Fan vad sugen jag är på Tom Malmquists poesisamling Sudden death. Har läst ett par recensioner av boken och några intervjuer med honom. Själv har jag aldrig spelat hockey men det verkar var den jävligaste av alla lagidrotter med sina inbyggda våldsmekanismer. Utdrag ur boken från dn: Kom igen då, kom då din lilla fitta, kom då, slår in näsben i isen, kom då, benen ur isen, skvätter om köttet, slask min hand plöjer upp, din lilla fitta, titta inte på mig blåtiror flyter ut i blå linjer, röda linjer, banka ut lillhjärnan
Man kan bli mörkrädd för mindre, vet inte vad det är som gör hockey så extremt men man kommer ju ihåg inställningen som präntades in i en av tränare och idrottsomgivning. Jag har de senaste åren utvecklat ett ärkejockande bestående av en rejäl dos fotboll, innebandy och badminton varje vecka. Idrottandet har aldrig varit så kul som det är nu. Det känns inte som en slump. Till skillnad från när man var kid kan jag nu välja vilka personer jag idrottar med. Inga hockeyfarsor som står bredvid och manar på längre.
14 comments:
Jag är lite kluven. Kommer granterat att läsa den, men blev rejält opeppad av DN-recensionen av Anna Hanllberg, som var ganska osmaklig i sin kritik och lät den spilla ut över hela praktiken ishockey. När man ska trampa ner på fotboll är det ju oftast läktarvåldet man tar upp, inte hur utövarna beter sig. Vad gäller hockey finns ingen urskiljning. Då ska man slå ner alla män från arbetarklassen och landsbygden som överhhuvudtaget haft nåt med sporten att göra.
Mönstret är så tydligt, medelklassen vill trycka ner arbetarklassen och då är ju idrott ett lämpligt forum. Ungefär såhär.
"Se så dom beter sig, arbetarmännen. Så bestialiska, så våldsfixerade, homofobiska och kvinnofientliga. Ingen hyfs har dom, ingen stil. Arbetarmän är verkligen barbarer. Fy!"
Författaren har ju spelat hockey och måste väl kunna kritisera sporten utan att vara en "klassförrädare".
Jag blev sjukt osugen på att läsa boken av Svd:s recension där recensenten skriver att "Tom Malmqvist beskrivningar av mobbning i omklädningsrummet, hur matchens sämste lirare får sätta en pissluktande suspensoar över ansiktet, hör rimligen till pojkhockeyn och är naturligtvis hur som helst beklämmande, men är det någon utanför Kulturhuset vid Sergelstorg som förfasar sig över sådant?"
Nej visst det är ju rimligt att mobbas i grupp att tycka att det är förkastligt är förstås medelklassigt och fjolligt.
den här diskussionen har vi väl varit inne på förut? det där med att hockey är arbetarklassens sport verkar ju variera (jag har noll koll men borde inte fotboll vara det snarare?). när jag jobbat på lågstadieskola har det inte varit arbetarklassungar som spelat hockey utan de som hade pappor som orkade skjutsa på träning, hade råd att köpa utrustning osv. dessa ungar var helt vidriga eftersom deras hockeytränare indoktrinerade dem i en helt annan anda än den som personalen på skolan försökte med, eftersom det var ok att ropa fitta och hora på träningen tyckte de att det var ok på skolan också, eftersom de duktiga killarna inte behövde passa till andra på träningen utan bara fokusera på att själva göra mål tyckte de inte att de behövde det på idrottslektionerna heller (oavsett sport) osv. det verkade sjukt jobbigt att hela tiden försöka avprogrammera ett dåligt beteende som uppmuntrades på träningen. man blev typ arg bara man såg ryggen på deras ÖIK-jackor. iofs vill jag minnas att det var ungefär samma sak med fotbollskillarna när man själv gick i skolan, jag har nog bara svårt för jocks överlag.
när jag och björn såg kalla fakta om hockeyvåldet igår började vi tjaffsa lite igår om huruvida våra barn ska få spela hockey eller inte. björn hävdade att man får värre skador av fotboll men var tvungen att erkänna att han hade fel när reportaget redovisade hockey-hjärnskakningar. det slutade med att björn bestämde att hans anabolabarn skulle få spela hockey och slå mina bögbarn.
