Jag har lyckats läsa lite böcker på sistone, tror att det är vårljuset som gör det mer lockande med bok än tv. Har iofs knappt laddat hem något sen iprenlagen heller men det handlar nog mest om tillfälligheter. Sommaren brukar i vanliga fall vara läsetid för Pat annars är jag för trött och somnar efter några sidors läsande. Har fört läsdagbok sen 2006 och brukar hamna runt 12-13 böcker på ett år. 2009 kanske är året det ska slås rekord på den fronten.
Fantomerna av Klas Östergren är en sån där bok som jag tänkt läsa aslänge men aldrig riktigt kommit mig för att plocka upp. Den är ju hypad som fan inom vissa nördiga kretsar, Matti sjunger om den i en låt (Ändra på allt?) osv. Hade med andra ord ganska höga förväntningar på den. Dessa förväntningar visade sig vara helt korrekta då Fantomerna är den bästa bok jag läst av herr Östergren. Det jag gillar är att det är en så rak och enkel story och att det är lätt att identifiera/sympatisera med huvudkaraktären. Det har jag inte kunnat göra i exempelvis Gentlemen som ju ofta lyfts fram som hans främsta verk. Lite löjligt att Östergren ska behöva snöra ihop storyn med någon ramberättelse som utspelar sig i Frankrike bara. De är de direkta ungdomsskildringarna från Stockholm och beskrivningen av överklassflickan Sandi som är bokens höjdpunkter i mina ögon. I Pocketvarianten som jag läste ingår en intervju med Östergren där han medger att han var lite rädd för att boken skulle bli för ”enkel” utan det där perspektivet.
Har i princip plöjt mig igenom Roberto Savianos Gomorra också, tjugo sidor kvar, vilket har varit bitvis underhållande och bitvis skrämmande läsning. Även här är det personbeskrivningarna jag fastnar för, plus att Savianos språk flyter på ett snyggt sätt genom reportaget. Gillar att det inte finns någon hejd på hur många metaforer han använder sig av. Lite less på all namedropping blir man ju och efter att det kortfattat redogjorts för den femtioelfte camorraledaren så fastnar inga namn i min skalle längre. Trots det så är jag grymt fascinerad av den värld han så stilistiskt beskriver.
Härnäst ska jag nalla lite på sommardeckarläsningen genom att hugga in på Lapidus senaste.
Ps. Jag har slutat snusa också, tio nikotinfria dagar idag, kommer garanterat rapporteras mer om denna bragd framöver.
4 comments:
Jag håller tyvärr inte med dig om fantomer. Tycker att den visserligen håller en hög klass men jag känner inte alls att den håller samma klass som Gentlemen. Fantomer är en avskalad historia med relationen till olika kvinnor i centrum. gentlemen innehåller det där också men har så mycket mer. Gentlemen jämställer jag med röda rummet som klassiker.
Vad gäller Gomorra så känner jag att det börjar bli lite väl mycket maffiaböcker. Och vad nytt tillför de egentligen. Vi vet att det finns organiserad brottslighet som försöker göra pengar på våldsanvändning. Jag behöver mer än så. Det värsta är att alla är så fascinerade av maffiavärlden. Det är med hollywoodbilder för ögonen man läser sådana böcker. Själv vill jag gärna ta en statsmans ögon på det hela. Organiserad brottslighet är ett hot mot det sociala kontraktet. Att de nu finns i Sverige också är ett underbetyg till samhället. .. .. ..
Kör du nån festival i år?
Fantomerna är fö lite illa skriven, men fan vad den betydde när jag läste den första gången; mycket mer än Gentlemen. Tycker annars Östergrens bästa är Fattiga riddare och stora svenskar. Eller, ja, det beror lite på dagsformen. Min alltså.
Hans sena novellsamlingar är annars grymma. Som att han på mindre utrymme hushåller med språket och därför kan skriva samma slags berättelser som i Fantomerna och Gentlemen utan de lite baktunga utsvävningarna i dessa. Eller, ja. Hinner inte formuleras mig bättre. Tänkte mest på festivalen bara.
Gentlemen är ju en fantastisk bok på många sätt men det är nog det du beskriver som "avskalad historia" som gör att jag fastnade så för Fantomerna ändå.
Nu var det ganska länge sen jag läste Gentlemen iofs. Det jag minns var fina sthlmskildringar och Henry Morgan glömmer man inte i första taget, men kvinnokaraktärerna? De minns jag inte alls...
Håller med dig om att det råder en inflation av maffiaböcker för tillfället men, utan att ha läst någon annan maffiabok, känns Savianos verk som den "viktigaste". Tomas Lappalainen behöver inte någon skyddad identitet om man säger så. Att författaren lever värsta Salman Rushdie-livet är i sig ett bevis för att hans reportage tillfört något nytt. För att kunna göra något åt den organiserade brottsligheten måste man ju först och främst förstå hur den fungerar. Den verksamhet som beskrivs i Gomorra är för mig fascinerande på ett helt annat sätt än Sopranos osv. Den beskriver hur maffiaverksamheten drivs som globala företag med förgreningar över hela världen. det handlar nte om någon futtig beskyddarverksamhet på Sicilien längre. Saviano beskriver hyr camorran lyckas infiltrera sig in i de mest möjliga och omöjliga sammanhang. För mig som miljönörd var boken väldigt intressant då den beskriver hur mafiosorna kontrollerar dumpningen av Europas farliga avfall.
Någon "festival" i den tappningen som när ni spelade blir det inte i sommar. Men vi hade ett tag Will Oldham på kroken och tänkte styra upp en spelning med honom vilket tyvärr rann ut i sanden. Efter det har vi snackat om att göra någonting iaf med ja typ lite norrländska artister eller nåt men som det ser ut nu vette fan om det blir nånting annat än att vi sitter runt en eld och grillar (soja)körv.
Post a Comment