Wednesday, March 04, 2009

Annoying

Det här scenariot har utspelat sig alldeles för många gånger för att jag ska kunna fortsätta ignorera det: Pat befinner sig på sitt lokala Hemköp då en perifer person dyker upp och hejar, typ nån jag träffat på en fest eller en gammal kursare, det blir lite kallprat och sen avslutar jag samtalet för att så fort som möjligt bege mig till kassan för att betala. Ingen fara egentligen, förutom att det ofta innebär att jag bara har med mig ungefär hälften av de varor som jag tänkt handla.. Samma typ av möte på gatan är ju lugnt, då tjötar man lite för att sen fortsätta åt motsatta håll. Men i en liten butik vill jag bara därifrån, när man väl gjort sin plikt som social människa och kallpratat med den relativt okända personen ifråga vid grönsaksståndet vill jag inte göra det igen vid mjölkhyllan. Det känns som att någon inkräktar på min personliga sfär. En annan lösning är att vänta ut personen i fråga, stå och väja mellan God Morgons apelsin eller blodapelsinjuice i en kvart så att sikten är fri. Ingen av lösningarna känns särskilt tilltalande. Löjligt när man upptäcker att samma mönster upprepas gång på gång.

2 comments:

Unknown said...

Men patrik, vid mjölkhyllan behöver du ju inte kallprata igen, där räcker det att titta upp, nicka till och le (stängd mun är ok). Sen när ni passerar varandra i höjd med müslin är det fullt tillräckligt med ett sammanpressat leende och minimal ögonkontakt. Men håll gärna leendet några sekunder, även efter att ögonkontakten släppts. Det här är ett leende som egentligen inte behöver nå ögonen.

Det som kan bli problematiskt är om ni hamnar i kön till kassan samtidigt. Då krävs ett nytt samtalsämne, vilket ofta är svårt att få till. Testa att dröja vid godishyllan, skenbart upptagen med att leta efter ett bestämt godis alt. obeslutsam kring vilket godis du ska välja, tills den andre passerat kassan eller någon annan ställt sig mellan er. Detta kan innebära att du måste köpa godis även om du inte hade tänkt det (tips: långt ner finns ofta små billiga bitar choklad).

Det här funkar förstås bara om den andre är före dig till kassan. I annat fall får man lita på den andre att dröja vid godishyllan. Men I regel är andra människor ungefär lika osugna på att prata med dig, som du är på att prata med dem.

Pat said...

Nä du har väl rätt i att man inte behöver kallprata igen vid mjölkhyllan. Men det är nog just det där pinsamma sammanpressade leendesituationen som jag helst av allt vill undvika ändå. Jag utgår från att den andra människan tänker som jag och också vill undvika det där andra mötet i butiken. En enkel lösning för oss båda blir ju då att snabbt som attan gå till kassan. Men jag ska testa dina tips nästa gång.

Scenariot är ju lite som när man sagt hej då till nån och sen träffas igen fem minuter senare.