Upplevde nyss en dråplig händelse på mitt lokala Hemköp. Ynglingen i kassan skulle promt legga mig för mitt inköp av nikotinfritt snus. Hallå, snuset innehåller INTE nikotin och jag är 26 fucking år gammal ge mig en jävla break. Pojkspolingen gav sig till slut när de bakom mig i kön började småskratta åt situationen. Min vecka som gräsänkling börjar lida mot sitt slut. Det har faktiskt inte manifesterat sig så mycket i min vardag förutom att jag ÄNTLIGEN fått tillfälle att se Arne Hegerfors fotbollstabbar (1 & 2).
Har iof börjat titta på Sports Night också, Aaron Sorkins serie före Vita huset och Studio 60, vilket visat sig vara en hit. Har aldrig gillat Felicity Huffman i Desperate Housewifes men här är hon lysande. På 22 minuter lyckas Sorkin nästan alltid få mig att garva, M*A*S*H-humor med mycket upprepningskomik, och typ sjukt ofta att nästan ta till lipen. Den manliga vänskapen mellan Josh Charles, ni vet han från Döda poeters sällskap, och Peter Krause är såå fin. En annan rolig sak med serien är att den verkar vara inspelad framför publik som garvar typ 2 gånger per avsnitt. Otroligt skön grej.
Fick värsta cdnostalgitrippen förra veckan när jag oförhappandes vandrade in på andra långatans cd-utförsäljning. La rabarberna på en gäng riktiga HC-Punk-klassiker, eller vad sägs om: Gorilla Biscuits Start Today, Earth Crisis Firestorm och Monster ep:n Honour Your Friends. Mest nöjd är jag nog över den sistnämnda, kommer ihåg att jag försökte beställa den en från en massa ställen under Stuguvägentiden men att den var slutsåld från det obskyra skivbolaget Deaf & Dumb. Finns ju med på samligsplattan men det här är ju the real thing liksom. Anders Wendin ser för jävla rolig ut i skivkonvolutet också. Nu ska det drickas visky, juleklapp från storebror, och tittas på andra säsongen av SN. Livskvalle med andra ord.
No comments:
Post a Comment