Friday, April 24, 2009

Patos

Vilken underbar torsdagskväll det blev igår. Först levererar Giffarna en vinst hemma på Norrporten och sen så lyckades jag glida in på gästlisteplats när nya Parken skulle invigas. Det kan nog bli nåt av det där stället, kul med ett nytt lagom stort spelställe i gbg iaf, det har saknats något i den storleken sen Bommens salonger la ner.

Florence Valentin alltså, de måste fan vara Sveriges bästa band just nu. Jag kan inte säga att de har bättre låtar än Håkan eller gör något ”nytt” som Fever Ray och det finns antagligen en helvetes massa andra band som gör saker bättre på olika plan om jag skulle tänka efter. Men när Love Antell och c/o ställer sig på scen spelar det där inte någon roll för han har nämligen ett patos som saknar motstycke i svenskt musikliv idag. Detta gestaltar sig framförallt genom att han hanterar den ädla konsten att mellansnacka utan att det blir platt och konstlat. Något som det här landet saknat sen Dennis Lyxéns glansdagar någon gång under mitten av nittiotalet. Att förra plattans Clash-på-svenska funkar alldeles utmärkt live visste jag ju redan men att de nya hitsen "Du kommer gå långt" och "såld är såld" skulle vara såna dansgolvsvältare var desto osäkrare. Jag blir så jävla glad när jag ser Florence Valentin, glad och lite stolt. I en tid där imbeciller som Simon Norrsveden och Lasse Lindh med sin totala avsaknad av något vettigt att säga på något sätt ska representera svensk indie är det svårt att inte känna lite stolthet över ett band som Florence.

2 comments:

Anonymous said...

Totala avsaknad av något att säga? Klumpa ihop simon norrsveden med Lasse Lindh????? är det för rösten eller??? Du kanske ska lyssna på texterna människa!!

Totala avsaknad av något att säga - du måste prata om dig själv!

Ge honom ett försök till, jag hade svårt för det i början också men det växer.

Pat said...

Öh, jaa du anonym vad ska jag säga? Jag klumpar ihop Lasse Lindh och Simon Norrsveden av just den enkla anledningen att deras musik och texter inte ger mig någonting. Kan inte påstå att jag fördjupat mig i Norrsveden men när hans "stockholmslåt" spelas på radion håller jag på att krevera. Gnälligare röst har jag aldrig hört och texten, fyttegrisen vad patetisk karln är! Om allt nu är så hemskt i Stockholm åk hem och dränk dig i första bästa småländska tjärn då din tönt. Och jag gillar inte ens Stockholm särskilt mycket.