Jag tyckte ingenting om boken, inte alls, jag har ju inte läst den (inte för att det har hindrat mig förut, hehe). Det var recensionen jag irriterade mig på, Hallberg verkade vara av åsikten att alla som hade spelat hockey skulle ställa sig upp på rad oh be om ursäkt.
Håller med Ellen om att det finns få sporter som känns så medelklass som just hockey. Det har väl gjorts en jäla massa reportage om just den grejen. En idrott där ungdomstränarna systematiskt belönar sina kids för saftiga tacklingar känns ju dessutom helt störd. Mina barn ska bara få spela innebandy.
Jag misstänker att Ellen och Patrik med att kalla ishockey för en medelklassport menar at den är dyr. Men man måste ju faktiskt göra en lite mer avancerad analys än då. Vi vet ju mycket väl att string-hyllor kostar nästan ingenting och att det inte är vidare svårt att klä om en soffa från myrornas med årtiondets tyg, samtidigt som en plasma-TV och en skinnsoffa kostar multum. De tidigare är medelklass, de senare arbetarklass. Ingen kan väl säga emot mig?
Nu ska jag inte dra för stora slutsatser utifrån vad som finns i min omedelbara närvaro, Mörn brukar varna mig för det. Men. När jag och mina vänner under de sena tonåren ville skilja oss från arbetarklassen, på den tid då vi förstod att samhället var skapat för “oss” och inte “dem”. Var de inte då “hockeykillar” blev ett begrepp? Var de inte dem som vi, vid sidan av bönder, smutskastade? Skulle Patrik och Ellen vilja kalla de egenskaper vi ansåg dem besitta för klassiska borgerliga eller bohemiska egenkaper (jag går här så långt att jag delar upp medelklassen i traditionalistiska borgare och radikala bohemer)? Var det kanske inte tvärtom så att de som själva kastade glåporden kanske till och med hade varit utomlands eller på museum oftare än hockeykillarna?
Ishockey är en intresant sport eftersom den utövas mer på landsorten än inne i stan. Om vi kollar på Elitserien i ishockey kan vi se att x lag av x kommer från landsorten. Vad kan detta bero på? Kan det vara så att Luleå, Leksand, Mora, Skellefteå, Västra Frölunda och Örnsköldsviks utpräglade medelklasskulturer gjort att hockey är så stort där, samtidigt som arbetarkulturen i Örgryte och Solna gör att ÖIS och AIK inte är representerade i Elitserien? Naturligtvis är det helt tvärtom. Hockey är ruralt och kopplat till arbetarkultur.
Om vi ska gräva djupare i det här blir ju rapporteringen från ishockey också av vikt. Idag finns ju spännande fotbollsmagasin som Offside med långa reportage med fokus på fotbollens sociala och kulturella aspekter. Ishockey kan man mest läsa om på Aftonbladets sportbilagas löpsedlar. Arena-skribenter i fotbollsmagasin tillhör nu vanligheten. Hockeyn skyr de däremot.
Arrangemangen då? Vad gäller fotboll har ju Tifokulturen spridit sig, där supporterföreningar deltar aktiv och tillsammans skapar ögonblickens konstverk i form av banderoller som vecklas ut över publiken eller plakat med färger som man bär upp och formar bilder med. Låter som nåt som tilltalar medeklass. Sen har vi ju hockey. Där har man pom-pomflickor och explosioner i matchintroduktionerna.
Sen får vi ju inte glömma att ishockey inte bara i Sverige är provinsiellt. Det är dessutom en sport som bara utövas i några få länder. Att en sport som i större utsträckning bara utövas i sju-åtta länder skulle vara den i Sverige, som mest tilltalar medelklassen, vilket kontentan av Patrik och Ellens uttalanden vore, verkar väldigt orimligt med tanke på medelklassens traditionellt internationella smak.
