En fredagskväll

Att sitta hemma själv en fredagskväll känns per definition som en deppig grej. Har gjort allt för att undvika detta på sistone. Men ikväll finns det inget egentligt val, tenta imorgon och ingen idé att hitta på något förutom sista minuten plugg. Nu kan jag inte fylla mitt huvud med mer information om biochemical oxygen demand, exergi eller habitatminskning. Istället lyssnar jag på P3 och slås av hur en låt kan ha sån förändrad innebörd beroende på ens tillstånd. Jag hörde och såg videon till David Guettas Love is gone första gången hemma hos Jonny i Kramfors under sommaren. Vi enades om att det var en riktigt intetsägande text och att låten vore astrist att höra på radio där man inte ens fick se den heta gösen i videon. Samma textrad repeteras i princip under hela låten:

"What are we suppose to do
After all that we've been through
Where everything that felt so right is wrong
Now that the love is gone
Love is gone...."

Exakt samma textrad fick mig att gråta när jag hörde den för en månad sedan, jag lipade iof till Sean Kingstons Beautiful Girls också men ändå. Love is gone var på radion alldeles nyss igen och då kändes det bara skönt att höra den. Jag skulle kanske omvärderat den oavsett, men nu känns den som en parameter för var jag står. Det var inte direkt den betydelsen jag trodde att låten skulle få när jag låg och sunkade på Jättestagatan i somras.

Guldfisken strikes again

Lika lätt som det är att glömma bort fördelarna med att ha ett kneg, öh? pengar?, är det uppenbarligen att nackdelarna med att vara fattig student undslipper en. Även om majoriteten av min studietid varit en lattjo och ganska slapp tid så hade jag totalt ignorerat den här jobbiga upptakten inför en tenta som jag befinner mig i nu. Borde plugga men bloggar eller facehorar istället. Till skillnad från andra kurser jag avhandlat på Göteborgs universitet är jag dock ganska säker på att det inte går att slacka mig igenom det här. Environmental science har jag inte liggande bakom örat på samma sätt som historia eller statsvetenskap.

Förutom att shapa upp min studiedisciplin måste jag börja laga mat igen. Kan inte längre skylla på att det är "synd om mig" för att ursäkta mitt äta-ute-beteende. De få gånger jag lagat något hemma har det 9 av tio gånger varit quorns färdiga pyttipanna. Lamt! En bra grej är iaf att Björn och Ellen kan ta över lägenheten om en månad. Men bara en månads dubbel hyra kan som bekant ha förödande konsekvenser för en slösig studentekonomi. Har iofs styrt upp ett extrajobb men några såna cash lär jag inte se röken av förren november. Ser sjukt mycket fram mot flytten nästa vecka. Till helgen blir det dessutom hummerhelg på Rossö efter tentan, det kommer att bli ett välkommet avbrott i vardagen.

Bara FÖR mycket

Fejsbokhysterin börjar bli löjlig nu. Jag har inte tröttnat på sidan än men däremot är jag helt förbannat less på medias facebookrapportering. City tog väl priset med löpsedeln "Kända göteborgare på Facebook" härom veckan, men det var bara toppen av ett isberg. En skörd av söndagens kvälls och dagstidningar går inte att ögnas igenom utan att fullständigt bombarderas av facebookbevakning. DN:Söndag har ett helt uppslag "Kerstin, 68: Så lärde jag mig facebook", Aftonbladet är inte så långt efter med rubriken "Facebook har blivit en drog". Visst, asmånga svennebananer har skaffat fejan och det är väl värt att uppmärksammas pga sitt nyhetsvärde. Men det känns som att majoriteten av de artiklar jag läst om "internetflugan" mer är en stor reklamkampanj än objektivt rapporterande av ett skeende. Lam journalistik helt enkelt.

