Det hände en jävligt obehaglig grej den här veckan. Min syrra råkade ut för en galning när hon skulle gå och handla på sitt lokala Willys i Gävle. En riktigt äcklig och wacko knarkarkille hoppade fram och hotade henne med en cykelkedja. Hotade att mörda och våldta henne om hon rörde sig. Det här var typ kl sju på kvällen så det kom ju massa folk gående och så. Men de gick över på andra sidan gatan och vågade inte ingripa. Så jävla läskigt, att det funkar så. Till slut ringde någon polisen som dök upp och psykot sprang iväg. Men då hade han hunnit säga så mycket vidriga saker att det känns som att jag skulle kunna slå sönder fanskapet om han befann sig öga mot öga med mig.
Polisen vet vem skabbet är och att han gör sådana där grejer för en kick. En liten knarkare som går igång på att hota folk. Han hade fortsatt med att mordhota en fjortonårig grabb dagen efter och tydligen tagits av snuten. Han har dömts till skyddstillsyn tidigare men att hota att mörda folk och traumatisera dom för livet är tydligen knappt värt ett åtal. Först hände det och sen läser man löpsedlarna om psykot som högg ihjäl en 9-åring då fattar man att något är snett alltså. Eller, det har man väl fattat för ett bra tag sen. När nån tok körde ner folk i gamla stan och yxmannen var igång för några år sen var det ju en massa rabalder om den obefintliga svenska psykvården. Men fram tills det senaste psykmordet har det varit locket på känns det som.
Det läskigaste var kanske min egen reaktion när jag fick höra det. Att jag förvandlades till värsta amerikanska republikanen och ville plocka fram ett baseballträ och ge igen.
7 comments:
jag tycker att både baseballhämnden och den ofattbara fegheten är mänskliga reaktioner. jag minns att jag tyckte att det var helt sjuuukt när jag läste om tjejen som blev mördad i ett kvarter där en massa grannar i området hade hört hur hon skrek men ingen hade gjort något, alla hade undrat om inte nån annan skulle göra nåt. eller artikeln där en kvinnlig reporter blev fake-misshandlad av sin "kille" mitt på stan i sthlm och folk bara passerade utan att göra något. men efter att jag själv blev vittne till en misshandel i höstas insåg jag att jag är precis lika ryggradslös själv. jag blev skiträdd, gick en omväg förbi för att inte dra åt mig uppmärksamhet av psykogänget och skyndade mig sen tillbaka när de gått (misshandeln var bara ett par snabba slag och sen drog de snabbt vidare men han lär ju ha blivit lika traumatiserad vilket som). jag skulle kunna skylla på att de var ett helt gäng påtända killar och att man inte har så mycket att sätta emot då men en galen kille med cykelkedja skulle jag nog inte heller vilja konfrontera. jag funderar på det här med vapen, jag tror starkt på el-pistol, fast när jackass-killarna testade "självförsvarsvapen" fick faktiskt ögonsprayen bäst betyg.
För nån vecka sen gick jag på första långgatan och såg en reklamaffisch för en ny försvarsspray. Jag reagerade på att reklamen var så osmaklig. Det stod nåt i stil med "Det oprovocerade våldet ökar med X procent, skaffa yadayadasprayen". Det kändes så USA liksom, vi skaffar mer vapen, typ iaf, så löser sig det här med våldet. Men just nu känns det som ett bra alternativ.
Tror inte våldet har ökat något. Kan inte svara för alla typer, men överlag så har det legat på en rätt jämn nivå de senaste trettio åren eller något sådant. Statistiskt sett ökar inte psykbrotten heller. Det är ju fortfarande vänner och familj som kommer att misshandla eller döda dig.
Men det är ju lika hemskt med galningar ändå.
Nej våldet har inte ökat antalet mord har tom sjunkit sen sjuttiotalet. Däremot finns mycket mer vapen och droger i omlopp nuförtin, har jg fått för mig.
Hemskt med syrran pat, sånt där får en verkligen att tänka på hur skört och sårbart samhället är och hur lite man behöver skrapa på sin egen civiliserade yta innan man känner sådan där primitiv agrresivitet och ilska.
Sen finns det väl fler männiksor med psykiskta problem ute isamhället idag än säg för tretti år sedan. I samband med en reform i början på nittioatalet släpptes ju många människor ut från institutioner som de bott på i hela sitt liv och förväntades klara sig närmast själva.
Fast jag tror att den där reformen har framställts lite annorlunda än vad den var. Att man ville få ut folk från instutitioner är ju inte så konstigt - de har ju haft en dålig klang inom psykvården. Det har inte handlat om att man knutit upp tvångströjorna och släppt ut dem på gatan utan att man försökt att anpassa dem till ett normalt liv med stöd i hemmet. Sedan tror jag också att det har blivit en konflikt mellan landsting och kommun, vilka som ska ha ansvaret.
Jag tycker inte att man får glömma att di galna också har familjer och anhöriga. Det är så lätt att prata om att låsa in folk, men tänk om det er mamma, partner, barn, brorsa och så vidare.
jo jag överdrev lite jag tror absolt inte att de hade det bättre på institutionera med tvångströja och tung medicinering utan jag förespråkar precis som du mörn att psykiskt sjuka skall få vara ute i samhället. Problemet med reformen var väl precis som du påpekade att de psykiskt sjuka hamnade i ett ingemansland mellan kommuner och landsting och att det inte fanns resurser nog att täcka de kostnader som skulle ha krävts. Detta har lett till att många psykiskt sjuka har blivit hemlösa och eller missbrukare och därför återfinns ute i samhället på ett helt annat sätt än för trettio år sedan då de var inspärrade. Men och detta är viktigast, jag tror statistiskt sett inte att man idag löper större risk att bli utsatt för ett brott av en psyksjuk än för tidigare, men de finns ute i samhället och vi träffar på människor med psykiska problem oftare idag. Så man skall självklart inte dra alla med psykiska problem över en kam som det görs i massmedia och måla upp den som potentiella mördare. Utan den farligaste människan för dig personligen är ju som påpekats din partner eller din förälder.
såna är vi, storasyskonen och familjemedlemmarna. Hälsa Maja från mig!
Post a Comment