Jag tror tvärtom att de flesta medelklassföräldrar är rädda för att skicka ut sin barn på isen i en ganska skadedrabbad sport, medelklassföräldrar har ju högre utbildning och är oftast mer hälsomedvetna än arbetarklasföräldrar.
Sen har vi ju dock det där med huvudstaden. Min bror tränar ett P15-lag och de mötte för ett tag sen AIK i en ungdomscup. Brorsan frågade AIK-tränaren vad det kostade att vara med i föreningen under ett år. 13 000 svarade tränaren, men då får man klubborna på köpet. I Kramfors Alliansen får man däremot två klubbor och ett årsmedlemskap för 1000 kr. Och Kramfors vann över AIK med 7-3.
Just ishockeyn ligger väldigt nära mitt hjärta. Att det finns en sport där jag får heja på killar från mitt kvarter Jättesta i Kramfors, som Tobbe Viklund och Magnus Wernblom (som tillhör landets yppersta elit), är väldigt viktigt för mig. Och alla kalla kvällar i ishallar, då jag följde med min lillebror och kollade på ishockey, förberedde aldrig mig på att träffa mina nuvarande vänner från hem med riktig litteratur i bokhyllorna och med föräldrar med akademiska utbildningar. Den lärde mig aldrig konversera i de där hemmen, den vara aldrig ett samtalsämne att ta upp med de där vännerna, den togs aldrig upp som ämne över de där middagarna med exotiska, vegetariska rätter. Om nu ishockey vore den sport som var mest medelklass borde den ju åtminstone ha gett mig lite råg i ryggen inför möten med medelklassens barn.
Jonny det är väldigt konstigt att du inleder med att tolka dn-recensionen som ett utryck för klasshat då den kritiserar den systematiska sexismen och förhärligandet av våld. Det är ju du som gör tolkningen att detta är ett utryck för arbetarklassbeteende, ingen annan.
Så här skriver du:
"Vad gäller fotboll har ju Tifokulturen spridit sig, där supporterföreningar deltar aktiv och tillsammans skapar ögonblickens konstverk i form av banderoller som vecklas ut över publiken eller plakat med färger som man bär upp och formar bilder med. Låter som nåt som tilltalar medeklass. Sen har vi ju hockey. Där har man pom-pomflickor och explosioner i matchintroduktionerna."
Om vi antar att det är så att hockeyn är smaklös på samma sätt som arbetarklassen (din tes), är det då föraktfullt att inte gilla den? Måste vi omhulda allt som inte är ett utryck för "medelklassvärderingar"? Att blogga om att stå i en kall ishall och kolla på "sina grabbar" är väl det mest stereotypa medelklassiga som finns? Exoticiserande och romantiseranade av arbetarkultur har ju alltid varit en populär aktivitet för "bohemer" och akademiker.
Jag vill påminna om att Björn har spelat hockey och så vitt jag vet var inte han arbetarklassunge under sina första tolv eller fjorton år. Det är inte empiriskt material nog, men så är inte heller ditt geggia svammel om kramforsgrabbar.
Appropå att ta avstånd från hockeykillar så handlade ju det främst om att så gott som alla hockeykillar man har stött på har varit machoidioter. Jag har däremot träffat många trevliga "bönder" under min uppväxt.
När jag spelade basket så var det ju också så att vissa killar var dum i huvudet och att de säkert blev triggade av att deras ego förstärktes av uppmuntran. Men till skillnad från på hockeyträningar så uppmuntrades aldrig "tufft" spel. Att skrika hora var inte heller okej. Inte heller att slå någon i ansiktet utan handskar.
Man kan inte ursäkta grisigt manligt beteende med att det är "arbetarklasskultur". Då kan man lika gärna förvsvara kvinnovåld med att det är vanligare i fattigare familjer med att det är arbetarkultur.
