv, spökboll, Rossöhäng, Stäppvargarna, X-Men III, CP-Gillis, Lily Allen, måltorka, Ari Gould, Fotbolls-VM, TÅ, Kramforskorpen, Svanöhäng, Jon Bergström, "Feta fula amerikaner", Mattias Alkberg, Le Fredriks glädjeyra, "tacklingen", Swansea, Gunnar Ardelius, Finlandsfärja, Offside, Pingviner, Myspace, Napoli, Kalle Haglund på Svanö, Logan Echolls, fredagsbandy, "dörren", Ingenting, The Squid and the Whale, Ramlösa granatäpple, Heroes, Bad Religion och Lost-revival, Hagabion på fredagar, badminton, The Producers, Indiedrottning, Hot Chip, Bröllop, Masthuggsförräderiet, Gregorius, Big Love, Andreas "Herminator" Hermansson, Göterborgs rapé, Arsenal?, gubbrocken...
Subscribe to:
Posts (Atom)