Sent på jorden

På lördag klockan 20:30 drar världsnaturfondens Earth Hour-kampanj igång. Det har varit helt omöjligt att missa pådraget, iaf som mjölkkonsument, målet är att få folk att släcka sina lampor en timme för att spara energi och minska utsläppen av växthusgaser. Spontant tänker jag att det är en bra grej och att det kan få folk att göra någonting som de annars struntat i. Å andra sidan så stör det mig något oerhört att det är så stort fokus på alla "härliga" företag som ställer upp i kampanjen, Ikea och Arla bara för att ta några exempel. All goodwill de vinner på att göra något som borde vara självklart – att energispara– lämnar lite fadd smak i min mun.


Den främsta anledningen till att jag är lite skeptisk till Earth Hour är nog att det känns som ett spel för gallerierna, en lattjo engångspryl som alla vill hänga på. Men seriöst liksom, innan det finns existerande storskaliga alternativ till dagens ohållbara energiframställning är jag övertygad om att hushållning av energi kommer att spela en stor roll för att inte allt ska gå åt helvete. Och då kommer man inte särskilt långt genom att släcka lampan en timme om året. Om Ikea skulle kunna tänka sig att bidra på något annat sätt än att haka på möjligheten att få lite goodwill så skulle jag nog ge mycket mer fört.

Själv kommer jag med största trolighet sitta klistrad framför en tv och titta på när svenska landslaget försöker gneta till sig en poäng mot filmande portugiser. Ljuset lär vara släckt, som det brukar vara.

Inrutat

Måndag: innefotboll
Tisdag: gym
Onsdag: jogging
Torsdag: gym
Fredag: fredagsbandy
Söndag: fotbollsträning

Jag kommer med största sannolikhet aldrig ha ett lika flexibelt dagsschema som nu. Gäller att utnyttja det antar jag.

När jag får tid över gör jag playlists och sånt.

Sverige

Sitter och spotifyar istället för att plugga och stöter på Stranglers gamla punkdänga Sweden:

"Let me tell you about Sweden
Only country where the clouds are interesting
Big brother says it's the place to go

Too much time to think, too little to do
Too much time to think, too little to do
Too much time, too little to do
'Cos it's all quiet on the Eastern front

Fluctuations at a minimum
Hypochondriac tombstone
Sense of humour's gone astray somewhere

Too much time to think, too little to do
Too much time to think, too little to do
Too much time, too little to do
'Cos it's all quiet on the Eastern front

Cumulus nimbus floats by

Fluctuations at a minimum
Hypochondriac tombstone
Big brother says it's the place to go

It's all quiet on the Eastern front
(All quiet on the Eastern front)
It's all quiet on the Eastern front
(All quiet on the Eastern front)
It's all quiet on the Eastern front
It's all
Quiet "

De har gjort den på svenska också. Ganska kul.

Resursbrist

Har huvudet fyllt med neo-Malthusianska argument för att bristen på naturresurser, både förnyelsebara och icke-förnyelsebara, kommer leda till osäkerhet och våldsamma konflikter. Det finns uppenbara brister i forskningen och inte så starka empiriska bevis men jag har ändå lättare att köpa det resonemanget än nyliberal smörja om att tekniken kommer lösa allt.

Muntrar upp mig med Skins, tredje säsongen är asbra nu efter att karaktärerna satt sig och tramsbuskisbitarna som förstörde de tre första avsnitten skalats bort. Svamptrippningen i skogen var en riktig rysare, stackars Effie.

Såg en trailer för Wolverinefilmen när jag kollade på Watchmen i helgen, blev inte alls sugen. Men Logan solo har heller aldrig varit i närheten av kryssmänniskornas egen tidning, förutom när Miller gjorde sin grej kanske.

Vem vaktar väktarna?

Okay nu har jag äntligen sett den. Watchmen. Av de filmatiseringar som gjorts av Alan Moores serier så är det den överlägset bästa, inget snack om saken. Det säger desto värre inte så mycket då de tidigare filmerna pendlat mellan att vara dåliga ,”From Hell” , helt missat poängen, ”V för Vendetta” , eller helt djävla värdelösa ”The League of Extraordinary Gentlemen”. I jämförelse med dom filmerna är Watchmen en fröjd att ta del av. Filmen följer i princip seriens manus rakt av, lite extra actionscener är väl helt ok, och castingen är beundransvärd. Nite Owl tolkas strålande precis som The Comedian, Nihilisten Rorschach speglas helt ok också. Malin Åkerman som Silk Spectre och valet av Ozymandias är väl inte klockrena men det funkar ändå, inte så att jag stör mig på det. Dr. Manhattan är mer svårbedömd tycker jag, ibland skitbra andra gånger inte så vidare lyckat, den klart svåraste karaktären att gestalta. Men, det här är ett plus, han är naken i ganska många scener och hans mandom syns tydligt det trodde jag inte att de moraliserande Hollywoodjättarna skulle tillåta.

