Svinsnart

Nedräkningen fortsätter, exakt en vecka kvar till avfärd nu. Känns därför extra skönt att en viktig pusselbit föll på plats idag. Jag fick nämligen äntligen tag på den projektansvarige personen på MSB (ni vet gamla Räddningsverket) som har hand om myndighetens verksamhet i Moçambique. Förutom gedigen bakgrundsinfo om översvämningarna år 2000 och en bra beskrivning av hur läget ser ut idag så lovade han att kunna förmedla kontakt med relevanta myndigheter och organisationer på plats i Maputo. Framförallt samarbetar MSB med deras motsvarighet i Moçambique: Instituto Nacional de Gestão de Calamidades (INGC). Även om MSB inte direkt arbetar med Early Warning Systems (EWS) så har de bra kontakt med INGC som har huvudansvaret för EWS i landet. En potentiellt mycket givande kontakt med andra ord.

Har även bokat svindyrt, med vår budget räknat iaf, hotell för de första nätterna i Maputo. Hoppas verkligen att det går att fixa en smidigare lösning på plats annars blir det mycket bo och lite äta om jag säger så.

Såg Svinalängorna igår förresten, lätt den bästa svenska film jag sett sen De ofrivilliga. Lipade lipen med kulturtanterna i salongen och imponerades av bra skådespeleri, snyggt foto och fantastisk rekvisita inramat av stämningsfull musik. Svinbra skulle man kunna säga. Gud alltså det är kanske tur att jag ska flytta från GBG snart…
/Pat

Informação

Snart är det dags, en och en halv vecka kvar till avfärd nu. Det mesta är klirrat, boende är fortfarande en olöst fråga men det lär bli nåt lite mer fancy hotel de första nätterna så får vi leta efter ett mer ekonomiskt hållbart alternativ då vi är på plats i Maputo. Eftersom det kommer tragglas så mycket om Moçambique här de närmsta månaderna tänkte jag att det kunde vara på sin plats med lite utbildande inlägg om landet. I en klassisk inforuta från utrikespolitiska institutet hittar man följande info:
Invånare: ca 21 miljoner (varav 1,2 i Maputo)
Religion: majoriteten är kristna (flest katoliker) eller följer någon traditionell afrikansk religion, 20 procent är muslimer.
Folkgrupper: bantufolken makua-lomwe, tsonga, shona m fl.
Språk: Portugisiska är det officiella språket men ett 20-tal lokala språk förekommer (varav makua och tsonga är störst), swahili talas vid kusten.


Så här ser Moçambiques flagga ut:




Den bilden säger ganska mycket om Moçambique. När landet frigjorde sig från Portugal 1975, som under Salazars fascistregim vägrade släppa sina kolonier till skillnad från andra europeiska kolonialmakter, tog nämligen Frelimo, Frente de Libertação de Moçambique över makten. Partiet bildades 1962 och var från början strikt marxist-leninistiskt. Nu är Frelimo ett statsbärande politiskt parti i landet, där de tillsammans med den f d gerillan Renamo, Resistência Nacional Moçambicana, dominerar politiken. För att förenkla det något var Renamo under kalla kriget sponsrat av Rhodesia under Ian Smith och Sydafrika under apartheidregimen. Även Reagan och CIA gillade gerillans anti-kommunistiska politik, Thatcher med för den delen.

De två före detta ärkefienderna är alltså fortfarande de bärande politiska aktörerna i landet. Det socialistiska Frelimo har tydligen sitt största stöd i söder, där även huvudstaden Maputo ligger, medan Renamos anhängare till största delen återfinns i norra och centrala Moçambique. Det är en intressant uppdelning för mig då de största problemen med översvämningar återfinns i landets centrala delar men den styrande makten sitter i söder.

Gästspel

Hej!

Den här bloggen kommer, som även lanserats i tidigare inlägg att gå in i, ska vi kalla det för ett projekt för att vara tidsenliga. Jag steppar in som en gästspelare, en projektanställd, en resebloggare - gästbloggerskan! Får lite känslan av att detta, mitt första inlägg blir som att provjobba och att jag nu borde presentera mig lite närmare, kanske göra lite reklam för att detta projekt inte ska leda Patrik i en konkurs (i bloggvärlden, inga läsare?).

