Snöbollen rullar

Ok, nu har det börjat på riktigt: arbetet med intervjuerna. Vi har ju inte skrivit sådär överdrivet mycket om värmen här nere känns det som. Temperaturen var väl mest en chock i början och på den senaste tiden har vi så smått börjat vänja oss vid den i snitt 30 gradiga värmen. Det är dock en sak att hantera vädret i shorts, flip flops och t-shirt och en helt annan att göra det i svarta kostymbyxor, finskor och långärmad skjorta. Detta fick jag erfara idag då jag satt fast i en taxi utan AC på väg till min andra intervju en bit utanför stan. Tror helt ärligt att jag aldrig har svettats så mycket i hela mitt liv. Vinylskivor under armarna är liksom bara förnamnet det är när hela ryggen är klibbig som det börjar bli riktigt jobbigt. Att anlända till en intervju i detta tillstånd är inte idealt kan jag meddela. Till saken hör att de myndighetskontor jag besökt ofta har väldigt väl fungerande luftkonditioneringar så att svetten där får chansen att kylas ned ordentligt och min lilla förkylning håller sig kvar i kroppen.

Intervjuerna har emellertid flutit på bra, snöbollen har börjat rulla så att säga. Har använt röstmemon på iPhonen för att spela in dem och kvaliteten på dessa upptagningar har fungerat utmärkt. Min handledare rekommenderade att jag bara skulle använda inspelningarna som backup och istället försöka föra anteckningar i första hand. Det är ju så jag brukar göra då jag jobbat journalistiskt för TÅ också men jag har redan märkt att det är betydligt knepigare i det här fallet. Dels för att intervjuerna görs på engelska och det varken är mitt eller informanternas modersmål men också för att detaljerna ofta känns viktigare här än de kan vara i en kortare nyhetsartikel. Således har en stor del lagts på transkribering. Har aldrig jobbat på det sättet egentligen och förstår nu verkligen alla invektiv som jag hört användas om denna syssla. Det tar ju så sjukt lång tid. Att transkribera en timmes intervju tar i snitt en arbetsdag i besittning.

Initialt hade vi en tanke på att lägga en viss tid på att besöka Zambezifloden och kanske lägga en vecka på detta. Dels för att det skulle kunna finnas intressanta personer för mig att intervjua där men också för att en annan MFS-are som också skriver om varningssystem för översvämningar skulle hålla till där. Hon har dock redan lämnat landet har jag nu fått reda på och alla organisationer, NGOs etc som jag skulle kunna träffa där har sina huvudkontor i Maputo så ur det hänseendet finns det inte heller någon större anledningen att lägga den tiden på att ta sig dit. Vi har därför beslutat oss för att vi stannar i Maputo till slutet av mars, vilket bör vara tillräckligt för att jag ska hinna utföra tillräckligt med intervjuer, och sen satsa på en veckas semester i Tofu istället.