Mobbin förekommer i alla samhällklasser, men blir inte mer okej om det utförs av människor med arbetarklassbakgrund.
bra att du tog upp sthlm för jag hade precis tänkt kontra med det jag hört av ellinor (som är från sthlm). men kan det inte vara så att hockeykulturen på samma sätt skiljer sig mellan landsbygden och tex odensala, centrala östersund? eftersom jag inte är uppvuxen på landet vet jag ingenting om hur det är där, jag kan bara redogöra för de "hockeykillar" jag haft i skolan/gått i skolan med. de jag gick i skolan med hade definitivt varit utomlands mer än jag, tänkte även ta upp björn som exempel på hockeykille från hem med riktig litteratur i bokhyllorna och föräldrar med akademiska utbildningar. på parkskolan var arbetarklassen snarare ligister som bodde på körfältet och hade rökt sen i fyran. det var dem folk såg ner på och tog avstånd ifrån. hockeykillarna klumpades nog mer ihop med jocks. men om det är som du säger att hockey utövas mer på landsorten än inne i stan så är mina exempel inte den mest representativa gruppen, jag ville väl mer peka på att det kanske kan variera lokalt.
fast pompom-flickor förekommer även på fotbollsmatcher (iaf i östersund), även på DAMfotbollsmatcher det är rätt roligt/sorgligt. min kompis emma som spelade fotboll störde sig sjukt mycket på det.
martin är det verkligen så att våld i hemmet är vanligare i fattigare familjer? jag har för mig att jag fått lära mig att det är en missuppfattning men hittade ingen statistik på internet att backa upp det med.
Det är en missuppfattning att inte kvinnovåld förekommer i välbeställda hem. Att kriminalitet och våld är överrepresenterat i fattiga familjer och i familjer med sociala problem (dessa två grupper hör ju också ihop) är nog rätt statistikt belagt. Men jag ska kolla upp källa innan jag tar gift på det. Men man kan nog se sambandet mellan fattigdom/klassförtryck och sociala problem/våldsutövning som rätt grundat.
David: Jag skrev om DN-recensionen, inte SvD-recensionen. Äpplen är äpplen. Inte päron.
Martin: Att jag skulle kalla det föraktfullt att inte gilla ishockey stämmer iofs, men dat var inte det jag skrev om. Jag skrev att jag inte kunde förstå hur man kunde tycka att ishoickey var medelklass. Jag tycker inte heller att det är okej att mobbas, jag vet inte riktigt vad du vill relatera mobbar-grejen till. Men det är ju fint att du tycker så. Så kan vi vara ense om nåt.
Med min text menade jag mest, precis som du ju acknowledged (läst på engelska idag), att ishockey var främmande för dem som inte utövar sporten och att det främst var arbetarkids som höll på med sporten. Och eftersom alla här verkar tro att hockey går ut på att slåss utan handskar, skrika hora åt sina kompisar, kissa på bastuaggregatet och riva Bonniers etikettbok i små små bitar, tror jag att jag har rätt.
Men va fan, du har ju inte spelat hockey själv! Och du är inte den enda som kommer från landet. Tror du inte man spelar hockey i Brunflo? Vi har ju klanghallen dit gamla kända ryssar får åka och supa på äldre dar. Som David (tror jag) påpekade så sysslade arbetarklassen främst med olika typer av motorer där vi kommer ifrån. Hockeygubbarna kom hellre från villorna i brunflo.
Haha, fick ett roligt telefonsamtal där mr Hockey erkände att han hellre går på poesifestival än Modomatch. Men det är fint att du håller garden uppe jonny.
öh, jag ville inte säga annat än att jag spelat hockey i fem år. visste inte om ni visste det. jag kan göra baklänges översteg ÅT BÅDA HÅLLEN.
/han1
Johny, jag är medveten om att du skrev om dns recension det framgick av ditt inlägg, jag valde att kontra med svds recension eftersom den enligt mig tog motsatt sida i den konflikt du målade upp. Jag ville så att säga nyansera bilden lite, det brukar ses som moget och ett tecken på att man "växer upp" att man kan se på något från olika perspektiv. Och tänkte att du kanske skulle kommentera att sveriges näst största morgontidning med kanske ännu mer finkulturellt kapital faktiskt hånade bilden av den kulturella medelklassen mer än den schablonartade bilden av hockeyspelaren som du menar målades upp i dn.
hanet: det kommer som en fullständig överraskning för mig att du tillhörde arbetarklassen i fem år.
Post a Comment