På sidan bok.nu får en skriva, ungefär som på fejan under sitt namn, i profilen, beskrivande ord om sig själv. Där står följande att läsa om gästbloggerskan:
Psykolog
Feminist
Naturälskare
Musiklyssnare
Filmtittare
Bokläsare
Pysslare

Så! Där har ni mig. Värmer upp med en bild från den tuffaste resan, Thelma & Louises resa. En riktigt så tuff resa kommer vår, förhoppningsvis, inte att bli! Hoppas ingen blir besviken.

Häng me!

Metamorfos

Snart blir det ett nytt grepp på den här bloggalajnen. Resbloggar är ju poppis har man förstått och om bloggandet ska hållas vid liv är det ju nästan oundvikligt att det blir ett resfokus när jag drar till Maputo i februari. Exotiskt så det förslår.

Den stora förändringen, spänningen måste vara olidlig, är dock att Marita kommer att börja skriva här också. Istället för att skicka massmejl och hålla på så tänkte vi uppdatera bloggen lite oftare och trycka in lite bilder också. Bah så ni vet.

Vi har redan börjat förbereda oss för afrikavistelsen genom att börja knapra malariaprofylax. Lariam heter den billigare varianten som vi satsat på, lite läskigt är det eftersom det figurerar så många skräckhistorier om bieffekterna av preparatet. Man kan tydligen bli psykotisk och drömma fruktansvärda mardrömmar bland annat. Hittills har jag bara känt mig extremt trött, typ som att vara kroniskt bakfull. Perfekt då min koncentrationsnivå skulle behöva hållas på en extrem hög nivå för fredagens SEA-tenta.

En sak är dock säker med lariam, man rekommenderas att inte bli på smällen då man käkar det. Vi kommer med andra ord definitivt inte att följa babyboomtrenden 2011 det är säkert. Räknade till att åtta par i min närhet ska bidra till rikets fortplantning i år, en liten befolkningsexplosion skulle man kunna säga. Vet inte riktigt hur jag reagerat på det där än om jag blivit mer peppad eller bara avskräckt. Hur som, i år blir det inga knoddar iaf.

Englands finest

Igår såg jag och M de två första avsnitten av This Is England 86 och blev båda lite förälskade i Vicky McClure som spelar karaktären Lol. Hennes stil och agerande utstrålar liksom coolhet på ett förtrollande vis, att hon är en vacker och begåvad skådespelargös som kommer bli stor känns inte som en så vild gissning direkt.

Jag gillade verkligen långfilmen, svårt att inte falla platt för en snygg film om skinheads med samma namn som en gammal clashdänga. Fast just den låten har varken använts i filmen eller serien vad jag hört. Annars håller tv-seriens soundtrack minst lika hög standard som filmen. En grej som ofta irriterar mig med brittiska tv-produktioner är att de nästan alltid vill kasta in lite pajaskomik någonstans. Liksom för att lätta upp stämningen om det blir för mycket realistiska dramaskildringar. Tredje säsongen av Skins förstördes nästan helt av den här typen av buskisliknande företeelser. Shane Meadows har tyvärr inte lyckats hålla fingrarna ifrån den här brittiska traditionen när han nu fått chansen att utveckla sina skinheadkaraktärer i en fyra avsnitt lång miniserie. Jag har som sagt bara sett halva serien och buskishumorn kanske inte är ett stående inslag. I det första avsnittet manifesterades iaf den här störiga företeelsen genom ett efterblivet moppegäng som skulle kunnat figurera i en Bertfilm. Tråkigt att Joe Dempsie som spelade Chris i första generation av Skins används till att spela en så platt karaktär som moppegängledarens sidekick.

Nu menar jag inte att det är fel per se att blanda in lite komik i en dramaserie det handlar väl snarare om vilken form av komik det gäller. Anyways, TIE86 är en uppfriskande fläkt i tv-utbudet och jag tog det som en glad nyhet att Meadows har planer på att göra en uppföljare som ska utspela sig 1990. Denna tänkta fortsättning ska fokusera på Manchesterscenen med allt festande och knarkande det nu innebar. Låter som att det skulle kunna bli en värdig fortsättning.