Annars då? Jorå, skrev på andrahandskontraktet för lägenheten på Seminariegatan i fredags så det blir flytt om två veckor vilket känns oerhört befriande. De ekonomiska konsekvenserna av flytten förtränger jag gladeligen för tillfället. Skolan känns väl också ok även om jag fortfarande inte känner att jag fått något grepp om den miljövetenskapliga baskursen än. Den allmänna stämningen är att folk verkar vettiga och även om de är yngre än mig så är det få kids som kommer direkt från gymnasiet. Hade planerat besök av Ivan och oplanerat dito av Matteus i helgen och det var grymt. Skönt fettohäng på Wojarski på fredagen efter bandyn och sen en riktig helquell på lördagen från kl 16 på Kings Head till kl 04 på Rio Rio. Dansade i typ en kvart till gamla dancehalldängor från 2002 det var kul, sen var det bara skitmusik. Det är så förnedrande att försöka dansa till kass musik, fan jag hatar det.

Billy Bragg och Cyrano de Bergeracs lovechild

Tanken var att spendera söndagen med studier i environmental science, men det har inte blivit mycket av den varan inte. Har istället slölyssnat på undermåliga P3-program utan att förmå mig att stänga av skiten. Läst hur hela svenska sportjournalisteliten unisont hyllar Zlatan. Det skulle kunna bli tjatigt men jag suger i mig hela hypen med ett leende inombords. Att Lagerbäck är en otroligt tråkig förbundskapten som ständigt väljer Anders Svensson framför Kim Källström och fegar med byten á la Tommy Svensson är fortfarande provocerande. Men att Ibrahimovic får en så stor roll i landslaget ger ändå hopp inför EM.

På tisdag ska jag kolla på lägenheten på Seminariegatan. Hoppas mycket på den. Apropå facebookhysterin och alla teorier om att det är en CIA-konspiration etc. Jag la till den där Last.fm grejen till fejan, det är riktigt läskigt den ser ju exakt vad man spelat på iTunes och registrerar det. Storebrorsan ser verkligen allt. Nu ska jag hooka med Lymer och hämta mina äckliga bandykäder som legat och ruttnat på pedagogen sen i fredags.

Lägenhetsnoja

Trodde det skulle vara helt kört att vara i närheten av att fixa en lägenhet snabbt i Gbg. Så är inte fallet, problemet är snarare att man är en fattig liten student. Har en mysig tvåa i Kviberg på trettonde våningen som jag kan hyra i andra hand tills juni för 3800:- och en, enligt uppgift, fet lägenhet med balkong på Seminariegatan som jag kan kliva på i Oktober. Men den kostar över fyra laxar, jag brukar ju, till Mörns förtret klaga på att jag är pank i vanliga fall. Ska kolla på den i veckan förhoppningsvis. Får väl köra en Ramones och prostituera mig eller nåt. Något extrajobb är definitivt ett måste om den där ekonomiska ekvationen ska gå ihop. Har sökt en billig lägenhet på Marklandsgatan också, det skulle gynna cashflowet men inte den dagliga livskvaliteten. På sätt och vis vore det bäst så men den är mest osäker också. Dom andra är liksom "säkra" mer eller mindre. Att jag måste bort från det här ångesthålet fortare än kvickt är det ingen tvekan om iaf.

Det tragiska är att alla alternativ förutom Marklands skulle sätta käppar i hjulet för den planerade dekadensresan till Nice i jul med Sundinarna. Nu har jag ägnat flera timmar åt att tänka på lägenhetsgrejen än på hur kukigt livet är, skönt.

En helt ny karriär

Har inte velat blogga den senaste veckan för att det känns så tragiskt att vältra ut sin deppighet på internet när alla mina vänner ändå vet hur det ligger till och får nog av det i verkligheten. Nu är allt mest ett slags vakuum varvat med tomhet. Kunde lyssna på radio utan att börja lipa idag och det måste ses som ett framsteg. En annan anledning till inaktivitet på bloggen är att all internettid på sistone lagts på fejsboken. Undrar hur länge den hypen kommer orka hålla i sig? myspace tröttnade man ju på efter en månad.

Idag har jag gått min första dag i skolan och känt mig som den rutinerade gamla farbror jag är. Idel 21-åringar vart än ögat valde att fokusera. En kvinna som redan utbildat sig till sjuksköterska fanns det som var äldre än mig iaf. Skönt med planerade förmiddagar de närmsta veckorna och befriande med något nytt som inte bär några minnen med sig.