Interaktion

Har haft oproportionerligt stor kontakt med random folk på stan den här veckan. I onsdags dök en gubbe i femtio-sextio årsåldern på mig när jag var på väg från gymmet och undrade var jag köpt min cykelhjälm. Han tyckte alla hjälmar han tittat på var så "fjompiga" men att min var lite tuff. Då min hjälm är allt annat än tuff tolkade jag det som att det helt enkelt måste varit min coola approach med minicykel och lodisvantar som han gillade.

Om det mötet var konstigt men ändå lite självförtroendehöjande om man tolkade det på rätt sätt var gårdagkvällens möte med random snubbe inte alls lika smickrande. Efter det sedvanliga innebandyspelandet drog jag och Emil några bärs på nya Klara. Det var i sig en besvikelse nersunkat till ett 25 kronorshak med tillhörande klientel. Trodde aldrig att jag skulle sakna den sura dvärgen med klackskor men alltså kom tillbaks allt är förlåtet! Hur som helst på vägen hem får jag följande fråga:
- Är det en didgi?
- Öh? va?
- Är det en en didgi i väskan?
- En vad sa du?

Jag hade för ett ögonblick glömt bort att jag bar runt på min innebandyväska. Snubben frågade alltså om jag bar runt på en didgeridoo. Förnedringen var total.