Hela piratprylen och den ”hemliga ön” har skippats vilket är förståeligt men såklart lite tråkigt. Den fina relationen mellan tidningsförsäljaren och grabben som läser piratserier försvinner ju då vilket jag kunde sakna då det är en av detaljerna i serien som jag älskar. Men som helhet måste jag ge Zach Snyder cred för hans förmåga att omvandla serien på ett skarpt sätt till filmduken. En del scener var asgrymma, precis som jag önskat mig. Snyggt att använda seriens tillbakablickar för att fånga Minutmeneran och Keeneakten. Kul att Dan och Lauries relation ges så stort utrymme också och att både impotensbiten och en ganska, för att vara en superhjältefilm, vågad sexscen klämdes in. Rorschach har alltid varit min favorit och skulle gärna kunnat få mer utrymme. Men alltså jag vill ha mer av allt.

Det är klart att det fanns massa nörderiprylar man kan gnälla om. Musikvalet exempelvis varför Elvis Costellos ”The Comedians” inte var med i filmen fattar jag inte. ”All Along The Watchtower” lyckades de få in iaf men med Hendrix då så klart och ”Desolation Row” med, håll i hatten nu, My Chemical Romance. Att Nite Owl och Rorschach inte åker på sina hooverskotrar när de är på Antarktis störde jag mig på också.

Slutbetyg? 4 svanar av 5 blir det ändå men betydligt närmare en trea än en femma.

Interaktion

Har haft oproportionerligt stor kontakt med random folk på stan den här veckan. I onsdags dök en gubbe i femtio-sextio årsåldern på mig när jag var på väg från gymmet och undrade var jag köpt min cykelhjälm. Han tyckte alla hjälmar han tittat på var så "fjompiga" men att min var lite tuff. Då min hjälm är allt annat än tuff tolkade jag det som att det helt enkelt måste varit min coola approach med minicykel och lodisvantar som han gillade.

Om det mötet var konstigt men ändå lite självförtroendehöjande om man tolkade det på rätt sätt var gårdagkvällens möte med random snubbe inte alls lika smickrande. Efter det sedvanliga innebandyspelandet drog jag och Emil några bärs på nya Klara. Det var i sig en besvikelse nersunkat till ett 25 kronorshak med tillhörande klientel. Trodde aldrig att jag skulle sakna den sura dvärgen med klackskor men alltså kom tillbaks allt är förlåtet! Hur som helst på vägen hem får jag följande fråga:
- Är det en didgi?
- Öh? va?
- Är det en en didgi i väskan?
- En vad sa du?

Jag hade för ett ögonblick glömt bort att jag bar runt på min innebandyväska. Snubben frågade alltså om jag bar runt på en didgeridoo. Förnedringen var total.

The attack of the bear pussys

Idag har jag redan sett tre björnfittor och det är knappt lunch än! Åh man längtar till våren.

Efter att ha sett den omtalade Olle Ljungström dokumentären har jag snöat in på honom de senaste dagarna. Mest har jag lyssnat på Tack som min storebror spelade mycket på nittiotalet. Finns ett gäng riktigt starka låtar där "Norrländska präriens gudinna" är nog den som jag minns mest men "Som du" och "Bara himlen ser på" är också riktigt fina.

Jag och Marita satt och googlade tatueringar härom dan, det var kul och lite läskigt men blev hysteriskt roligt när jag började söka på ass tattoos Den här ger ju en helt ny innebörd till uttrycket "rasta draken" till exempel. Det sjukaste av allt var nog ändå den här man får ju hoppas att det är photoshopat.

Annoying

Det här scenariot har utspelat sig alldeles för många gånger för att jag ska kunna fortsätta ignorera det: Pat befinner sig på sitt lokala Hemköp då en perifer person dyker upp och hejar, typ nån jag träffat på en fest eller en gammal kursare, det blir lite kallprat och sen avslutar jag samtalet för att så fort som möjligt bege mig till kassan för att betala. Ingen fara egentligen, förutom att det ofta innebär att jag bara har med mig ungefär hälften av de varor som jag tänkt handla.. Samma typ av möte på gatan är ju lugnt, då tjötar man lite för att sen fortsätta åt motsatta håll. Men i en liten butik vill jag bara därifrån, när man väl gjort sin plikt som social människa och kallpratat med den relativt okända personen ifråga vid grönsaksståndet vill jag inte göra det igen vid mjölkhyllan. Det känns som att någon inkräktar på min personliga sfär. En annan lösning är att vänta ut personen i fråga, stå och väja mellan God Morgons apelsin eller blodapelsinjuice i en kvart så att sikten är fri. Ingen av lösningarna känns särskilt tilltalande. Löjligt när man upptäcker att samma mönster upprepas gång på gång.

Back on track

Stockholmshelgen var så där intensiv som besök i den staden brukar vara. Kul att träffa Svanögänget igen och speciellt kul att alla var så peppade och att det ser ut som att det kan hända grejer igen. Men det är fan ödets ironi att jag signat upp mig på journalistjobb på TÅ i sommar igen bara för det. Det vore ju en klar överdrift att påstå att något på Vägverket stod och hängde på min insats förra sommaren om man säger så. Ska bli kul att vara kollega med Jonny i alla fall, den djäveln infiltrerade ju kramforsredaktion under mitt sabbatsår ifjol.

Såg om möjligt ännu fler björnfittor på folks huvuden i Sthlm än i gbg, fattar verkligen inte hur man frivilligt kan gå runt med så groteskt fula huvudbonader.