En fredagskväll

Att sitta hemma själv en fredagskväll känns per definition som en deppig grej. Har gjort allt för att undvika detta på sistone. Men ikväll finns det inget egentligt val, tenta imorgon och ingen idé att hitta på något förutom sista minuten plugg. Nu kan jag inte fylla mitt huvud med mer information om biochemical oxygen demand, exergi eller habitatminskning. Istället lyssnar jag på P3 och slås av hur en låt kan ha sån förändrad innebörd beroende på ens tillstånd. Jag hörde och såg videon till David Guettas Love is gone första gången hemma hos Jonny i Kramfors under sommaren. Vi enades om att det var en riktigt intetsägande text och att låten vore astrist att höra på radio där man inte ens fick se den heta gösen i videon. Samma textrad repeteras i princip under hela låten:

"What are we suppose to do
After all that we've been through
Where everything that felt so right is wrong
Now that the love is gone
Love is gone...."

Exakt samma textrad fick mig att gråta när jag hörde den för en månad sedan, jag lipade iof till Sean Kingstons Beautiful Girls också men ändå. Love is gone var på radion alldeles nyss igen och då kändes det bara skönt att höra den. Jag skulle kanske omvärderat den oavsett, men nu känns den som en parameter för var jag står. Det var inte direkt den betydelsen jag trodde att låten skulle få när jag låg och sunkade på Jättestagatan i somras.